Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och nickade. Höll upp två fingrar.
"Tänk på mig. Koncentrera dig på mina ärr. Sen koncentrera dig på lite längre ut och sedan gå ut till mina händer. Hur många fingrar håller jag upp?" Hon log mot Mi. Om detta fungerade skulle det bli bra.
"Så kan du känna av mig."

Mi såg nyfiket på det hela, väntade spänt. Om detta fungerade så...Det skulle vara värt en pärla det var ett som var säkert. Gabriel samlade sig och koncentrerade sig på henne, det var inte svårt. Hon hade en ständig huvudroll i hans tankar. Han såg hennes är framför sig och befann sig snart i den där ödesdigra kvällen men slog bort tankarna och lät dem vandra ned mot hennes händer. Det var suddigt och ansträngande, det påminde lite om huvudvärk men snart så såg han henne. Lika klar som om hon var framför honom. Han log. Stort. "Två älskade. Du har två fingrar uppe. " Sa han leendes.

Hon tjöt till av glädje.
"Ja det är två. Du ser mig va? Att jag sitter vid Mi." Hon log stort.
"Det är ju fantastiskt. Nu om du övar kanske du känner mig fortare. Detta måste vi fira imorgon!"

" Jag ser dig älskade. Du är oerhört vacker." Viskade han med ett stort leende. Mi såg storögt på henne, förvånad. Så förvånad.
"Jag ska öva, och ja vi ska fira." Sa han lyckligt.

"Och detta kommer vara en ny pärla du ska bära med stolthet" Hon log stort.
"Vad gör jag nu?" Hon formade ett hjärta och lade den över magen.
"Du är så fantastisk."

Han skrattade mjukt. "Älskade, jag är inte den enda som ska bära den pärlan. Två halvor av en hel, det är någon gammal legend om något sådant." Viskade han tankfullt för att sedan koncentrera sig igen. Han skrattade ömt. "Du ger Honey ett hjärta." Viskade han. "Hälsa henne från mig." Bad han hoppfullt. Det hade gåt mycket snabbare denna gången.

Hon såg förvånad ut.
"Ska jag bära den?" Hon log.
"Jag ska hälsa henne." Hon smekte magen.
"Men fortsätt du så hörs vi imorgon. Jag älskar dig. Glöm inte det."

Gabriel flinade. " Jag ska förklara mer imorgon älskling. " Sa han leendes. De båda skulle ju bära en delad pärla om han mindes legenderna rätt. "Vi hörs." Log han. "Älskar dig, ta hand om dig." Fortsatte han lyckligt och la sedan på innan han skiftade tillbaka till varg.

Hon såg på mobilen och såg sedan på Mi.
"Du hade rätt Mi." Viskade hon och sträckte sig efter glaset.
"Jag blev så törstig nu. Maten är väl om några timmar?" Frågade hon tyst och såg sedan på Ethan som glatt åt.

Mi såg på henne. "Din mat kommer om typ några minuter. Din pizza." Log hon och smekte Ethan över nacken, lekte lite med hans nackhår.