LotR (Privat)

"Jag är ingen fröken." flinade hon lätt och nickade, "Men ja det borde vi, vi kommer nog över bergen om inget oväntat inträffar på en dagsritt.

Han reste på sig och borstade av jorden från byxorna.
"Då beger vi oss då" Han sträckte ner handen till henne.

Keya ser på handen, som om den skulle bita henne. Men hon sväljer, hon viste att han inte ville något ont och hon tar hans hand så han kan dra henne upp på fötter.

Han drog snabbt upp henne på fötter och klappar henne lite lätt på axeln innan han går vidare till hästarna. Efter att ha kontrollerat både packning och sadel sätter han sig upp och väntar.

Keya stelnar till men inget annat av hans rörelse, hennes hjärta klappar vilt men hon lyckas hålla sig lugn. Hon sätter sig upp på sin häst och sedan styr det upp på berget.

Under ritten kom han på sig själv med att titta över åt Keyas håll ett fåtal gånger. Han skakade på huvudet. Han borde koncentrera sig på vägen framåt istället, det fanns viktigare saker att tänka på just nu. Ändå var han inte helt säker och det fick honom att känna sig dum.

Keya märkte hans blickar, vad ville han? Hon koncentrerade sig på att rida, ett enda felsteg och man kunde snava och falla död ner. De var högt uppe på berget nu och nu skulle de finna en väg över till andra sidan.

Han försökte hålla tankarna blanka och hålla ögonen stadigt på vägen framför sig. Nu behövde de bara hitta en väg härifrån och allt skulle bli okej igen. Visst?
Han kastade en snabb blick över axeln.
"Några ideér?"

Keya såg sig om "Ja........." sa hon och pekade på en stig mellan ett par klippblock. "Vad tror du? Den borde leda ner." sa hon och såg på honom.

Han styrde blicken åt riktningen hon pekat ut och nickade.
"Det fungerar säkert."