PRS mellan Ida och Hermione gragner

Katara kunde känna Elenas närvaro i sitt huvud igen.
Elena snälla hjälp mig,det är Kath och vera! dom tar tillbaka mig från dom döda,jag kan inte återvända igen!

Elena skrek.

Hennes mamma kom springande fram och försökte hjälpa den skrikande flickan.

Jag är ledsen men du litade på dom du är i deras händer nu, kriget har börjat.
med dom orden så bröts samtalet.

Marcus tog upp the daily profet och stirrade på första sidan. Kath och Vera hade rymt från Askeban! hur va det möjligt?

Elena gick fram till sin mamma och pappa och medelade dom att dom skulle iväg.
hon darrade fortfarande.
Jag är ledsen hade hon sagt lågt.
Hon började ge sig iväg när hon vände sig om och såg på deras ståtliga herrgård.

Marcus stirrade på tidningen... det va inte möjligt!
(jag har lektion nu så jag kan inte skriva så mycket)

Elena skulle gå till sebbastian.

Marcus tittade ut genom fönstret. Han kunde skratta sig lycklig åt att han inte va död nu! Men han kunde inte skratta,han visste inte längre hur man log!

Ur röken steg en skugga.
Ja ropade kath.
Katara välkommen tillbaka.
Ur röken for katara ut.

Elena kännde det.
hon var tillbaka.

Katara tog några försiktiga steg. Hon öppnar munnen men får inte fram ett ljud. Hon har glömt hur världen ser ut,hon ville tillbaka dit hon kom från! Men plötsligt kommer hon på något! Marcus finns här!

Hej Katara! Kath tittade på henne med snäll blick.


Elena stog inte ut mes tanken på Kath och Vera som svurit en ed på att ge igen på Elena.
Vad skulle dom gjöra.
Hon kännde illamåendet strömma i sig och vände sig om och kräktes.
Efter att ha suttit ett tag och vilat så bestämmde hon sig att transfera sig att det var trygt.
Hon försvan in i tomheten.