Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai vandrar fram till Scarlett men stannar tre meter ifrån henne och ser på flickan med varma ögon. Ett litet leende sprider sig över hans läppar och han blir varm om hjärtat.
- Scarlett... Viskar han mjukt och varmt mot henne medan han öppnar sin famn mot henne.

Scarletts blick mötte hans och hon gick in i hans famn. Såg pp och sedan pressade kinden mot hans bröstkorg och suckade tungt.
- Jag är glad. Viskade hon tyst och hörde hur elden sprakade.

Nicolai omfamnar mjuk Scarletts lilla kropp mot hans breda bröstkorg. Han lägger sin hand på toppen av hennes huvud och klappar mjukt hennes huvud.
- Scarlett, jag hoppas du förstår hur viktigt det är för mig att du stannar hos mig... mumlar han och kysser toppen av flickans huvud med sina kalla läppar.

Scarlet känner hur hon omfamnas och nästan försvinner i hans famn och hon ser upp mot honom och nickar.
- Ja ag förstår Herr Blackwood. Jag ska stanna här tills den dag jag dör.
Hon slöt ögonen igen och lade huvudet mot hans kropp igen. För hon förstod fortfarande inte att hon kunde leva för alltid.

Han suckar och ser ner på Scarlett innan han släpper taget om henne och vandrar bort till ett fönster fördraget av en gardin. Hand rar bort gardinen med ett bestämt ryck, damm virvlar runt i rummet men lägger sig sedan på golvet. Månens vita sken strömmar in i rummet och beblandar sig med det gula ljuset från elden.

Nicolai ser upp på månen och ser sedan ner på golvet bredvid sig.
- Scarlett, du kan stanna hos mig... För evigt... viskar han och suckar djupt ännu en gång.
- Men du måste välja det själv, jag tänker inte dömma dig till ett evigt liv med mig om det inte är vad du önskar dig... Säger han och ser bakåt mot flickan som nu är skänkt i ljus från topp till tå.

När dammet virvlar upp hostar hon och sätter händerna för ansiktet och hostar. Men när det lugnat ner sig ser hon upp och ser bort.
- Jag...
Hon får en tår i ena ögat och ser sedan på honom.
- Jag kan inte välja ett evigt liv om du ska vara så hård mot dig själv. Du rev kontraktet för du litade på mig. Jag gick utanför murarna en gång för att skaffa dig en bukett med blommor som ett tack.
Hon gick fram och tog hans hand.
- Du har varit som..
Hon la huvudet i djupa väck.
- Ibland är du så tyst så jag blir rädd för er. Om jag ska bli er så vill jag hjälpa er.

Nicolai ser uppgivet på flickans om håller hans hand.
- Du är en envis flicka Scarlett... Mumlar han med ett mjukt leende.
- Du måste förstå att Monique fortfarande finns inom mig, i mitt hjärta, i min själv, i mina tankar och jag är rädd att jag aldrig kommer kunna släppa taget om henne men jag vill dela mitt liv med dig Scarlett. Men jag är som jag är, jag är ingen glad människa, det känns som om jag har ett enormt mörker inom mig som aldrig kommer försvinna, men när jag är med dig... Då känner jag mig inte så... Så ensam... viskar han och smeker mjukt hennes kind.

Han böjer sig mot henne och sätter sina kalla läppar mjukt mot hennes...

Hon log smått och lade huvudet på sned och nickade
- Jag vet att du saknar henne och det är okej Men du gör mig rädd, dödar mig nästan genom skrämma mig. Sen så
Hon log när smekningen kom och sedan kyssen. Hon slöt ögonen och kände hjärtat börja slå allt fortare och hon grep tag i hans arm eftersom hennes ben vek sig

Han kan känna hur hon griper tag om hans arm och han känner hur hennes ben viker sig, han slingrar sina arm runt hennes midja och lyfter upp henne så hennes fötter nästan inte nuddar vid golvet och han fördjupar kyssen ännu mer. Men han är ändå försiktig eftersom han inte vill skada flickan med sin omänskliga styrka.

Scarlett kände armen om sig och hon öppnade ögonen och såg på honom och andades ut genom näsan och släppte taget om hans arm Hjärtat slog allt fortare som hon var en skrämd kanin eller ett rådjur. Kylan från honom var behaglig men läpparna blev allt kallare mot hennes. Med gnyende försökte hon få honom att sluta Att hennes läppar började att frysa. Men hon ville inte såra honom.