prs yehet & kkaebsong

"Nej jag menar att då du förlorat en del av ditt minne, eller rätt mycket, så förvånar det mig inte." Förklarar Julian medan ett litet, genuint leende stryker sig över läpparna medan Joshua försiktigt klättrar upp på Zihao. "Men du är inte ond, vi är inte onda. Majoriteten av mänskligheten är snälla, men en minoritet är riktigt avskyvärda, men vi bör inte tänka på den." Fortsätter han, medan Joshua slickar Zihao över ansiktet, innan han skuttar ner till Samuel och lägger sig där med ledsna ögon.

Jovisst, men kunde inte dra alla över en kam. Men Zihao hade vistats så pass länge med hemska männsikor att han inte riktigt kunde relatera till det som Julian sa.
”Ni är snälla, men det betyder inte att jag är det”, knorrade tjugoåringen och drog bestämt Joshua till sig igen, när han slutade slicka fästmannen i ansiktet och lade sig tillrätta bredvid Samuel. ”Jag har dödat så många oskyldiga männsikor utan att blinka..det gör mig väl ändå lika hemsk som alla dessa dödsätare?” Undrade han skamset och begravde ännu en gång ansiktet i den mjuka pälsen. Urk.

Joshua gnäller tyst när den äldre än en gång drar honom till sig, men slutar snabbt och gosar ner sig hos honom. Han måste få den äldre att må bättre, samtidigt som han inte orkar tänka på Samuel, men storebrodern är alltid i hans huvud. Varenda lilla sekund.
"Att mörda oskyldiga är aldrig bra, men låt mig gissa, du blev utsatt för Crucio förbannelsen eller hur? Alla, spelar ingen roll hur god man är innan, skulle olyckligtvis mörda någon då.. Hur jävla förtvivlande det än är." Berättar Julian sorgset med rynkade ögonbryn. Joshua nickar instämmande och ser på Zihao med stora ögon, den äldre måste förstå det.

”Jag kommer bara ihåg att det kändes jävligt bra att slita sänder allting, minns knappt om jag blev tvingad eller inte”, erkände Zihao och gnagde sig själv i underläppen. ”Helt ärligt skulle jag inte ha något problem med att göra detsamma med dig här och nu, den enda skillnaden är att jag kommer få en massa skuldkänslor”, fortsatte han och sneglade ner mot Joshua, med glansiga ögon. Tjugoåringen var verkligen ett monster, eller hur? Med den mentaliteten och allting annat..tillsammans adderade det upp till någonting som varken var mänskligt eller omänskligt. ”Men det kommer väl att försvinna någon gång hoppas jag..den konstiga längtan att ha ihjäl allting och alla.”

"Du får ge det sin tid." Säger Julian med ett svagt leende, antagligen skulle han ha samma tankar om han gått igenom likadant. Joshua nickar än en gång, innan han klättrar upp mot Zihaos ansikte och börjar slicka sin fästman i ansiktet, med hjärtat fortfarande alldeles krossat. "Han är väldigt söt som fjällräv, eller hur?"

”Väldigt söt? Jag har aldrig sett någonting så gulligt gulligt i hela mitt liv”, sade Zihao med ett snett leende och slöt ögonlocken när den lilla tungan började stryka över ansiktet på honom. ”Joshua är typ rent generellt den vackraste varelsen jag någonsin lagt ögonen på..får näsan lust att äta upp honom”, erkände tjugoåringen skamset och började nafsa i de fluffiga öronen med sina sylvassa tänder. Tugga, tugga, tugga. Han tyckte fortfarande extremt mycket om att nafsa på saker och ting.

Att Zihao vill äta upp honom borde kanske skrämma Joshua en aning, dock vet han att den äldre inte kommer låta det inträffa. Så han tar det som en komplimang, medan kinderna under den tjocka pälsen blir alldeles röda.
"Snälla ät inte upp honom," påpekar Julian roat medan han pillar lite med sina naglar, och ett leende spridandes över läpparna. Zihaos tänder i Joshuas lurviga öron kittlas något förskräckligt, konstigt.

Tjugoåringen himlade lite med ögonen och drog tungan över huvudet på Joshua några gånger, mest för att markera för alla andra att det var hans partner. Jo, underliga instinkter hade han många av.
”Klart jag inte tänker äta upp honom på riktigt, det är bara en liten dröm jag har”, sade Zihao och övergick till att nafsa i den andres päls istället. Det är så man visar att man bryr sig, åtmsintone i hans ögon. Ganska gulligt egentligen, men samtidigt extremt skevt. ”Man äter inte upp sin fästman”, konstaterade han sedan med ett litet frustande.

Jisses, att Zihao sitter och slickar honom över huvudet, och nafsar honom i pälsen, det är som att ingenting har förändrats.. men en hel del har gjort det.
"Bra att vi står på samma sida när det kommer till det." påpekar Julian med ett genuint leende innan han ställer sig upp. "Jag går och kollar till George lite."

”Mhm, gör det du..”, mumlade Zihao som inte ritkigt kunde komma på vem George var. ”George..han har en tvilling, eller hur? Fred?”, fortsatte han sedan och knep ihop ögonlocken i ett försök att minnas. ”Men Frdd dog..jaha, det är därför han ska gå och kolla till George”, konstaterade tjugoåringen och lutade sig bakåt en aning. Stackars Joshua, som hade förlorat både en av sina bästa vänner och sin bror..och nu satt han där och blev halvt om halvt attackerad av en stor och irriterade Zihao..