Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej jag vill inte. Snälla jag b..." Hon blev tyst och nickade.
"Ja mr La Cour."

Hon log ömt och nickade.
"Så fort de har lämnat köket ska jag se vad som finns. Kanske ber .. nej han har bebisarna så det är jag som lagar middag ikväll."

Rafael ogillade hennes Mr La Cour men kommenterade det inte. Utan bäddade ned henne i sängen när de kom upp och Alexander gick snart in i rummet. "Så du tog bort infarten?" Frågade han och satte sig vid hennes sida.

Hon såg på Rafael och så fort Alexander kom in så blev hon likblek och hon flyttade sig. Svarade inte och kände hur hjärtat slog fortare.

Alexander såg på henne. Ömt och tålmodigt. "Vet du varför du ska ha en infart Rhiannon?" Frågade han lugnt.

Hon såg på honom med en livrädd blick och skakade på huvudet.
"Snälla doktorn. Jag vill inte. Jag ber dig." Hon såg på honom och såg på bordet intill som hade alla saker för man skulle sätta in en infart.
"Jag vill inte."

Han såg på henne och log mjukt. "Rhiannon. Varför vill du inte ha den saken som kommer göra det så mycket lättare? Om du behöver ha antibiotika så är det lättare med en infart annars kommer jag behöva sticka dig varenda gång du ska få något dropp eller mer blod. " Förklarade han.

Hon såg på honom och grät nu medan hon torkade sig i ansiktet.
"Allan.." pep hon och nickade moot underlivet.
"Han gjorde hemska saker." Hon lutade sig trött tillbaka och såg på Alexander med en sliten blick.
"Inga operationer. lova. Säg vaad du ger mig."

Alexander nickade sakta. "Men Rhiannon. Jag har ingen som helst anledning att vara där. Någonsin. Den delen av dig, tillhör dig." Förklarade han lugnt. "Inga operationer om jag inte måste. Men jag tror faktiskt att du inte kommer behöva fler." sa han mjukt. "Jag kan berätta vad jag ska ge dig." Sa han lugnt.

Hon såg plågad ut när hon såg på Rafael och sedan Alexander. Om hon inte gav sig frivilligt skulle de hålla ner henne och tvinga henne till en ny infart.
Hon flyttade täcket och drog fram armen och lade den på täcket istället och hon torkade sig med den andra.
"Okej.. Förlåt doktorn." Sa hon skamset och såg bort.

Alexander log mjukt. "Det är inget att be om ursäkt för." Sa han lätt. "Din rädsla för mitt yrke är bara förståelig. Men jag vet faktiskt vad som kommer få dig att må bättre." Försäkrade han och plåstrade om hennes arm där den gamla infarten suttit. Satte sedan en ny i den andra, han gjorde det snabbt och nästan smärtfritt.