(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Arvid grät av smärta han hörde att Alice skrek sluta men han viste att hans mamma inte skulle lyssna
" Tyst med dig han förtjänar det här sa Hannah argt

"Nej! Ingen förtjänar något sådant här!". Alice visste inte hur hon orkade skrika så, men det var inte rätt!
Hannah kom nu emot henne med glödande ögon. "Vadå? Tar du smärtan då istället?".

" Snälla Alice jag vill inte att du blir mer skadad på grund av mig sa Arvid svagt han visste att allt var hans fel att någon av de här har fått lida

Alice blundade och mumlade. "Ja...". Hon ignorerade Arvid. De skulle bli skadade i alla fall...
Hannah började ursinnet överösa Alice med slag och sparkar istället.

" Snälla mamma sluta bad Arvid
" Tyst med dig fräste hans mamma. Adam fick Alice bakom sig

Hannah märkte knappt att det var Adam hon slog på nu. Hon ville bara skada någon.
Alice låg tyst och orörlig för tillfället, paralyserad av smärtan.

Arvid tog sig upp och knuffade omkull sin mamma
" Sluta sa Arvid med tårar i ögonen

Alice lyckades tillslut säga något. "Snälla! Sluta skada honom" kved hon.
Hannah föll omkull men var snabbt uppe. Hon drog fram en kniv. "Aldrig i livet" morrade hon. Hon kom med kniven mot Arvid.

Arvid fick kniven rakt i axeln hans mamma drog med honom till källaren igen där hon såg ilsket på honom. hennes mamma hade låst efter sig i det rummet de andra var fångna
" Snälla jag gör vad som helst bara du inte skadar de andra så mycket sa Arvid bedjande

"Vad som helst va?" morrade Hannah. Hennes ögon brann fortfarande. "Då måste du skada de istället, utan att hålla igen". Det var det enda hon kunde gå med på.
Alice kramade hårt om Adam. "Hur mår du?".