In Wonderland (PRS)

"Av någon anledning har jag svårt att tro att haren är det..." Molnen börjar förändra sig till kaniner - troligen harar egentligen men faktiskt så kan Alexa inte se någon skillnad eftersom allt däruppe är fluffigt.

"Tja, han är väldigt nervös och så, han har också varit fången hos röda drottningen....men med matlagning och bakning blir han lugn" sa Hattmakaren. Han såg svärd och sköldar i himmelen. Även om han var nervös längtade han till slaget. Han tänkte hjälpa Alexa och ta sig an Stayne...

"Då måste det ju vara bra iallafall." Säger Alexa och sluter ögonen för att försöka tänka lite gladare tankar om utgången på dagen istället för att hon ska hålla fast vid det elände som hon tänkt sig från början.

"Tja det är bra, han är faktiskt den som gör mycket av maten här" sa Hattmakaren. Han satte sig upp igen och såg upp mot slottet, några timmar kvar bara...."Vi kanske ska gå in igen...".

"Då måste han vara duktig, alltså." Svarar Alexa ungefär samtidigt som haren faktiskt kommer uthoppande ur slottet. Alexa gissar på att haren är nervös han också eftersom han verkar spattigare än vanligt. Alexa klandrar honom inte. "Visst." Säger Alexa och plockar upp Mally som klättrar upp på hennes axel.

"Japp, väldigt duktig" log Hattmakaren. Han drog med henne in i slottet igen efter att ha kastat en blick mot himmelen. Även runt vita drottningens slott började molnen bli mörka och oroväckande, till och med naturen kände späningen innan slaget...

Alexa tycks inte se molnen och kanske är det bra det då hennes nervositet liksom stillats för stunden. Men Mally ser dem och eftersom hon varit rätt lugn hittills så känns det konstigt för henne att bli väldigt nervös. Vem vet vad som kommer ske i slutet av dagen? Men Mally visar inte speciellt mycket av sin nervositet.

Hattmakaren stängde porten bakom de och ledde de till hans verkstad igen. Inne i ett hörn stod nu en rustning som var i Alexas storlek, mot den stod en stor silversköld lutad, och vorpalsvärdet.

Alexa går en smula chockat fram till den blänkande rustningen och ärligt talat så vet hon inte riktigt om det är rätt av henne att känna sig hotad av något som hon kommer bära. Alexa är relativt säker på det borde vara tvärtom.

Hattmakaren ställde sig tyst bredvid Alexa och la en hand på hennes axel. "Du lovade att du inte skulle lämna mkg". Han tittade på henne med en öm blick och log uppmuntrande.