Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på henne med en vänlig och varm blick.
"Jag fixar det." sa Olivia med en nickning och såg Ethan komma fram till Mi och gav henne en kyss.
"Lite mat sen vill jag ha en stor kram av dig. Tror du att jag kan få det?" sa ha frågande och synade Mi

Mi besvarade hans kyss och nickade sakta. "Men mat först. Sen kanske du får tio stora kramar av mig." Viskade hon leendes och kysste honom igen innan hon drog ut ena stolen åt honom och drack upp det sista av blodet.

Han såg på henne och nickade och försvann mot köket.
"Han är så rar." Olivia log stort.
"Att han älskar dig är så vackert." Hon såg på henne och lutade sig tillbaka.

Mi nickade sakta. "Jag vet, han är en genomgod själ." Viskade hon lyckligt och såg på henne. "Åh du ska se hur Gabriel tittar på dig. Det är mer än kärlek. Det är som ni är själsfränder. "Viskade hon leendes.

Hon smekte sina är över tröjan och log.
"Ja det är det. Han gav mig kanske mer än han trodde den natten. Det är nog bra om jag är kvar här men det är nog bäst. Ärren blir varma nästan som de bränns om jag är nära honom under fullmånens krets. Rätt störande då."

Mi såg förundrat på henne. "Du känner av ärren? Du känner av honom?" Frågade hon förvirrat. "Det är speciellt. " Viskade hon och lät tankarna vandra lite.

"Bara om han är nära och det är om fullmpnen. Det kittlas om han är oroad eller för ivrig om han är nära utan fullmånens hjälp. Jag tycker det är rätt mysigt på något sätt." Hon log mjukt.
Ethan kom tillbaka med ett stort leende.
"ska få en lyxig macka." han gick till mi och lade armarna om henne.

Mi såg intresserat på henne. "Skulle du känna om han blev skadad?" Frågade hon ivrigt. "Om du koncentrerar dig på ärret, kan du ana vart han är?" Frågade hon nyfiket.

Hon kände Ethans armar och kramade hans händer. " En lyxig macka också? Den där onyttiga?" Sa hon lekfullt och såg upp på honom.

"Jag känner om han är skadad. Men jag har inte tänkt på det andra." Hon såg ner och suckade.
"Ska du exprimentera på mig eller vadå?"

Ethan skakade på huvudet och log stort,
"Nej den där med bifftomater, spenat, bacon och lite rödlök. Den är så god."

Mi såg på henne och skakade på huvudet. "Självklart inte, jag är bara så fascinerad över vargarnas kommunikation och att du verkar ha en del av det. Det är helt ja, förbryllande." Log hon för att sedan se på Ethan. Smekte hans kind leendes. "Åh den, den är god." Viskade hon och studerade honom.