Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Aja, så som jag lovade, första halvan av kapitel nummer 23!

_____________________________________________


Kapitel 23.1 Quidditchfinalen

”Det här är ett stort ansvar, och om det inte var för att din fader jobbar vid ministeriet tvivlar jag att det hade lyckats”, sade professor McGonagall allvarligt. ”Men som det nu är har du fått tillstånd att använda en tidvändare för att kunna göra både femte årets GET-prov och sjätte årets examina samtidigt under den första veckan.”
Leevi nickade, och kastade en blick på tidvändaren, som närmast liknade ett gyllene smycke.
”Men eftersom tidvändaren enkelt kan användas till att ta om proven, så kommer du att övervakas. Det var en av förutsättningarna för att du skulle få den. Madame Hooch kommer att behålla tidvändaren, och använda den tillsammans med dig.” Leevi nickade åter. Hon hade aldrig utbytt ett ord med läraren som tog hand om kvastflygningen för första års eleverna och fungerade som domare under quidditchmatcherna, men hon verkade rättvis, om inte annat.
”Har du några frågor?”
”Nej, jag tror inte det, professor”, svarade Leevi, som redan hade fått ett brev av sin far med förmaningar om att inte missbruka tidvändaren.
”Bra. Om du kommer på något är det bara att fråga. Lycka till med dina examina.” McGonagall log för första gången, och Leevi besvarade den blygt, innan hon neg snabbt och lämnade kontoret. Hon hade gärna använt den sista dagen av påsklovet till att ta det lugnt och slappna av, men i stället styrde hon stegen mot biblioteket.
Framför sig hade hon sex veckor av förberedande lektioner och intensivt studerande. Som tur var quidditchsäsongen slut för Gryffindors del, även om Leevi då och då smet ut för att flyga en runda över quidditchplanen.
Biblioteket var för ovanlighetens skull fullt med människor. Detta hända enligt Anna endast i slutet av året innan proven. Lily satt tillsammans med Remus intill ett av fönstren längst bak i biblioteket, och Leevi satte sig med dem. Hon drog fram sina böcker och såg sig samtidigt omkring. Hon fick syn på Adabelle från Alkemistsällskapet. Hon satt tillsammans med andra elever från Ravenclaw, och studerade koncentrerat för sina GET-prov. Även Frederica var där, några bord i från Leevi. Hon mötte Leevis blick och log kort innan hon åter vände uppmärksamheten till boken hon hade framför sig.
Leevi följde hennes exempel och slog upp Landvinningar inom trollformelteorin med en djup suck.

*

”Det är fint väder för en quidditchmatch! Jag skulle kunna tippa min trollstav på att varenda elev har kommit för att se vinnaren av årets spännande cup bestämmas idag. Det är grönt mot gult, silver mot svart!”
Seth kunde höra kommentatorn där han stod vid plankanten, ännu under läktaren, gömd för åskådarna. Han kramade om kvasten i handen och log avspänt, men han kunde knappt stå stilla, så nervös var han.
”Förra årets mästare Ravenclaw sitter i läktaren och kastar längtande blickar mot pokalen, som ikväll kommer att höjas i Slytherins eller Hufflepuffs uppehållsrum!” Seth log då han hörde publiken vråla, och han kunde urskilja ett stadigt ”Hufflepuff”-mässande.
”Vi går då”, sade Skylar Ellis, deras kapten. Hon studerade sitt sista år i Hogwarts, och efter förra årets knappa förslust i finalen hade hon drivit på hela laget för att äntligen vinna. Seth andades ut och följde de andra in på planen. Solen sken skarpt och bländade Seth en sekund, men han motstod lusten att lyfta handen för att skugga ögonen. Det gick inte an att visa svagheter inför motståndaren. Dessutom skulle samma sol skina i deras ögon.
”Och här kommer lagen! I de kanariegula dräkterna har vi Patterson, lagkaptenen Ellis, Popplewell, Griffin, Cook, Hart och Moseley! Det här är det bästa laget Hufflepuff haft på flera årtionden, och sista chansen för Ellis, Cook och Patterson att vinna pokalen.”
Seth stod längst ut till vänster och följde Slytherins lag med blicken då de självsäkert gick in på planen och ställde sig upp mitt i mot Hufflepuffs lag. Seth mötte sökarens blick; Dominic Gold studerade sitt sista år, och under de obefintliga ögonbrynen brann hans blick målmedvetet.
”Kaptener skaka hand.” Skylar gick fram till madame Hooch och tog Slytherinkaptenens hand utan att tveka. Den långa killen flinade obehagligt innan han gick tillbaka till sina lagkamrater.
”Slytherin kommer att göra allt för att lägga vantarna på pokalen, så se upp Hufflpuff! Smithson, Rawlings, Faustus, Toberman, Felix, Alvarez och Gold har kommit för att döda!”
Hooch blåste i sin visselpipa, och spelarna gränslade sina kvastar. Vid den andra signalen steg spelarna mot skyn och publikens hurrarop stegrade i volym. Seth log brett då han hörde den tredje signalen, och började flyga runt planen i jakt efter kvicken.
Quidditchmatchen var den första pausen från ihärdigt läsande Hogwarts elever fått på flera veckor, och ingen sparade på rösten då de hejade på sitt favoritlag. De flesta Ravenclaware och Gryffindorare hade klätt sig i gult och svart, men den gröna massan av Slytherinanhängare lät sig inte överröstas.
Matchen hade knappt varat i tio minuter då Seth för första gången tänkte slungas av sin kvast. Han hade väjt undan för en argsint dunkare då Gold, Slytherins sökare, brakade in i honom. Seth höll i kvasten för allt han var värd och lyckades återfå balansen.
”Vad i hel..?” fräste han, men blev avbruten av Gold.
”Håll dig borta ur vägen så kommer du inte att bli skadad”, morrade han och flög sedan iväg. Seth kände ilskan stiga och satte av i rasande fart runt planen, bestämd att hitta kvicken först.
”Och Popplewell har klonken framför målstolparna! Hon siktar och... Auch! Det där tog ont!” Seth såg hur en välsiktad klonk träffade Nina i ryggen. Hon tappade klonken och en av Slytherins jagare plockade upp den. Oliver lyckades dock få in en dunkare mot honom, och klonken var tillbaka i Skylars grepp.
”Och Hufflepuff gör mål! Om inte Smithson skärper sig snart kommer han att få sina egna lagkamrater efter sig!” Seth satte fingrarna i munnen och visslade skärande, även om det inte kunde höras över publikens vrål. I och med Skylars mål ledde de nu med 50 poäng mot 30.
Slytherins lag tyckte dock inte om den nuvarande ställningen. Deras ursinniga försök att göra mål övergick mer och mer i ursinniga försök att döda sina motståndare. Då nästan en timme hade spelats var Skylar tvungen att be om paus, då Griffin inte längre kunde hålla sig på sin kvast.
Seth landade lätt och rullade på den högra axeln i ett försök att lätta på stelheten. En dunkare hade lyckats snudda den, och lämnat molande värk efter sig.
Det var svalt i omklädningsrummet, och ljusa figurer dansade framför Seths ögon efter den starka solen. Han satte sig tungt och öppnade en vattenflaska. Skylar och Nina hade hjälpt Griffin att ta av sig sin dräkt. Hans bröstkorg skakade då han andades, och då han drog av sig t-skjortan kunde de se hur hyn redan hade börjat mörkna över revbenen. Skylar drog fram sin trollstav och trollade fram bandage, som hon snabbt virade runt honom.
”Undvik att träffas igen, Aron”, sade hon oroligt och lade undan trollstaven. ”Tiden börjar ta slut. Är alla andra okej?” Spelarna nickade sammanbitet, även om de flesta hade träffats av antingen dunkare eller motståndare flera gånger. Skylar, vars vänstra ansiktshalva var täckt av ett färskt blåmärke, nickade. ”Låt oss gå och vinna den där jäkla pokalen.”
Seth, med förnyad energi och målmedvetenhet, följde de andra ut på planen och var snabbt uppe i luften igen. Hooch blåste i sin pipa och matchen fortsatte som om den aldrig hade avbrutits. Slytherin gjorde ett mål efter ett blixtsnabbt anfall, och Hufflepuff kämpade imot då deras ledning krympte.
En halvtimme senare fick Seth syn på kvicken för andra gången. Första gången hade han tvingats ur kurs av en dunkare, och den gyllene bollen hade hunnit försvinna innan han såg upp. Nu flög den över Slytherins hejarklack, och de ropade högt efter Gold. Seth lutade sig mot kvasten och kastade en blick mot den andre sökaren, som även han satt fart mot kvicken.
Den gyllene bollen tänkte inte låta sig fångas enkelt. Den susade blixtsnabbt längs plankanten, och Seth svor då han såg att den valde att vända mot Gold. Han ginade över planen, men skuffades åt sidan av Gold, som delade ut tacklingar i full fart. Seth, som inte kunde tävla ifråga om massa, försökte väja undan, men det var lönlöst och saktade ner honom.
Utan förvarning tog Gold avstånd, och Seth fixerade blicken på kvicken. En plötslig smärta i axeln fick honom att skrika till, och ur balans svängde kvasten åt sidan. Seth rätade till den och höll sig fast med den vänstra handen. Han försökte blinka bort tårarna ur ögonen. En dunkare hade träffat honom i den redan ömma axeln bakifrån, och han var nästan säker på att den gått ur led. Seth försökte lyfte armen, men kved till och svor.
Gold var tillbaka, med ett nöjt flin. Han försökte sig på en ny tackling, men Seth föll neråt och lyckades undvika ännu en stöt i den skadade axeln. Det han såg sedan fick honom dock att le. Kvicken hade också tagit en sväng neråt, och flaxade endast några meter framför honom. Seth struntade i smärtan och försökte få ett grepp om kvasten med sin högra hand, då han kände något träffa sitt bakhuvud. Det var dock inte en dunkare, utan Golds fot, då han flög högre upp och insett att han höll på att förlora. Denna desperata attack gick inte obemärkt av Hooch, som ilsket började flyga mot dem med visselpipan i munnen.
Hon blåste dock aldrig, för i nästa sekund hade Seth lyckats fånga kvicken i sin brukbara, vänstra hand. Han höjde den segerrikt och belönades av öronbedövande bifall. Några sekunder senare omfamnades han av Nina och Aron, sedan en snyftande Skylar, och efter henne alla de andra. I en enda jublande klump sjönk de mot marken, där de välkomnades av skrattande och skränande Hufflepuffanhängare.

____________________________________________

Jag tänker igen bråka med er x) skulle vilja höra vilka karaktärer har varit era favoriter, varför och vilka ni kanske skulle vilja läsa mer om nästa åtr. Det skulle vara till mycket hjälp om ni orkar berätta, så kanske era önskemål fylls

Superbra kapitel! Angående din fråga har jag inga speciella önskemål, på det sättet du skriver är alla karaktärerna helt enkelt underbara!

jag älskar att läsa allt du skriver.
sättet du skriver på är så himla bra.
gillar hur du blandar perspektiv utan att det blir jobbigt att läsa.
ser fram emot fortsättningen!

Först svar på din fråga: Leevi för att uhm jag vet inte xD

Sen måste jag säga att... Du beskriver quidditch matchen jättebra! Superbra kapitel!!!

Jätebra kapitel!

Och som svar på din fråga, har jag inget specialt önskemål.

Okej, jag måste tydligen omformulera mig :p jag vill veta vilka karaktärer ni har tyckt om, och varför, helt för själviska själ. know, tell me.

Mina favoriter är Remus och Lily. Remus för att han är en av mina favoritkaraktärer i HP. Lily gillar jag för att hon är så snäll och modig!

Helt azuum kapitel! Älskar allt du skriver
Mina favoritkaraktärer är nog Leevi, Sirius, James, Lily, Anna och Remus. (haha det är så svårt att det bestämma sig!) Jag skulle nog vilja läsa lite mer om Anna, tycker att hon verkar väldigt cool och så

Jag vill läsa mer om Sirius! ^^

Ny läsare här,längtar verkligen tills nästa kapitel !!