Förbjuden kärlek

"Jo, men ha så kul och möt dina rädslor snabbt nu så arvingen kommer." sa Egeria med neutral röst även om hon inte alls gillade det, men det var väl så det måste bli?

Isis nickade bara, hon kände sig elak för att hon lurade Egeria. Men om hennes vän visste sanningen skulle hon aldrig behandla henne normalt igen, hon skulle tro att hon skulle gå sönder hela tiden. Isis kom fram till Lancelots dörr och gick bara in, hon struntade i att knacka.
"Ut" skrek Lancelot och såg på henne. Isis stängde bara dörren och såg på honom.
"Vet du hur du får Egeria att känna sig? Du får henne att känna sig som en hora" sa Isis kallt och Lancelot slog till henne och Isis föll till golvet men hon vek inte undan blicken.
"Vet du hur hon får mig att känna mig?" sa Lancelot när han slog till henne igen. Isis la händerna över huvudet för att skydda sig.
"Hon gör det för att hon älskar dig" sa Isis mellan slagen och försökte att inte bli medvetslös. Hon trodde inte att Lancelot skulle bli så arg.

Egeria åt upp och Simon åt Isis orörda mat under tystnad. Det var som om Simon ville säga henne något men ändrade sig hela tiden, som osäker på om han borde berätta det eller ej.

"Lancelot" sa en välbekant röst och Isis visste att det var Fais röst. "låt henne vara" skrek Fai. Isis kände hur slagen upphörde.
"Du glömmer din plats" sa Lancelot och Fai såg på honom.
"Du glömmer vem du pratar med! Det är du som glömmer din plats!" sa Fai och såg på Lancelot som verkade förstå vad han gjort. Han såg på Isis och sedan Fai med rädsla.
"Jag ber om ursäkt sir" sa Lancelot och Fai vände sig ifrån honom. Isis förstod inget, vadå sir?
"Det kommer bli okej" sa Fai och lyfte upp henne i famnen. "Jag lovar det kommer bli okej" sa Fai och hon lutade sig emot honom när han gick till hennes kammare.

Simon och Egeria går i korridoren precis i tid för att se Fai bära över Isis. "Vad har hänt?" skriker Egeria med så mycket oro man bara har till den som står en närmast i livet. De följer med in och Fai lägger Isis på sängen och Egeria plingar i plingan som ska ta dit tjänstefolk.

Isis tittade på sin vän.
"Ledsen men jag lyckades inte prata med honom" sa Isis ursäktande och såg på Egeria.
"Jag borde låsa in honom" sa Fai lågt och Isis mötte hans blick. Hon blev nästan rädd när hon såg kylan i blicken.
"Han är kung" sa Simon och Fai svarade inte. Isis förstod att det var något han dolde men hon sa inget. Fai la ner henne i sängen och Isis såg på dem.
"Se inte så oroade ut, jag har bara lite ont" sa hon och försökte le

"Lite?" rasar Egeria, "För i helvette Isis han har ju slagit dig sönder och samman, han är fan inte klok." svär Egeria och det märks att hon inte hela sitt liv levt bland fina och bildade personer. Att hon levt bland stalldrängar och andra druckna män och hört deras talesätt.
En tjänsteflicka anlände och Egeria sände bryskt iväg henne för att tillkalla doktor.

"Ni är mer upprörda över det än vad jag är" sa Isis och försökte skratta lite men hostade till.
"Var bara tyst" sa Fai och strök henne över håret. Han tog fram en näsduk och började torka bort blodet hon hade i ansiktet.
"Jag skall tala om för honom vad som händer när man rör min syster" sa Simon och började gå emot dörren.
"Stanna!" sa Fai och Simon tittade förvånat på honom. "Den enda som skall prata med honom är jag. Det är trotts allt jag som bestämmer här" sa Fai och vände sedan bort blicken. Isis såg frågande på honom men hann inte fråga något innan doktorn kom.

"Bestämmer?" sa Egeria så förvånat att hon upphörde med sin svordomsramsa och det var tur för just då anlände doktorn och hade han hört henne hade han säkerligen velat behandla henne för onda andar eller något.
Doktorn kom fram till Isis säng och Fai försvann, Egeria ställde sig tyst vid Simon och de båda betraktade oroligt Isis och doktorn.

Fai såg bara på dem innan han lämnade rummet. Isis tittade efter honom, det var mycket hon inte förstod. Men hon hade inte tid att tänka på det nu.
"kära hjärtanes" sa doktorn och Isis suckade.
"Jag mår bra" sa hon och försökte få bort honom när han började känna över hennes kropp.
"Det gör du bestämt inte!" sa Simon och Isis satte sig ansträngt upp.
"Jag har blåmärken och sår det är allt" sa hon och såg på doktorn som inte verkade veta vad han skulle göra. "Jag vill inte ha någon läkare som rör min kropp. Det kommer läka tidsnog" sa Isis och simon tänkte protestera.
"Men för guds skull jag är ingen docka. Saker händer och när de händer tar man sig igenom det. Måste ni hela tiden tro att det är något fel på mig" sa Isis och skickade ut läkaren, hon tänkte precis stänga dörren när Fai kom med Lancelot i släptåg och kastade in honom genom dörren.