Prs(Elinthemagicwitch)

"Antagligen. Men...det känns som om någon iakttar en utanför detta rum, tycker du inte?" frågade Lei och började rita cirklar och åttor på Texas muskulösa armar.

Texas reagerade när hon sa så. Hade hon också känt det?

" Ehm.. ja, det har jag också känt, sa han tyst.

Han lät henne röra vid hans muskler ett tag.


" Vad är klockan? vi kanske borde sova lite, mumlade han.

"Ja, jag tänkte nog det." Lei suckade trött och nickade åt hans förslag, "Ja, vi borde sova. Jag ligger på golvet om du vill mig något."

" Inte ska du ligga på golvet och bli kall, sa han.

" Du får ligga på min plats så ligger jag på golvet, erbjöd han sig.

"Nejdå, det gör mig inget! Du kommer bli sjuk Texas, ligg i sängen du!"

" vi båda kan ligga i sängen, sa han. Vi tränger i hop oss.

"Okej." muttrade Lei, lite sur över att inte ha fått som hon ville. Hon gick ram till spegeln igen och klädde av sig. Hon såg lite mager ut, och huden var väldigt blek. Hon önskade att hon var lite mer solbränd. Men sitt hår var hon nöjd över. Det började bli längre nu, det nådde henne till strax nedanför brösten. Inte jättelångt kanske, men inte kort ändå.

Texas stirrade på henne när hon klädde av sig, han försökte titta bort men hans blickar blev allt mer intensivare.

Lei spärrade upp ögonen då hon fick syn på ett stort ärr som löpte längs yttersidan av hennes högra lår. Hon vände sig om på sidan och granskade ärret med stort intresse och en hel del avsmak i spegeln. Vart hade hon fått det från egentligen? Lei kände sig lite frustrerad över att inte minnas något, arton år var det som hon inte mindes. Vad som helst kunde ha hänt under de åren, och Lei mindes ingenting! Fundersamt drog hon ett pekfinger längs ärret. Om hon bara tänkte ordentligt kanske hon kunde minnas?

" Vad har hänt?, frågade Texas nyfiket då han såg att hon började studera sitt lår väldigt noga.