D.A:s rollspel

"Du, Joe," sa jag långsamt.

"Aa" sa jag medans jag kollade upp på honom igen.

"Kommer du ihåg när vi var i skogen?" började jag, "och jag frågade dig om du hade en flickvän. Du frågade ju mig sen samma sak, men jag hann inte svara. Nej, det har jag inte, och jag planerar inte på att skaffa någon. Jag har aldrig varit riktigt intresserad heller,"
Jag var tyst i några sekunder.
"Det kanske inte var så viktigt, men jag ville bara säga det," sa jag tyst.

Jag skrattade lite tyst jag kunde inte låta bli för att det mändes bara kul. "Jag har faktiskt undrat över det" svarar jag fortfarand små skrattar lite.

Jag log.
"Vad bra, då vet du nu," sa jag och skrattade lite.

Jag log tillbaks glatt och nickade

Jag log och kände sen hur något föll ner för min kind.
Jag grät.
Men jag var glad, vad hände?
Jag torkade bort den med ärmen men det kom bara fler och fler tårar.

Jag log men blev plötsligt orolig när Draco började gråta, jag kramade honom för att se om jag på något sätt kunde hjälpa och få honom att sluta gråta för när han grät så var ja nära på att gråta.
(Kommer inte svara något mer i kväll för jag ska lägga mig nu så att jag orkar kolla på blodmånen inatt)

Jag kramade hårt om Joe och det kom säkert massa tårar på hans tröja.

Jag satte mig upp, gned mig i ögonen och kollade runt om kring mig. Sjukhusflygeln. Det var där jag var. Alla som var där runt om kring mig var till ovanlighetens skull glada. Eller inte riktigt alla. Miu som satt i sängen bredvid mig såg lite fundersam ut.
-mår du bra Miu? Frågade jag.