prs yehet & kkaebsong

Försiktigt lägger Joshua ner den äldre innan han börjar fixa med vattnet, låter det fylla badkaret till dens bredd.
"Zihao.. jag vet inte om du minns det, men jag hade också problem med ätningen. Även om du inte gjort det här frivilligt, och fortfarande vill äta så mycket du kan, så är du väldigt underviktig." berättar nittonåringen och drar av sig sin mörka, blodiga tröja innan han stryker händerna över Harus päls och lämnar en puss på hans huvud, innan han tar upp Simba från hans huvud. "Jag tror du behöver gå upp en hel del i vikt för att orka med saker och ting.." jo, nittonåringen kommer klart och tydligt ihåg sin vikt, hur det varit som lägst, hur det är nu. Det är inget han är stolt över.

Jodå, tjugoåringen ville verkligen inte vara underviktig. Den enda anledningen till att han var det nu var ju för att de nekat honom mat under flera dagars tid. Och när de väl gett honom någonting att äta..usch, bara tanken fick Zihao att rysa av skräck. Nej, han ville absolut inte tänka tillbaka på den tiden. Tveksamt tittade han på tallriken med mat. Skulle han bli slagen om han åt av den? Det var ju riktig mat och inte..återigen, nej han ville inte tänka på det där. Fy, fy, fy fan. Jösses, det var väl ändå ganska självklart att Joshua inte skulle slå honom om han åt av maten. De var ju för fan förlovade, för guds skull..

Joshua stryker händerna över den äldres tjocka päls, försöker att lugna honom då det är uppenbart att han inte riktigt.. tja, känner sig säker.
"Ingen kommer att göra dig illa här, okej? Ingen." försäkrar han, medan han ställer ner den stora brickan med mat som han tagit åt Zihao. Med en liten suck, låter han sin kropp falla ner i det varma, lugnande vattnet. Det är en väldans tur att badet är stort, då de två aldrig skulle få plats tillsammans annars... plus verkar det som att Haru också vill ha ett litet bad.

Okej, så nu var det dags att lägga upp en hel rad med regler. Tjugoåringen behövde verkligen lägga på sig några kilo, eller rättare sagt en massa kilo. Därför var han först tvungen att äta upp maten innan badet. Annars skulle han säkert lyckats glömma bort den, med sin alldeles värdelösa valnötshjärna. När han sedan var klar med att halvt om halvt kasta i sig maten, lyckades han på något sätt lyckas kravla sig ner i badkaret. Aj, aj, aj. Dumma, dumma ben. Zihao gnällde till en aning innan han lade sig tillrätta snett över Joshua, med huvudet vid bröstkorgen, där hjärtat slog försäkrande. Väldigt gosigt.

Ett varmt litet leende smyger sig över Joshuas läppar, och han försöker snabbt att få upp den äldre, nej han ska inte få mer ont.
"Vet du hur mycket jag saknat dig?" frågar nittonåringen och stryker fingrarna över Zihaos huvud, där pälsen långsamt blir allt blötare. "Jag fick nästan en hjärtattack när jag först såg dig, en väldans tur att de hittade dig." viskar han och gömmer sitt ansikte intill den äldres.

Det sorgligaste med de orden, var att det var Andrew som hittat Zihao. Och nu var Andrew död, borta från jordens yta. Tjugoåringen betraktade den yngre stillsamt ett slag, innan han lutade pannan mot den andres respektive. Jag har saknat dig också, åtminstone under den tiden när min hjärna inte var mosig och jag fortfarande var jag..sjukt mycket, och det hoppas jag innerligt att du förstår. Även om du inte kan läsa mina tankar så hoppas jag att mina ögon i alla fall förmedlar en del av det. Dessa nedrans inre monologer.

"Förlåt Zihao.." kanske det var dumt att prata om det, nu när Andrew försvunnit... men Joshua ville ändå göra det klart för tjugoåringen att han är älskad. Han sväljer ner klumpen som bildats i hans hals, alla minnen från vännerna, och broderna som försvunnit kväver hans stackars hjärna. Joshua biter sig i läppen innan han sträcker sig efter schampot, bara för att börja gnugga in det i Zihaos tjocka päls, försiktigt så att det inte ska förstöra några sår. "Jag tror jag vill göra en till tatuering.."

Tjugoåringen lutade lite på huvudet och skakade lite på huvudet. Det är absolut ingenting att be om ursäkt över, utan det var bara ren fakta. Ännu en gång försökte Zihao på sig ett såntdär obehagligt leende och lämnade några må pussar över nittonåringens ansikte. Vadå för tatuering? Någonting som har med Samuel och de andra att göra? Det skulle vara superfint. I samband med dessa tankar och samtidigt som Joshua bäddade in schampot i den tjocka pälsen, började den yviga svansen vispa omkring i vattnet. Även om rörelsen gjorde förbaskat ont, så kunde han inte sluta. Svansen hade han aldrig haft någon som helst kontroll över.

"Jag vet inte.." börjar Joshua medan han börjar skölja av lagret med schampo, vilket får Zihao att lukta väldigt, väldigt gott. Blicken glider ner mot hans nyckelben, ena ärret är fortfarande på show, mudblood. "Kanske Samuels födelsedatum, och datumet han dog på.. med romerska siffror?" funderar han med ett bittert leende. "Kanske jag tar Julian och Freds också.."

Datumet han föddes och datumet han dog..var inte det lite som att bära med sig en gravsten hela tiden? Zihao drog ihop ögonbrynen, nåja han försökte dra ihop ögonbrynen trots att de inte existerade för tillfället, studerade Joshua med tveksamma ögon. Skulle inte den yngre bli påmind om det som hänt precis hela tiden då? Är det inte bättre att ta hans födelsedatum? Eller hans namn..vad som helst förutom datumet han dog på. Kanske det inte var ett bra förslag, då nittonåringen förmodligen inte tänkte i samma banor som Zihao, men men.