Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona stannade upp och vände sig om. "Jag har ingen tid att förlora!". Hon började gå igen och tänkte feberilt, vem kunde ha havsbane? Och vem ville ge till henne?

"Det skiter jag i! Du lämnar inte rummet utan oss!"

Mona stannade inte utan fortsatte gå. "Varför inte?!". Hon gick snabbare och snabbare tills hon tillslut nästan snubblade på sina egna steg. Kanske sjuksköterskan i slottet hade?

Niel suckade frustrerat och gjorde ingen insats för att hämta tillbaka Mona då han inte ville bråka. Jag hämtar henne när Milena är färdig, tänkte han.

Mona stannade tillslut upp lite då hon kom till sköterskans rum. Hon knackade på och sköterskan öppnade dörren, hon hade aldrig gillat Mona särskilt mycket, men man fick hoppas.
"Snälla...Du måste ge mig lite havsbane" bad hon.

Milena blev tillslut färdig. De packade ner alla deras och Monas saker lite snabbt i väskor och började sedan leta efter Mona.

Sköterskan bara stirrade hånfullt på Mona en stund innan hon stängde igen dörren i ansiktet på henne. Mona tog ett steg bakåt och sjönk ner på golvet. Varför hade hon inga vänner på slottet?

Milena fick syn på Mona. "Nå?" sa hon. Niel såg bekymrat på Mona. Plötsligt öppnades dörren och en surmulen tant kom ut med en låda. På lådan stod det: havsbane.
Milena fick syn på lådan. "Så det är så det ligger till?" fnissade hon och kikade på Niel.

Mona fick också syn på lådan och reste sig häftigt upp. "Snälla!" bad hon sköterskan. "Jag kan betala dig för det...Jag kan göra vad som helst men ge mig bara lite".

"Ge. Henne." sa Niel med sin likgiltiga röst. Tanten nickade skrämt mot Niel och drämde lådan I monas famn innan hon klev ett steg bakåt och smällde igen dörren.