Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Du förstår inte hur kul det är att höra sånt ♥

Vad bra! Hoppas den kommer i kväll för denna ff är så bra :]

Åh så undebart super bra ♥

Superbra! Kommer det me rikväll?

Hoppas jag också!
*hoppas,hoppas och åter hoppas*

Hoppas

extremtsuperbra
hinner du skriva ett kap. till ikväll? *håller tummarna*

Fast måste gå snart.

Elladora Lestrange

Jag hade lyckats övertala Ashton att vara barnvakt åt Cassia. Det hade inte varit lätt att övertala honom men till slut hade han lovat att passa min dotter i några timmar. Jag gick på Londons gator och letade efter Den läckande kitteln som min mamma hade berättat för mig om. Jag visste inte om jag kunde se den, mugglare kunde inte det men jag visste inte hur det gällde ynkar. Jag visste vart puben låg men jag visste inte om jag skulle kunna se den. När jag kom fram till rätt gata fick jag syn på puben och jag suckade av lättnad. Jag gick in i puben och skyndade mig fram till disken. Bartendern låg ett tandlöst leende mot mig och jag log tveksamt tillbaka.
”Vad kan jag göra för dig, fröken?” frågade han,
”Jag skulle behöva hjälp med att ta mig till Diagongränden.” sa jag artigt och hoppades att han inte skulle fråga mer.
”Kan du inte gå in själv? Det är bara att gå till baksidan, ta dörren där borta.” sa han vänligt.
”Jag vet inte hur jag ska öppna gången.” sa jag. Bartendern tittade misstänksamt på mig.
”Hur gammal är du förresten?” frågade han. Jag visste att jag såg äldre ut än mina sexton år, det var så jag hade fått jobbet och lägenheten, men det kändes inte som någon idé att ljuga mer än nödvändigt.
”Jag är sexton år, men jag förstår inte vad det spelar för roll.” svarade jag och korsade armarna framför bröstet.
”Jag förstår, så du har blivit relegerad från Hogwarts.” skrockade han. Jag andades lättat ut, han trodde bara att jag hade fått min stav avbruten.
”Ja, precis. Snälla, kan inte du hjälpa mig?” bad jag honom och han nickade roat till svar. Han öppnade gången till Diagongränden och jag tackade honom innan han gick tillbaka in i puben igen. Diagongränden var full med folk, det fanns inte så många barn där för de flesta var på Hogwarts. Det måste vara det fina vädret som hade lockat till häxor och trollkarlar från hela landet. Jag hade inga trollkarlspengar alls utan jag var tvungen att gå till Gringotts. Draco hade fixat ett valv till mig men jag hade även fått ärva min mors valv. Jag visste bara inte hur jag skulle bevisa att det var mitt valv. Inne på Gringotts var det inte så mycket folk, mest svartalfer. Jag fick fram till en av dem som inte såg så upptagen ut. Han tittade ned på mig med sina svarta kalla ögon. Jag kunde inte låta bli att rysa.
”Jag skulle vilja besöka mitt valv.” sa jag stelt. Svartalfen lutade sig framåt och synade mig uppifrån och ned. Han lutade sig tillbaka och log elakt.
”Namnet är?” sa han,
”Elladora Lestrange.” sa jag. Det fick honom att höja på ögonbrynet.
”Följ efter mig, miss Lestrange.” sa han och jag följde efter honom ner i Gringotts tunnlar.

När jag kom ut från Gringotts kändes april solen varm mot min hud jämfort med de kalla tunnlarna. Mina fickor var fulla med galleoner som klirrade från mina fickor när jag promenerade fram mellan de små butikerna. Skälet till att jag var här var för att jag ville handla böcker så att min dotter skulle vara förberedd innan hon började på Hogwarts. Jag gick in i Flourish och Blotts och tittade mig omkring en stund. Det fanns många böcker om förtrollningar men jag kände inte riktigt att jag skulle få någon användning för en sådan. Istället köpte jag en bok om Hogwarts historia och en bok som hette Slaget om Hogwarts. Jag betalade för mina två böcker innan jag lämnade Diagongränden och gav mig tillbaka till de vanliga mugglar gatorna i London. Jag skyndade mig hem, jag längtade redan efter Cassia.

SUpeer!