Skriva av sig-tråden

Jag saknar min bättre hälft lite för mycket för mitt eget bästa. Han vet hur jag fungerar, kan säga de rätta sakerna på rätt sätt - både det jag måste få höra, och det jag behöver höra. Varför skall han då befinna sig två tidszoner bort?

Och blir så arg på mig själv då jag ställer till det för mig på jobbet hela tiden. Verkar inte kunna göra ett enda pass riktigt bra och har jättesvårt att hålla tillbaka tårarna... Då all stress precis lagt sig efter skolan, men paniken över flytten och körkortet (där jobbet ändrar dagar hela tiden så det är i princip omöjligt att boka lektioner och körskolan inte kan förstå detta utan skäller ut mig för det)

Måste bli smal. Måste bli smal. Måste bli smal.

Det enda som pågår i mitt huvud just nu är kontrollen över hur många kalorier jag äter och förbränner. Exakt hur mycket jag väger. Mitt exakta BMI.

Syns mina höftben? Revben? Ser jag tjock ut i den här?
Kan jag ha bikini utan att folk blir äcklade över fettet som hänger som bulldeg över bikikanter?

Jag vill inte ha ätstörningar. Men jag vill inte bli tjock. Och hur fan ska jag lyckas äta tre mål mat om dan, eller mer, när jag inte ens kan äta ett helt utan att spy upp allt igen?

Jag svimmar. Förlorar kontrollen. Hela tiden. Varje dag. Och jag gör ingenting åt det.

Läser min dagbok från 2009. Då var jag 10 år. Gick i fyran.
Alla är så smala. Alla utom jag. Jag borde banta. Eller i alla fall gå ner i vikt.

Sen dess har jag haft koll på vad jag äter, varit säker på att jag har tränat bort eller spytt upp alla
onödiga kalorier. Och lite till.

Orkar inte mer.

Kära vännen! Många varma kramar till dig ♥ Du kommer snart komma in i rutinerna och hänga med i svängarna. Det är svårt i början och stressande att inte riktigt känna sig inne i gänget och arbetet, I know! Men du kommer fixa det här Förlora inte tron, snälla vännen! Jag vet PRECIS hur det är men kämpa vidare och gör så gott du kan! det blir bra med tiden! Jag kan tyvärr bara trösta med att alla kommer göra bort sig då och då - nya som gamla och det kommer finnas stunder när man bara vill försvinna från universum. Men det finns också stunder när rutinerna sitter och arbetsuppgifter går bra och då man kan gå med ett leende flera arbetspass på raken. Du kommer få pli på det tillslut, fortsätt kämpa och tro på dig själv ♥!

Kintsugi tack ♥ Jag hoppas imorgon/idag blir bra. Annars vill jag sjuka igenom jorden och stanna där.

Det kommer gå lysande imorgon! ^_^ Se till att ha det roligt och ta vara på tiden med rätt arbetskamrater. ♥

Jag skall försöka

Tiittar på bilderna av S på datorn och tårarna bara sprutar xD kombination av frustation och glädje... haha usch. Jag är fan inte mentalt stabil nu. Äsch, borde sova, börjar 6 imorgon.

Detta är inte riktat mot någon specifik person, utan jag vill att alla ska försöka ta åt sig. Ni är alla underbara, kom ihåg det, okej? ♥

Som ni alla antagligen vet så finns det mörka punkter i livet. Det första, som är otroligt viktigt att veta, är att ni är inte ensamma om att ha det hårt. Alla människor har det svårt på sina sätt; en del har det tyngre än andra, somliga har liknande problem och andra känner sig helt enkelt ensamma. Hur ni än känner och vad just ni, medlemmar på Mugglarportalen, upplever eller har upplevt skiljer ju sig självklart från varandra, men en del av oss har säkerligen gått igenom liknande händelser, om inte exakt likadana. Hur fallet än är, så vill jag att ni ska veta att den här tråden är öppen för exakt alla som vill skriva av sig oavsett vad det handlar om. Jag tvekar inte en sekund att det finns någon eller några som är villiga att lyssna och hjälpa och nu när jag kollar igenom trådsidorna så glädjs jag av hur många av er får nytta av hjälp av andra medlemmar.

Däremot är det viktigt att poängtera, som jag har gjort i mitt första inlägg, att vi är inte proffisionella människor här (det kanske finns någon enstaka - men jag pratar ren generellt). Många av oss har egna problem att brottas med, vilket självklart påverkar råden vi ger till er. Vad vi som individer har gått igenom har ju gett oss erfarenheter; så råden vi ger är ofta begrundande på dem. Den här tråden används just till vad den var till för i början, men jag vill att ni ska ha i baktanke att detta är en sida på Internet. Jag blir som sagt glad av att så många får hjälp här, men om en del av er känner att det inte liksom räcker så tro inte att det på något sätt är fel på er, eller att ingen bryr sig, eller att ingenting går som det ska - hjälp kommer alltid att finnas, men den hjälpen en del av er söker kanske inte finns just på den här sidan, fyllt av medlemmar från olika delar av landet som delar samma intresse. Missförstå mig inte - jag tycker inte att det är fel att använda sig av den här tråden för att söka hjälp eller bara skriva av sig för att tömma av sin ryggsäck lite, däremot vill jag att ni alla ska ha i åtanke att alla era problem eller det ni brottas med kommer lösas genom att få hjälp på det här specifika sättet. Sedan är det ju helt enkelt individuellt; hur man tar åt sig av olika saker, vad för problem man har och hur/på vilket sätt dessa problem tynger en. Slutsumman är helt enkelt att: bara för att ni inte får den hjälp ni behöver just här, betyder det inte att människor inte bryr sig, eller att era problem inte går att lösa. Förvänta er inte att liksom allting ska fungera som normalt för att någon här har försökt hjälpa er; självklart påverkar hjälpen ni får helt olika beroende på vad det är, men om ni känner att ni inte har fått den hjälp ni behöver, bli bara inte besvikna. Problem går att lösa. Alla problem går att lösa. Mugglarportalens Skriva av sig-tråden kanske bara inte är lösningen.

Sedan har jag också märkt av att en del jämför sina problem med andra och till er vill jag säga: hur tunga problem är kan inte mätas på en skala. Detta är också helt individuellt; någon kanske tar något betydligt mycket större än nästa person som brottas med samma problem. Vi alla fungerar olika beroende på vad vi har upplevt, vilka vi är och vilka omständigheter vi har haft i livet. Det är så med varje sak, egentligen, och jag vill inte att ni ska tro att era problem är "mindre värda" eller "mindre viktiga". Den här tråden är öppen för exakt alla som bär på något som tynger en och det är just det vi vill få bort; vi vill att alla ska må bra.

Det tredje och sista jag vill dra upp är, och detta gäller verkligen alla: kämpa! Personligen har jag gått igenom mycket och jag har fortfarande saker jag försöker få bort ur mitt liv, men ingen, verkligen ingen kommer någonstans utan att kämpa. Försök undvika negativa tankar hur svårt det är; tänk positivt, tänk framåt och fastna i just den andan. Tänk inte att "Åh, mitt liv är så hårt och allting bara suger" - istället bör ni tänka att "Det är svårt nu, men det kommer bli bättre. Jag får bara bita ihop och försöka." För det är ett av sättet att komma bort från att omringas av negativa saker. Livet är inte bara saft och bullar, som en bekant till mig sade, utan det innehåller även mörka stunder. Det viktiga är att lära sig hur man ska komma ut ur dessa mörka tunnlar, och finna ljuset igen. Det gör man genom att försöka och kämpa. Saker kommer inte komma till någon av oss på silverfat; vi måste resa oss upp på två egna ben, ge allt vad vi har och helt enkelt orka. Vi kan inte sitta ned och grubbla över hur svårt vi har det. Vi måste alltid försöka, oavsett våra livsituationer. Jag vet att det känns hopplöst ibland; och då är det viktigast att helt enkelt bara kämpa. Kämpa, kämpa, kämpa. I slutändan är det värt det!

Dsdsnandj. Ångest. Haha jag vill så otroligt ogärna göra fel och bläää.
Jobbar i morgon igen och hjäälp I'm gonna fuck up somehow.
Men ja som sagt jag VILL INTE GÖRA FEL OCH JAG VILL ALDRIG BEGÅ MISSTAG.
Hjälp. Jag har blivit precis sån som jag aldrig ville bli.

Du kommer klara dig fin imorgon oavsett vad! Lycka till, slappna av och tro på dig själv. Man får lov att begå misstag - lär dig utav dem och a dig vidare. Var stark och be cool! ♥

Haha, alltså... det är till och med vad alla där på jobbet säger också. Så jag har INGENTING att oroa mig för, egentligen.
Jag känner att att begå misstag vore nyttigt för mig, alltså rejäla misstag. Såna som får konsekvenser. Haha, tragiska jag.
Men tack, tack för ditt stöd : ) You're quite fantastic ♥