PRS Lupple & Medi

Hon log och gick fram och sjönk ner.
"Oh jag kan försöka om du vill." Hon smekte honom över håret och log och nickade.
"Jag tror det är bäst att han är med som en säkerhet. Men jag och din syster är äldre än Cedric." Hon skrattade.
"Är du hungrig igen?"

Dorian nickade lite. " Bra, tack." Log han och skrattade till.
"Jag vet, men du vet att jag inte litar på Cedric. Men om far är med också så har jag tre stycken jag litar på det är bättre." Sa han lågt och flinade till.
"Du anar inte." Skrattade han och såg på Maria.
"Tycker du att jag ska visa alla tavlor? Hon vill se dem, men jag är osäker på dem." Sa han och nickade mot dem från hans mänskliga liv.

"Du får bestämma, men det var ditt liv och hon vill väl se. Jag tycker hon har mer än rätt att se dem. Hon har mer eller mindre accepterat oss så." Hon log mot honom och drog upp honom.
"Kom då så dricker vi." Hon log och började att gå.

Dorian reste sig upp och nickade sakta.
"Låt oss." Sa han och följde efter henne för att dricka.
"Det är lite konstigt hur bra hon tog allt. Hon har förbluffat mig förr men hon bara ja accepterade saken." Sa han tyst och såg mot Maria.

"Skulle du vilja att hon tog det annorlunda? Att hon skrek och flydde igen?" Hon såg över axeln.
"Om hon tog det bra så är det ett plus för oss." Hon log och gick in i köket och öppnade ett stort kylskåp och tog tre påsar.
"Ta två." Hon log mjukt.

Dorian skakade på huvudet. "Nej jag är glad att hon tog det så bra. Men chockad" Sa han ärligt och tog emot två påsar och suckade lågt.
" Om hon inte tror att hon tar det bra när hon egentligen inte tar det bra." Sa han med ett litet osäkert leende.
Han tog fram en mugg och öppnade påsen och hällde upp den och började dricka.

"Men vågar vara med dig ensam det är ju bra." hon själv tog ett vinglas och hällde upp och såg på honom.
"Tönk på att hon varit med om mycket." Hon log svagt.
"Jag tror din far har hittat något om hennes föräldrar."

"Ja det är positivt." Sa han och nickade lite.
"Jag vet. Och hon är så stark." Sa han ärligt och tog några klunkar och stelnade sedan till.
"Är vampyrer ansvariga?" Sa han oroligt och såg på sin mor.

"Det tror jag han sa." Hon satte handen mot kinden.
"Inte nog med det hon blev liksom tömd varannan vecka. Inte helt men tillräckligt att hon skulle få rädsla för nålar." Hon såg på honom.
"Vampyrerna råkade släppa iväg henne. Hon skulle ha åkt med Simon men han fick förhinder."

Dorian såg på Maria och kände hur han började koka
"Simon? Fan jag ska döda honom." Sa han irriterat och stirrade på henne. "Jag vill veta dem andra vampyrernas namn." Fortsatte han argt.
"Jag måste prata med far." La han till och drack lite mer av blodet.
"Jag måste prata med henne om detta." Sa han tyst och stirrade mot hennes dörr.