Förändrad värld Lupple & Medi

"Ska jag sluta?" Frågade hon och såg på honom med sorgsna ögon.
"För jag vågar inte berätta tror jag." Sa hon och tryckte sig mot honom.

Han skakade på huvudet. "Berätta Rhiannon. Det är bra att du berättar." Viskade han ömt.

Hon bet sig hårt i läppen, Så hårt att det kom fram blod.
"Han skar i mig, ja jag kände det. Medicinen som han sa skulle göra att jag kände allt men inte kunde röra mig. Det var så hemskt och han höll på i många timmar. Nästan tills solen gick upp. bet han sig i tungan och.." Hon sträckte ut och slickade på sin hand.
"Jag fick minnet halvt raderat. Mest som en dålig dröm och jag hade så ont dagen efter."

Han lossade varsamt hennes läpp från tänderna och kramade om henne. "Jag är glad att du berättar." Viskade han ärligt.

Hon snyftade och drog sig mot honom.
"Så snälla inget straff." Viskade hon och flyttade sig till sängen.
"Jag gör vad du än vill. Säger så gör ajg det."

Rafael såg på henne med en öm blick. "Åh Rhiannon." Viskade han och smekte hennes arm sakta. "Jag kommer inte straffa dig. Det som hände var inte ditt fel." Förklarade han mjukt. "Jag tänkte snarare belöna dig för att du berättade. Är du sugen på glass?" Frågade han.

Hon såg på honom och nickade sakta och lutade sig mot honom.
"Ja deet vill jag." Hon kände blodet på sin läpp och sög på den.
"Om jag har mardrömmar när jag sover... väck mig då."

Han lossade hennes läpp igen och torkade av blodet med sin tumme. "Då ska jag hämta glass." Viskade han och sög bort blodet från sin tumme. "Självklart Rhiannon." Lovade han.

"Nej lämna mig inte." Hon höll sig fast vid honom.
"Bär med mig." Hon såg mot fönstret.
"Han kanske kommer?" Frågade hon och snyftade medan hon klamrade sig fast.

Hennes blod smakade lite annorlunda. Det var ju bara någon droppe, så han kunde inte direkt sätta fingret på det. Men något var...renare nu. "Rhiannon. Allan, kommer aldrig komma åt dig igen." Viskade han men bar upp henne i famnen och bar ned henne till köket för att hämta glass.