PRS(Dragon Fantasy)

Nalel försökte blockera så gott det gick, men Meira hade rätt och snart så låg hennes svärd på marken. Hon plockade upp det igen. "Jag får vara försiktig då, och se till att de inte får tid att använda min svaghet".

"Ja, det är allt det svärdskonst handlar om." ler Meira och bugar mot henne. "Du vet, alla kan lära sig." log hon.

Nalel log hon med och bugade också. "Ja, men det tar tid". Men hon kände sig ändå nöjd över sig själv hittills. "Ska vi fortsätta med svärden? Eller göra något annat?" frågade hon sedan.

"Du väljer, det spelar ingen roll." sa Meira och gick till vattentunnan och drack djupa klunkar, krampaktigt tog hon tag i tunnans kanter och slöt lätt ögonen. Yrseln kom åter över henne, hon stönade lätt och bleknade.

Nalel hade precis tänkt gå till knivbanan då hon såg i ögonvrån att något var fel. "Meira?" frågade hon oroligt och sprang fram till henne. "Hur är det? Är du sjuk?".

Meira skakade bara på huvudet, "Tyst." väser hon bedjande åt hoben och skakar på huvudet. Hon ville inte att någon skulle se henne så, tungt satte hon sig ner. "Yr." sa hon tyst.

Nalel tystnade då Meira väste åt henne. Hon satte sig bredvid henne. "Varför?" frågade hon lika tyst. "Har du slagit huvudet eller något?".

Meira skakade på huvudet, "Jag vet inte, det blir såhär ibland." Meira suckar och lägger sig ner på rygg.

Nalel tystnade igen, försökte tänka ut vad hon skulle säga. "Då får du vila väl, jag kan träna själv, eller med någon annan". Hon reste sig upp.

Meira nickade, "Förlåt, det brukar gå över, träna du." sa Meira och slöt ögonen.