prs yehet & kkaebsong

Med ett bittert leende nickar Jordan instämmande, jo det är minst sagt hemskt.
"Liljah mår fint, hon är med George. Det är inte lätt när man spenderat i princip varje dag med sin tvillingbror, och så är han död på en sekund. Vet inte vad som kommer hända med deras affär nu.." mumlar han medan han bestämt håller i Zihaos bakben, blicken vilandes på sin vän som ligger kravlandes över tjugoåringen. "Julian blev torterad av crucius förbannelsen, han kunde inte ta det." Nej, Julians far hade länge varit inne på psyket, och att själv bli galen och förlora förståndet var verkligen inte något han orkade med. "Om han haft en annan farsa kanske saker och ting varit annorlunda."

”Vi borde ha varit där för honom..” mumlade Yaosu och tvingade tillbaka tårarna. Även om han inte känt Julian, så hade han åtmsintone förstått att Joshua brydde sig väldigt mycket om honom. Ungefär på samma sätt som Zihao brytt sig extremt mycket om Andrew och Anthony. Det var väldigt passande att Jayden dök upp just vid den tanken.
”Hur går det? Överlever han?” Undrade han och satte sig ner bredvid Joshua med ett litet stön. ”Han får inte dö..då finns det ingen som kan hjälpa mig under fullmånen”, fortsatte han skämtandes och började även han fingra med en svarta pälsen.
”Jodå, han kommer defintivt att klara sig”, sade Weimin och nickade bestämt. ”Men det var tur att vi började i tid, annars hade det här nog slutat på ett helt annat sätt.”

Joshua öppnar ena ögonlocket och låter blicken diskret glida över de alla som sitter kring Zihao. Utmattat gömmer han ansiktet i den tjocka pälsen, känner hur hela kroppen, hjärnan och hjärtat blir lättad av Weimins ord. Zihao kommer klara sig.
"Bra.." mumlar Jordan och låter sin kropp falla tillbaka mot golvet, fy fan vad han är utmattad. Fy fan vad han vill gå tillbaka i tiden, skydda Fred, Samuel, Julian, Andrew och Anthony, precis som Joshua vill. "Julian ville inte det, jag menar precis som ni bodde han i princip hos Ms Lewis." berättar han med en liten gäspning och lägger sig ner bredvid sin vän, bara för att slingra armarna om honom, så ligger de tre där i en hög. "Men det finns inget man kan göra åt det nu direkt."

Efter ett litet tag lutade Weimin sig tillbaka och drog händerna genom håret.
”Okej, jag tror att det sitter bra nu..du kan sätta dig upp om du orkar, Zihao. Men du får inte skifta på ett bra tag, okej? Då kanske stygnen slits upp och då blir det inte bra”, mumlade sjuttonåringen och lade sig utmattat ner på golvet med en suck. ”Kan någon typ tvätta av ansiktet på honom? Vill inte ens kolla på honom med allt det där blodet..det är inte ens hans blod heller. Usch”, fortsatte han och slöt ögonlocken.
”Du är inte lite känslig du”, sade Yaosu och fiskade upp ett paket med våtservetter från ryggsäcken han tagit med. Försiktigt började han stryka över nosen och utmed käkarna. Det var visserligen äckligt, men att Weimin orkade tänka på sådana små detaljer var ju bara extremt fånigt.

Med ett svagt leende sätter Joshua sig upp och stryker sina händer över den tjocka, mörka pälsen.
"Förlåt för att jag gick.. Jag fick panik," viskar han ursäktande åt Weimin och Yaosu, innan han vänder sig mot Zihao med tårar i ögonen, och stryker försiktigt över hans lurviga kind. "Du är riktigt stark du, väldigt imponerande faktiskt."

Snarare extremt envis. Zihao satte sig långsamt upp och gjorde en såndär läskig grimas, innan han lutade sig mot Joshua.
”Det är ingen fara, jag förstår att det var väldigt jobbigt för dig att se”, mumlade Weimin och gömde ansiktet i händerna. ”Hans hjärta slutade nästan slå och flera gånger fick jag slå till honom”, viskade han därefter och log blekt när Jayden slingrade armarna omkring honom och drog upp honom i sitt knä.
”Helt ärligt hade jag också lust att gå, men det gick inte..han är min bror trots allt”, sade Yaosu och föll också han tillbaka mot marken när Zihao väl satt sig upp.

Men han är ju min fästman.. tänker Joshua, han borde ha stannat, även om han bara ville dö. Försiktigt drar han Zihao intill sig, så att han kan luta sig mot honom. Jordan rynkar besviket på ögonbrynen, nu kan han ju inte vila någonstans, innan han kravlar sig upp bredvid Zihao.

Jösses, Zihao kunde inre låta bli att känna sig extremt omtyckt när alla började slingra sig omkring honom.
”Oj, har Zihao blivit populär eller?” Undrade Jayden och skrattade till där han satt och höll i en utmattad Weimin. Ja, tjugoåringen hade defintivt blivit väldigt populär. Ingen kunde motstå hans lurviga, mjuka päls - även om den kanske inte var i det bästa skicket för tillfället. Han behövde defintivt ett långt bad och en hel del schampo och balsam.

Joshua börjar försiktigt lämna pussar över Zihaos lurviga huvud, innan han sluter sina ögonlock med ett svagt leende.
"Jag älskar dig så jävla mycket," viskar nittonåringen i den äldres öra, medan han börjar pilla lite med den tjocka pälsen. Gud, han är så jävla glad, att Zihao är vid liv, och ett par tårar börjar slingra sig ner över hans kinder medan han gömmer ansiktet hos honom.

Zihaos egna ögon började med ens tåras och han började försiktigt stryka tungan över den yngres mörka lockar. Den känslan var verkligen inte ensidig, då han älskade nittonåringen så pass mycket att det knappt var hanterbart.
”Det känns som om typ alla är borta..” mumlade Yaosu plötsligt och satte sig upp. ”Borde vi inte ta och försöka dra oss hem? Det börjar nog bli dags”, fortsatte han och kom upp på fötter.
”Hm..jo. Men vad gör vi med alla..alla ehm..alla kroppar”, undrade Weimin tyst och gömde genast ansiktet i Jaydens friska axel.