Privat rollspel!

"Aja. Beror ju på vad Derek tycker." Säger María enkelt med en blick på den andre vampyren.
"Beror på, ska du fortsätta reta mig?" Undrar han.
"Självklart." Säger hon. Hon tänker inte sluta att retas. Det är ungefär en del av vem hon är. Derek suckar till svar.

Alison ser på dem
"Jag tar det som att ni tänker vara vänner" sa hon leende och Derek såg på henne "ja titta inte på mig så, för i så fall tänker inte jag heller prata med dig" sa hon bestämt
"Det är elakt" sa Derek och Alison log bara

María flinar åt Alison.
"För en gångs skull måste jag hålla med Derek, det är elakt." Säger hon och Derek höjer ena ögonbrynet åt henne och hon rycker bara på axlarna.

"pratar ni inte med varandra tänker inte jag stå i mellan och medla mellan er, jag tänker inte då prata med nån av er" sa Alison enkelt

"Vi pratar med varandra." Säger Derek nästan som en ursäkt.
"Ja, vi gör det." Säger María. Hon har en känsla av att hon måste backa upp honom. På något sätt.

Alison ler emot dem "ja men då så, då har vi inget att oroa oss för" sa hon och kysste Derek som besvarade den och hon såg sen på Marìa och kramade henne

María blir otroligt förvånad över kramen. Hon är inte speciellt van vid kramar. Eller liknande. María brukar bara hoppa på folk.

Alison ler "ja det betyder att jag bryr mig om dig och uppskattar dig" sa hon vänligt

"Tack, ehm... antar jag." Säger María och ler ett genuint glatt leende. Hon känner sig så där underligt glad igen och försöker genast få bort den underliga känslan.

"Du är så välkommen så" säger Alison och skrattar lite, hon är glad över att de alla är vänner och att hon och Derek är emr än vänner