De utvalda

"Mycket, jag får mer hela tiden" suckade Ethan och tjänaren kom tillbaka med en bricka med mat och tog den gamla frukostbrickan med sig. "Men om du inte vill arbeta så kan du vila".

Eletha mumlade något ohörbart och tog tallriken med kött och potatis i knäet och började äta. Hon bet sig i läppen mellan tuggorna då hon inte ville bli ovän med honom. Hon ville inte arbeta men hon ville heller inte att han skulle göra allt.

Ethan tog den andra klänningen och åt på han med. Snart var han klar och han satte genast igång med att jobba.

Eletha såg på honom men sa inget, hennes humör var till bristningsgränsningen och hon hade en skarp huvudvärk. Men hon tog papper och började anteckna och skriva.

Ethan jobbade på ett bra tag till innan han tillslut la ifrån sig allt, han märkte Elethas irritation. "Det räcker för idag kanske?".

Eletha nickade, "Ja, det tycker jag." sa hon med pannan rynkad av spänningshuvudvärk och att vara näst intill arg av ingen orsak alls. Hon suckade och försökte få koll på de motstridiga känslorna.

Ethan strök henne över kinden och kysste henne lätt. "Du behöver inte arbeta, du mår inte så bra kära du". Han kallade på en ny tjänare som tog bort brickan och la sig sedan ner.

"Jo" sa Eletha och la sig vid honom. "Jag vill hjälpa dig, Du kan inte göra allt själv." sa hon menande väl medveten om att han gjort det förr då hon inte varit där.

Ethan suckade och blundade. "Hur klarade jag mig då innan du kom hit?". Han erkände dock att han inte varit helt utbränd några gånger, då han varit sjuk i veckor.

Eletha surnade till som om hennes arbete och hjälp inte var värt något.
"Inte mitt fel att du inte tar någon till hjälp." bet hon av och vände sig ifrån honom.