The Beauty and the Womanizer

Jack klädde sig. Det var pösiga, svarta byxor och ett par vanliga skor med bra grepp. Det hade ingen tröja med dock och det var allt. Han fick nu vänta, nervös över att brottas.

Nu skulle de starta och ställde sig i ordning för att komma in i staden. En man skrek till Jack att sitta upp på hästen, le och vinka till alla. De satte igång och Stella gjorde sina konster på Juvel, klarade av att stå på händer med på salen samt le och vinka till alla i byn som kom ut.

Jack tog sig snabbt upp på hästen och red in han med. Han visste inte hur han skulle göra, så han föröskte hålla ett neutralt uttryck. Tillslut var de inne och han hoppade av, vart skulle han brottas?

De visades till en plats där de kunde parkera sina vagnar, ha upp sina tält och tända sina eldar, allt som skulle ordnas för kvällen då allt skulle ha sin början. Stella kom fram till Jack som såg övergiven och förvirrad ut.
"Hur är det?" sa hon med ett mjukt leende.

Jack såg på Stella oroligt. "Jag ska brottas mot folk, om jag inte vinner så lär nog inte Max bli glad...". Han såg ner, han skulle nog klara sig men man visste aldrig.

"Är inte det din gåva då?" sa Stella och rynkade pannan, nej Max skulle inte bli glad. Men Jack var en vuxen man inte mycket han kunde göra.
"Du kommer vinna, du är ju stor och stark." log Stella uppmuntrande och tog hans händer i sina.

"Min gåva är mer strid, med knivar svärd och så" sa han förklarande och kramade om hennes händer. "Jag är stark dock...Jag hoppas det räcker".

Stella nickade, sedan ställde hon sig på tå och kysste hans kind.
"Nu kommer det gå bra." log hon och tryckte hans händer en sista gång innan hon försvann till de som skulle visa upp sig, dansa och förföra.
"Önska mig lycka till." log hon innan allt började Max utropade allt de hade att erbjuda och människor kom.

Jack tryckte hennes händer igen. "Jag hoppas det, lycka till du med" sa han och log svagt och han gick fram då Max ropade upp honom, brottaren. "Vågar någon utmana denna man?" frågade Max publiken.

Stella hade fått ögonkontakt med en man och snart drog de sig undan bland buskarna. Långt borta från de glada skratten knuffar han ner henne på marken och så började hennes jobb.