Life - Lupple & Medi PRS

"Jo det är det väl." Hon koncentrerade sig och såg sedan på henne.
"Vill du göra mig en tjänst? Låna min mobil och ring Gabriel. Jag vill testa din teori."

Mi flinade lite och nickade. "Självklart." Log hon och tog fram mobilen och ringde upp Gabriel. Det tog två signaler innan Gabriels röst hördes. "Ja?" Frågade han och stannade mitt i språnget människa. Vände runt och blickade mot gränsen till Mi. Han hade sprungit längst gränsen ett ganska länge nu.

"Fråga om han är vid gränsen till byn och huset." Hon såg på henne med ett leende.
"Han borde ha skor på sig med. Han gör sig illa annars." sa hon tyst.
"Hans fru tvingar honom nästan,."

Mi log mot henne och lutade sig mot bordet med armbågen. "Är du mellan byn och huset? Vid min gräns?" Frågade hon retsamt. "Och din blivande fru skulle be dig att ta på dig skor, så du inte gör dig illa." Sa hon. Gabriel stirrade tomt rakt fram, fattade ingenting. "Mistril, låt mig prata med Olivia." Sa han spänt och kramade hårt om en trädstam för att samla sig. Något hade hänt, så måste det vara.

Hon suckade. Hon hörde lite från mobilen och skakade på huvudet.
"Han är för orolig. säg det." Hon fnittrade.
"Eller sätt på högtalaren?" viskade hon mjukt.

Mi log snett och klickade på högtalaren. "Gabriel du är på högtalare med mig och Olivia. Hon mår väldigt bra." Log hon och la ned telefonen på bordet mellan dem. "Olivia?" Frågade han och försökte samla sig lite. Försökte hålla sig lugn.

"Jag är här. Jag mår bra. " Hon såg på Mi.
"Vi ville bara kolla en sak. Men hade jag rätt? Du är barfota vid mitt hus och gränsen till Mi?"

Gabriel slappnade snabbt av när han hörde hennes röst. Hon mådde bra. Men hennes fråga förvirrade honom. "Ja Olivia det är jag, men hur vet du det?" Sa han förvånat. Nyfiket.

"Ärren. De har en starkare koppling än vi tidigare trott." Hon suckade.
"Så hitta inte på något dumt bara." Viskade hon ömt och log.
"Jag kommer märka det."

Gabriel var mycket förvirrad. Han förstod inte först men sedan kopplade det. "Du har en länk till mig." Sa han lågt. Lite oroligt, lite sorgset men också väldigt glad. " Jag ska sköta mig." Flinade han.