prs yehet & kkaebsong

När den yngre tar upp det om kropparna, och Yaosu tar up hem, sjunker Joshuas hjärta allt mer. Försiktigt släpper han ner Zihao, och tvingar upp sig själv på benen.
"Vi får väl ta med dem.." Viskar nittonåringen och tassar försiktigt fram till Samuels kropp, bara för att ta hans hand i sin.
"Någon måste väl berätta för Andrew och Anthonys familj.." Mumlar Jordan och biter sig hårt i läppen. "De kommer väl vilja ha begravningar.."

”Jag har skickat iväg brev till deras föräldrar..tror att Ellie tar hand om Andrew och Jaydens föräldrar är redan påväg tror jag”, mumlade han och hjälpte Zihao upp på benen. ”Jayden, följer du med oss hem eller?” Undrade han sedan och vände sig mot broderns vän, som genast nickade.
”Ja, jag vill inte vara ensam just nu..och mina föräldrar bryr sig troligen ändå inte”, sade han och bar upp Weimin i sin famn - Weimin som hade somnat och dreglade ner den äldres tröja. Väldigt gulligt faktiskt.

Joshua är aningen förvirrad, men orkar inte lägga större tanke på det.. Han är alldeles för utmattad. Xie bröderna ville antagligen åka till sina föräldrar, Zihao också.
"Du.. Jag följer med dig, du vill nog inte heller vara ensam nu." Viskar Jordan och kramar om sin vän, innan han bär upp Samuels livlösa kropp. Precis som Joshua är på väg att transferera dem, kommer en upprörd Liljah inspringandes i hans famn.
"Jag är så jävla ledsen, så jävla ledsen."Viskar hon och stryker händerna över Joshuas lockar.

Tjugoåringen stirrade mellan bröderna och Joshua några gånger innan han slutligen tassade fram till nittonåringen. Vad menade Yaosu egentligen? Vad var hem? Som tur var verkade tjugotvååringen den yngres rågande blick och log blekt.
”Jag menar inte att vi ska åka hem till mamma och pappa”, sade han och skakade på huvudet. ”Hemma för oss är hos familjen Lewis, vi har ju ändå bott där i en halv evighet..och har ingen lust med att umgås med mamma just nu”, fortsatte han med en grimas och rös till. Usch, nej han ville inte träffa modern för tillfället.

Med ett svagt leende lutar Joshua sig tillbaka från Liljah, som ser på honom med sorgliga ögon.
"Jag kanske kommer till dig lite senare okej? Jag måste bara åka hem och se till att allt är okej med mamma.." Förklarar hon, och Joshua nickar instämmande, innan han följer henne med blicken när hon går tillbaka till sin flickvän. Joshua ser sen upp mot Yaosu.
"Jag kommer åka till mamma nu.. ni kan komma när ni vill, vet inte om hon kommer att klara av det." Förklarar nittonåringen, kanske modern bara vill ta sitt farväl med Samuel själv och Joshua vid sin sida. "Men transferera när ni vill.. " jo, Joshua har inte ork för att transferera sju personer på en och samma gång, tyvärr.

”Vi kan åka hem till mig så länge”, sade Jayden och lät blicken glida mellan Xie bröderna. ”Mina föräldrar pratar inte direkt jättemycket med mig ändå, så de kommer nog att lämna oss ifr-” Men innan han hann avsluta den meningen hade Zihao haltat in bakom Joshua, där han nu stod och tryckte med vilt uppspärrade ögon. Absolut inte, nej. Han tänkte absolut inte lämna Joshua, inte för så mycket som en sekund. Det hade han faktiskt lovat och han hade inte någon som helst lust att skiljas från fästmannen.
”Får Zihao följa med er?” Undrade Yaosu och sneglade från Joshua till den yngre brodern. ”Vi kommer någon annan dag, kanske lagom till fullmånen..” mumlade han sedan och vände ursäktande blicken mot Jayden, som såg aningen blek ut vid bara tanken.

Joshua nickar instämmande innan han bär upp Zihao i sin famn, jösses han är så mycket lättare.
"Kom när ni vill, ni är välkomna.. tror bara inte att stress är något mamma kommer klara av så bra." Förklarar nittonåringen med ett svagt leende, och tar tag i Jordans hand. "Ni kan väl skicka ett brev?"

”Absolut, vi skickar ett brev”, sade Yaosu och greppade tag i Jaydens hand. Och med de orden försvann de därifrån med ett ljudligt pang. Va? Zihao stirrade maniskt på punkten där de alla tre nyss stått. Vart hade de tagit vägen..? Åh. Nej, nej, nej, inte transferering..fy fan. Tjugoåringen gosade ner sig ännu mer hos Joshua och gömde sig så väl han kunde i den underbart doftande famnen. Transferering var bland det absolut värsta han visste..nästan lika hemskt som att bli torterad. Usch.

Joshua kramar om den äldre, innan de själva transfererar. Med ett pang försvinner de, efter att ha tagit Julians kropp med dem. När de väl kommer till trädgården, kommer modern ut. Hon står tyst ett tag, stirrar på kropparna.
"Mamma.." Viskar nittonpringaf med tårar som slingrar sig ner över kroppen. Ms Lewis skyndar sig fram till Joshua, stry ler händerna över hans kinder för att se till att han är levande.
"Åh jösses.." Viskar hon innan hon faller till marken där Samuel ligger. "Min son.." tårarna börjar rinna ner för hennes kinder, och Joshua sätter sig ner bredvid henne i tystnad, och kramar om henne.

Zihao stirrade på Ms Lewis i några långsa sekunder, lät sedan blicken glida mot Joshua och sist Samuel. På ostadiga ben, med ett extremt haltande, tassade han fram till Jordan och lade sig ner vid fötterna på honom. Återigen kändes allting sådär hemskt och olidligt, som om världen aldrig skulle bli riktigt hel igen. Han kände inte igen varken huset eller Ms Lewis, men han måste verkligen ha gillat henne då hjärtat värkte i samband med hennes tårar. Tjugoåringen blickade sorgset upp mot Jordan igen och drog försiktigt i hans byxben. Nej, att se Joshua må så dåligt, fick även Zihao att må riktigt jävla sämst.