Är det svårt att älska och bli älskad?

Du är riktigt bra!

Kapitel 35

~ Georges perspektiv ~

Det var mysigt att ha min flickvän sittandes tätt intill mig i mitt knä. Men jag kunde se hur min tvilling kastade avundsjuka blickar mot oss men jag ignorerade honom. Conny lutade sig bak mot mig så hennes huvud vilade mot min axel. Jag blev alldeles pirrig i hela kroppen, hon var en ända stor skönhet. Som den godaste bakelsen i världen och hon var bara min.
- Jag älskar dig George, viskade hon i mitt öra och hennes varma andedräkt smekte mig och jag blev alldeles lugn. Jag besvarade henne genom en efterlängtad kyss. Våra läppar möttes och tiden stannade. Hon la sin armar runt min hals men förde strax upp sin ena hand till mitt hår och drog sina mjuka fingrar genom det. Det kändes som om jag blev helt galen nästan vild. Mina känslor för Conny blev allt starkare. Kyssen på gick i evigheter, det var som om den aldrig tog slut. Men tillslut drog min flickvän sig ifrån. Hon satt och stirrade in i mina ögon med en besatt blick innan hon omfamnade mig i en kram.
Jag tittade runt i rummet och fann det helt tomt. Fred hade stuckit. Jag kände mig dum, men jag kunde inte hjälpa att jag tappat kontrollen framför honom.

~ Freds perspektiv ~

Jag satt i den röda fåtöljen mittemot George och Conny. Först hade kyssen börjat lugnt vilket inte var så störande för mig men sen blev den allt mer intensiv och jag kände hur mitt tålamod sjönk så jag sprang ut ur rummet och nerför alla trappor och ut till sjön. Jag satte mig under det stora trädet och tittade ut på sjön som var täckt av sprucken is. Det märktes att vintern började försvinna och våren kom sakta fram bakom himlens alla mörka moln.
Tårarna hade börjat falla och blötte sakta ner mina kinder.

- Hej, hördes en ljus klar röst och jag var tvungen att hoppa till.
- Hej, mumlade jag tillbaka utan att titta vem det var som stod där.
- Kan jag slå mig ner, fortsatte hon och jag nickade till svar.
Flickan slog sig ner bredvid mig på min högra sida. Jag vände mig om och möttes av ett par blå gröna ögon. Jag var tvungen att svälja efter.
- Jag är Olivia Stewart, sa hon och jag nickade stumt. Jag kom på mig själv av att stirra på henne och svarade snabbt.
- Jag är Fred, är du ny?
- Ja, jag började nu efter jullovet. Innan gick jag i en skola i Frankrike.
- Ååh, varför flyttade du? svarade jag nyfiket.
- Jag vill helst inte prata om det.
- Okej, vilket elevhem går du i då? frågade jag för att byta samtalsämne eftersom det andra verkade vara privat.
- Gryffindor, svarade hon glatt och jag sken upp.
- Jag med! utbrast jag.

Vi satte en lång stund och pratade. Jag hade helt glömt bort min bror och hans tjej. Jag hade tankarna på Olivia och hennes vackra ögon. Hennes bruna halv lockiga hår och hennes vackra leende.

Väldigt mycket gullegull

hehe jo jag vet :p

åh det är ju som i din andra ff

aa, jag vet ville ha med henne i denna också men självklart kommer jag ändra henne och det blir inte alls samma historia som i den förra ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

nej bra för jag tänkte det vore nog inte så kul att läsa samma igen

oooo...vem vet, de kanske blir ihop....

Jag lovar att det inte kommer vara som den andra ^^ det vore ju skit tråkigt att läsa samma sak två gånger heh:p

Ann man vet aldrig