ORS

Det gör ont att se Brian lida, men jag får inte visa några känslor. Jag måste göra det här, annars kommer jag aldrig kunna slå ut den där jävla Violetta! Jag vill bara kura ihop mig under en filt och gråta med mina vänner. Men jag har inga längre - de tror att jag har svikit dem. Fanfanfanfanfan!!
- Pling, stanna här. Du vet vad du ska göra, jag kommer snart! skrattar Violetta glatt och försvinner.
Jag ser med tårfyllda ögon på Brian.
- Förlåt mitt lilla troll. Jag ska fixa det här Brian, men jag behöver lite tid, förlåt! Jag älskar dig; glöm aldrig det! kvider jag och torkar tårarna innan jag vänder mig mot Cornelia. Det svider så hemskt i hjärtat när jag viskar ordet 'crucio' och viftar med staven mot henne...

"Redan glömt", jag ser på det som varit min vän.
"Cornelia! Accio Kvastkäpp!", min kvast kommer flygande från intet och jag sträcker ut handen och fångar upp den. Även om man att flyga är det omöjligt att koncentrera sig när ens vän förråder en. Jag börjar cirkla runt bara någon meter över marken, innan jag hör skriken och ordet. Crusio. Allt känns omöjligt. Jag drar efter andan, men att se Linda tortera Cornelia får mig att tappa kontrollen. Jag faller, och landar hårt på vänstra handen.

Violetta kommer tillbaka.
- Pling. Det räcker. Vi forsätter imorgon, de kommer på oss annars! fräser hon. Sedan försvinner hon igen. Jag springer fram till Cornelia.
- Cornelia! gråter jag och sjunker ner på marken.

"Violetta? Stanna här med mig, bara ett tag", min röst låter liten och klen, och det är precis vad jag är. Jag ser på den tvekande ryggraden. Hon har svårt att bestämma sig om hon ska stanna med mig eller gå.
"Snälla Violetta, prata bara med mig, i en minut eller så"

Jag drar tyst efter andan och torkar tårarna.

Pling använde en av de oförlåtliga förbannelse mot MIG. MIG! Hennes bästa vän. Hon är inte min bästa vän längre. Inte ens vän, vi är inte bekanta. Jag känner henne inte. Jag reser mig inte upp, jag ligger kvar på golvet och darrar. Jag har aldrig känt sådan fruktansvärd smärta, det går inte att beskriva. Jag hör Brians vädjande röst någonstans ovanför mig, han ber Violetta att stanna med honom och jag förstår inte varför.

"Varför?" Violetta fräser och jag känner hennes misstänksamma blick.
"Jag tror vi borde prata."
Jag ligger kvar. Jag darrar. Jag låtsas att Pling och Cornelia inte är där, men jag känner deras blickar.

(HAR NI LÄST DRACO MEMORAID?)
Jag stirrar på Brian. Vill han dö? Han kanske gillar henne... Nej, det är omöjligt. Jag tror att han ska försöka få henne på bättre tankar. Det hoppas jag iallafall.

(Eh ja, duh O.o)

Jag suckar lätt. De hatar mig, men en dag ska de förstå...

Just nu hatar jag Pling. (måste duscha)