PRS Lupple & Medi

Hon log och visade smeten, den hade några klumpar.
"Det låter jättegott. Men vilken smak? Vad är just typiskt för italiensk smak? Eller ska vi ha en bärtårta? Hon smekte hans arm och bet sig i läppen.
"Du gör mig frustrerad. Jag vill bara vräka ner dig och ge dig min kropp."

Han såg på smeten och tog över vispen en stund och vispade bort klumparna åt henne.
"Jättebra jobbat." Viskade han och ställde undan bunken. "Jag tycker vi ska ha en tårta som är oss- inte beroende av nått land eller sånt- utan oss." Sa han och blev sedan chockad över hennes kommentar, han hade inte riktigt tänkt på hur detta påverkade henne.
Men han skrattade lågt och nafsade henne lätt i halsen, utan att skada henne och utan någon annan aspekt än att vara lekfull.
" Du kan ju försöka älskade. " Flinade han och drog med händerna utefter hennes höfter och ned mot hennes lår innan han backade ifrån henne och tog fram våffeljärnet. Han visste att det skulle finnas ett någonstans.
När han hittade det så ställde han upp det och kopplade in det.
"Jag ska inte röra dig nått mer." Sa han sedan lite ursäktande. " Jag ska sköta mig." Fortsatte han och hoppade upp på bänken och inväntade att våffeljärnet skulle bli tillräckligt varmt.

"Men jag vill veta. Jag vill kanske ha någon nötig coklad med färska bär." Hon log mot honom och ryste till.
2Så jag får försöka välta dig? " Hon log älskvärt.
"Du är den bästa vänen jag har haft."

Han flinade lite och nickade. "Jag tycke nötig choklad och färska bär låter perfekt." Sa han och skrattade till, såg på henne med ett brett flin.
" Du får försöka men inte när jag inte är beredd, då skulle du kunna bli skadad. " Sa han ärligt och log sedan.
" Du är den enda bästa vännen jag har haft. " Viskade han och log lyckligt.
Han räknade ju inte Lucifer, det var ju bara giftigt- speciellt för honom själv.

Hon tog hans händer och smekte hans rygg innan hon började hälla ner smeten och såg upp på honom.
"Skulle du göra allt för att hitta något som stoppar mig från att åldras? Jag blir inte vampyr utan stoppas bara att åldras. Skulle du ge mig då?"

Han såg henne häll i smeten och fångade sedan in hennes hand och drog henne intill sig och bar försiktigt upp henne i sitt knä med armarna omkring henne och lyssnade.
Han lutade sin panna mot hennes axel, där kom den diskussionen.
Han hade tänk alla möjliga scenarion han visste, det första var att göra henne till vampyr- det var inget han ville göra. Det andra var att använda mörk magi, otroligt mörk magi men det hade otroliga bieffekter även för henne själv, det tredje var att försöka kontakta änglarna.
Resten var bara myter.
"Jag skulle försöka älskade men det finns inget säkert. Inget säkert alls." Mumlade han ärligt och tittade upp på henne.

"Men du skulle göra det? Jag vil inte dö och aldrig se dig igen. Jag älskar dig så mycket!" Tårar började rinna ner längst hennes kinder.
"Åh förlåt." Hon såg upp i hans ansikte och snörvlade.
"Klumpiga mig."

Han såg på henne, såg hennes smärta och även om han själv inte kunde visa smärtan på det viset så kände han den- det var så otroligt starkt.
"Jag skulle försöka." Upprepade han tydligt, han kunde inte lova något även om han skulle vilja lova.
Han torkade sakta hennes kinder och log. " Det är okej." Sa han innan han såg mot våffeljärnet. " Tror första är klar." Viskade han flyttade dem båda närmare dig och öppnade det försiktigt. "Klar." Viskade han leendes.

"Det är min ända önskan till jul, må vara nästa eller året efter det. Men jag kan aldrig tänka mig att åldras utan dig vid min sida. Jag vill inte bli gammal utan mannen jag älskar."
Hon såg på vofflan och tog den med en gaffel och lade den på en tallrik och såg på honom.
"Dorian kolla!"

" Jag kommer alltid finnas vid din sida." Viskade han och kysste henne sakta på kinden och såg henne ta våfflan och log. Vände blicken åt det hållet han skulle kolla och flinade lite.
" Jag ser." Skrattade han och hällde i lite mer smet och stängde igen locket och kunde höra hur det tillagades.