prs yehet & kkaebsong

Joshua stirrar efter Julian... han vill också kolla till George, han vill också se till så att han är okej. Nittonåringen ser upp mot den äldre med stora ögon, nafsar lite i hans tröja innan han nickar bort mot den långa rödhårige Weasleypojken.

Zihao sneglade bort mot det hållet som Joshua nickat mot. Med ett sorgset leende, släppte han ner nittonåringen på stengolvet.
”Gå du, jag stannar här med Samuel och ser till att han inte känner sig ensam..eller vad man nu ska säga”, sade han och virade armarna omkring benen. ”George kommer ändå inte må bättre av att jag följer med och stirrar på honom”, påpekade han därefter och började krångla av sig tröjan. ”Och jag har ingen lust att fortsätta fortsätta gå på de här två förbaskade benen, så kommer troligen ändå inte at vara något trevligt sällskap.”

Med stora ögon nickar Joshua långsamt... egentligen vill han inte lämna den äldre ensam en endaste sekund. Han skiftar snabbt, och lämnar en kyss på Zihaos panna med slutna ögonlock.
"Lovar du att det är okej?" frågar nittonåringen med ett kluvet ansiktsuttryck och bittert leende. Blicken glider sedan ner till Samuel, hela jävla kroppen gör ont av vida tanken av sin bror och Fred.

”Jag klarar mig, har ju Jayden och Weimin”, sade Zihao och sneglade upp mot Joshua med ett sorgset ansiktsuttryck. ”Gå och var med dina vänner, jag tror att ni alla behöver sörja tillsammans. Kommer inte att lämna Samuel”, lovade han därefter och slängde kläderna bort mot sin bror och kamrat. Tydligen en av de enda vännerna han hade kvar. Nej, tjugoåringen hade verkligen no shame, med tanke på att han satt spritt språngande naken utan att bry dig ett smack om folk såg honom eller inte. Det var väl en av de få saker som ändrat sig..

Joshua nickar långsamt med blicken på sin fästman, innan han börjar röra på benen mot George. De två vännerna står där och tittar tyst på varandra, de bägge två har förlorat varsin bror. De har åtminstone varandra, som vet hur det känns. De bägge två slänger armarna om varandra, Joshua gömmer ansiktet i den längres bröstkorg och den andre gömmer sitt tårfyllda ansikte i hans nacke.

”Ska du bara sitta där och glo eller? Du har inte ens några kläder på dig”, mumlade Weimin och betraktade Zihao med sina ledsna, alldeles rödsprängda ögon.
”Nej, det är klart jag inte ska”, muttrade tjugoåringen bittert till svar och kollade efter Joshua. ”Inte nog med att ni bråkar med varandra hela tiden, ni ställer också dumma frågor”, knorrade han därefter och blängde bort mot sjuttonåringen som såg aningen skräckslagen ut. Den yngre brodern vände strax bort blicken dock, när Zihaos ben verkade ge upp och gnissla och knaka.
”Usch..det där är så jävla vidrigt.”

De sitter där en stund i tystnad, det finns inte mycket som behöver sägas mellan dem. Joshua lutar sitt huvud mot Georges axel, och hans mot sin väns. Dock störs den tysta stunden från ett skrik utifrån, där en hel del med elever som vuxna samlat ihop sig.
"Lupin dog också.. Thonks fick precis deras son, men de var tvungna att komma hit, Teddy kommer inte lära känna dem." viskar George, och Joshua kommer ihåg alla de stunder Zihao haft med den före detta läraren som försökte hjälpa honom.
"Så vem ska han bo med?" frågar Joshua tyst medan de ställer sig upp, han skickar iväg en blick mot Zihao.

”Zihao, jag vet inte om du kommer ihåg att jag sagt det här, men ibland är du jävligt äcklig”, klagade Weimin och rufsade runt händerna i den tjocka, svarta pälsen. ”Men du är min bror och jag älskar dig ändå”, fortsatte han och drog fingrarna försiktigt genom det mjuka lurvet.
”Han behöver verkligen ett bad”, påpekade Jayden och började borsta bort en massa skräp som trängt ut under klorna. Jaja, äcklig och bad och bla bla. Tjugoåringen gav dem båda en lätt mördande blick, innan han sneglade bort mot Joshua istället. Ville nittonåringen att han skulle gå dit eller vad? Hade det någonting med skriket att göra? Nej, panik.

Jo, Joshua visste att kriget inte var klart, då den där jäveln, Voldemort, på något magiskt sätt talat inne i deras huvuden för ett tag sedan. Kanske det här är början på det sista? Kanske det här är slutspurten? Joshua och George reser sig upp från trappsteget, och Julian, plus Jordan dyker snabbt upp bredvid dem. Freddie.. han borde vara med dem. Samuel, han borde stå där borta med Noah. Joshua biter sig hårt i läppen över tankarna, fy fan. Hela scenen framför dem är så brutal att det inte går att förstå sig på, ena sekunden är Harry Potter död, andra sekunden kravlar han sig upp från marken. Jösses.

Okej, jo. Det var nog dags för Zihao att sluta upp vid Joshua innan kaoset verkligen drog igång på riktigt. Lätt haltande, tassade han över till nittonåringen och stirrade upp mot honom med glansiga ögon. Snart därefter hade Jayden, Weimin och Yaosu också hakat på. Nu när tjugoåringen slutligen började återfå en del av sina minnen, ville han inte att varken den äldre eller yngre brodern skulle ta del av kriget. Tänk om de dog? Även om han visste att de båda var begåvande när det kom till magi, så betydde det inte att de var odödliga. Percis som varken Samuel, Anthony, Fred eller Andrew varit. Ingen var helt odödlig, inte ens Voldemort.