PRS Lupple & Medi

Hoshi log svagt och smekte Goro över halsen och nickade.
"Förlåt det var inte meningen att tro att hon var en. Men Goro var lika dan innan han blev van." Han såg på Willow och log.
"Hon är vacker och det är en sak jag verkligen menar." Han såg på klockan.
"Han borde vara här nu."

(Kan du vara honom? )

( helst inte... men visst. )

Dorian såg på honom, valde att inte kommentera det och nickade.
" Det är förståeligt." Sa han sedan och log. "Jag vet." Sa han ärligt och pussade henne på kinden sakta.

In kom en äldre man med en väska. "Sir Hoshi." Sa han och bugade sig.
"Vart är patienten?" Frågade han och klev fram.

(Det är bara denna gång )

Willow hade satt sig upp och såg trött ut och såg på mannen.
"Här." Hon lutade sig mot Dorian och viskade tyst.
"Du är skyldig mig italiensk glass när vi kommer hem."
Hoshi röjde bordet och såg på mannen och log.
"Var inte så formel min vän."

(Ok.)

Dorian flinade lite. "Visst." Sa han och smekte hennes kind för att sedan släppa taget om henne.

Mannen tittade på Willow, verkligen tittade. Hon var blek. "Har hon samma position som din vän Goro?" Frågade han och såg på dem.

Hoshi lyfte upp Willow på bordet och skakade på huvudet.
"Nej det har hon inte."

Willow såg upp på mannen och lade huvudet på sned.
"Nej jag ä inte feedling om det är det du pratar om."
Hon sträckte sin arm efter Dorian.

Mannen nickade sakta. "Men någon har druckit från dig?" Frågade han och öppnade sin väska.

Dorian tog hennes hand.

"Min fästman." Hon nickade mot Dorian.
"Men jag är van." Hon så på honom.
"Tror jag ialfall." Hon suckade
Goro hade hämtat ett sugrör och stoppat det i glaset och räckte det mot Dorian.

Dorian vände bort blicken lite, nog var hon van- mer än van. Dock hade de flesta tömt henne på blod det senaste men otroligt många hade också druckit från henne.
Mannen nickade sakta och tog hennes puls. " Ät, sov, återfå din styrka och undvik att dela med dig av ditt blod ett tag." Sa han och log svagt och tog sedan upp ett paket.
" Detta är starka järntabletter, ät dem regelbundet." Sa han och gav över dem.

Dorian tog emot glaset och ställde sedan ned det.

Hon nickade och lade huvudet på sned och tog glaset och drack av vattnet och Hoshi såg på mannen och log.
"Hon var mirakelbarnet." Han sa det på japanska och tog Goro om sig.
"Men hon verkar må bättre."

Mannen nickade sakta, tittade nyfiket på henne men sa inget.
" Inget allvarligt är det med dig, och behöver du tips så kan du prata med Goro." Sa han och tog i hand med dem alla innan han begav sig ut.