{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

Michael såg oförstående på dem. Så ryckte han tyst på axlarna, märkbart nedstämdare än för någon minut sedan. Han skyndade på Keima utan att ge Evin och Ludvig en enda blick mer.
Är det så far?, tänkte han, Vad uppfostrade du mig egentligen till?

Evin red ikapp honom och la en hand på hans axel, "Förlåt, jag menade inte att såra dig. Du är en snäll och varm person med." sa hon.

Michael skakade av sig handen utan ett ord och tänkte vidare. Plötsligt stannade Keima. Och Michael visste varför. Han blev helt stel då han såg flickan från första dagarna på palatset visa sig. Och hon....hon hade med sig far.
Michael funderade med uppspärrade ögon på kvällen, Randa hade...eller nej! Michael var helt säker på...allt blev svart och Michael föll av sadeln.

"Michael!" skrek Evin och hoppade snabbt av hästen och han hindra fallet, hon hade inte för inte snabbheten som gåva. Eletha tar fram deras filtar, lägger ner honom på den ena och lägger över den andra. Hon skickar Ludvig att hämta ved och gör sedan upp en brasa, de kunde lika gärna slå läger här i dungen.

(Omr Eletha... )

De satt och spelade kort när lukten av bränt nådde deras näsborrar. Michael, bara en sådär 10 år kröp upp i mammas famn. Fadern reste sig misstänksamt och började ge ut order åt tjänstefolket. Michael gick med sin familj ut ur huset...Det var Rand- Leck. Far låg död på marken och Michael skrek förfärat. Sedan, smatidigt som hans vakter tog sig in i Michaels enorma hem, började Leck tala, och allt försvann...
Michael vaknade kallsvettig. "Leck." stönade han innan allt blev svart igen.

(Hahaha xD sorry ^^)

"Leck?" sa Evin oroligt, hon hade vakat vid hans sida, inte vikit en tum under flera dagar som gott nu. Hon baddar hans panna och försöker hålla honom varm, hon är orolig och Ludvig sköter med Evins instruktioner mat och värme.

"Nej, du måste tro på dig sjölv Michael. Du är bättre än andra."
"Men varför måste jag vara det?"
"Du ska få veta när tiden är kommen, men n får du lyssna och lära."
"Men far-"
"Michael. Det finns folk. Och så finns det monster. Och vissa monster vet man inte ens är monster för att de kan byta plats på ens tankar, inte mer om den saken okej!"
"Ja far."

Michael vaknade. Han såg in i Evins ögon och såg sedan åt sidan. Med en blick som visade att han var inne i sina tankar mumlade han: "Vad uppfostrade du mig egentligen till?"

"Michael." sa Evin bara mjukt och strök honom över kinden. Hon var glad att han talade, han hade varit tyst så länge. Men detta var bara feberyra, eller? Han var brännhet och hon baddade hans panna.

Michael såg plötsligt sin fars ansikte. Med ett smärtsamt uttryck stönade han samma sak om och om igen: "Det är viktigt jag vet far, jag vet, men varför?!?!!"

Evin la hans huvud i sitt knä och strök honom genom håret. "Så ja, så ja." sa hon och började sedan sjunga den vaggvisa som hon sjungit för honom förr, hon var orolig.