De utvalda

Hon log bara och la armarna om honom, "Tack." sa hon och log mjukt. "Jag är mer än en vän för dig?" sa hon frågande.

Ethan kramade om henne och begravde sitt ansikte i hennes hår. "Ja...." mumlade han i det. Han andades in doften och njöt, kunde det inte vara så här hela tiden?

"Du för mig med." mumlar hon och borrar in sitt ansikte i hans bröst och blundar. Blundar för att bevara ögonblicket, hon älskade honom så.

"Jag önskar vi kunde hålla på såhär för alltid" mumlade Ethan. Det var en vacker dröm, att bara stå där i evigheter och aldrig släppa taget.
Plötsligt hördes Simons smått roade röst bakom de. "Ni ser ut att ha det mysigt, men jag måste komma åt lite mjöl som finns i skafferiet som ni blockerar".
Ethan släppte Eletha och flyttade på sig. "Antar att vi måste träna igen" suckade han.

"Vi har det jättemysigt, sorry Simon." flinar Eletha upp och tar tag i mjölsäcken med ena handen, "Vart ska du ha den?" frågar hon och Simon pekar i köket och hon bär den med lätthet dit och sedan går hon tillbaka till Ethan, "Gissar på lite träning nu."

"Det är ändå bra att träna....man slipper ju göra något otrevligt i alla fall" sa Ethan. Han började gå ut ur köket. Snart var det eftermiddag. Några timmar till och sedan var det middag. "Om du vill sova med mig igen behöver du bara gå in" log han mot henne.

"Tack" sa hon och visade honom några stridstekniker för närkamp och gjorde allt för att inte använda sin styrka, att försöka anpassa sig till vanliga mäns styrkor så att han skulle kunna brotta ner henne.

Ethan lyssnade noga på allt Eletha berättade för honom. Och när han väl fick prova de lyckades han få ner henne på marken, men han hade följt med. "Du drog ju ner på din styrka...".

Hon ler halvt mot honom, "Jag vet inte hur stark vanliga män är, och använder jag hela min styrka har du inte en chans." sa hon och som bevis på detta trycker hon honom med en hand från sig håller honom rakt i luften där hon låg, lägger sedan honom ner på marken och sätter sig enkelt gränsle över honom och håller fast hans handleder mot marken.

"Jag vet..." började Ethan men hann inte längre fören hon fått ner honom och satt gränsle över honom. "Du är stark som en också" flinade han. Han hade inte en chans att komma loss och om hon så ville skulle hon kunna döda honom bara.