The Marauders - Always and forever [SV]

JÄTTEBRAAAAAAAAAAAAAAA

Ååh...nu blev jag rörd!

Kapitel 35
Ett snabbt samtal
oktober 1994

Efter visiten hos Remus höll sig Sirius och Vingfåle på banan ett tag.
Han fick en antagligen väldigt försenad uggla av Harry – som meddelade att han var den fjärde förkämpen – och krafsade ner några rader till svar;

Harry-
Jag kan inte säga allt jag vill i ett brev, det är för riskfullt ifall att ugglan blir uppsnappad – vi måste prata, öga mot öga. Kan du försäkra dig om att du är helt själv i Gryffindortornet klockan ett på morgonen, den tjugoandra november?
Jag vet bättre än någon annan att du kan se efter dig själv, och sålänge du är nära Dumbledore och Moody tror jag inte någon kommer att skada dig. Hursomhelst verkar någon ha gjort ett bra försök. Att lägga ditt namn i bägaren är riskfullt, speciellt om det händer rakt under näsan på Dumbledore.
Håll ögonen öppna, Harry. Jag vill fortfarande hållas uppdaterad om någonting underligt händer. Låt mig få veta hur det blir med den tjugoandra november så fort du kan.
Sirius

Han band fast meddelandet runt foten på den gråspräckliga ugglan och den flög iväg.
Nu var det väl bara till att hitta en brasa.
***

Lördagen närmade sig och Sirius började bli desperat. Det var väl helt enkelt bara en sak att göra – inbrott.

***
Klockan var 00:58. Det var dags.
Sirius tog en nypa flampulver och kastade den in i elden, innan han lutade sig framåt och dök in i brasan.
Bara några sekunder senare kom Harry in i rummet.
’’Sirius – hur mår du?’’ frågade han.
’’Det spelar ingen roll, hur mår du?’’
’’Jag mår…’’, han avslutade inte meningen, men sen började han prata; ’’Det är ju bara inte sant. Ingen tror på mig – ingen tror på att det inte var jag som lade mitt namn i bägaren, jag vill ju inte ens vara med i det själv, varför skulle jag vilja det? Det skulle jag aldrig vilja!’’
’’Jag vet’’, sa Sirius, och Harry fortsatte;
’’I princip hela skolan är på mig helatiden, så fort jag går genom en korridor får jag kommentarer och andra små gliringar… och vet du vad, inte ens Ron tror mig! Han tror också att det var jag som lade mitt namn i bägaren, och han hatar mig…’’
’’Det gör han inte’’, sa Sirius. ’’Tro mig.’’
’’…Hermione säger att han är avundsjuk för att allt alltid händer runt mig, men på fullaste allvar, tror han det är roligt? Och alla tror på vad Rita Skeeter skriver i tidningen, hon är ju helt hopplös, hon ljuger och ljuger och ljuger… och nu har Hagrid nyss visat mig vad som ska bli den första uppgiften, och det är drakar, Sirius, drakar!’’
’’Drakar kan vi klara av, Harry, men vi tar det strax … jag har inte lång tid på mig, jag har gjort inbrott i ett trollkarlshus för att använda brasan, men de kan vara tillbaka närsomhelst. Det finns några saker jag måste varna dig om.’’
’’Vad?’’
’’Karkaroff. Harry, han var en dödsätare. Du vet väl vad dödsätare är?
’’Ja – han – vadå?’’
’’Han blev satt i Azkaban, men sen släpptes han. Jag slår vad om vad som helst att det var därför som Dumbledore ville ha en auror på Hogwarts i år – för att hålla ögonen på honom. Det var Moody som fångade Karkaroff från början.’’
’’Blev Karkaroff släppt?’’ sa Harry långsamt. ’’Varför?’’
’’Han hade en överenskommelse med Ministeriet’’, sa Sirius bittert. ’’Han sa att han insett sina misstag, och att han hade namn… han satte en hel del andra i Azkaban som tog hans plats… han är inte så populär där, kan jag säga dig. Och sen han blev fri har han lärt ut svartkonster till varenda elev som gått på hans skola. Så akta dig för Durmstrangs kämpe också.’’
’’Okej’’, sa Harry. ’’Men… säger du att det var Karkaroff som lade mitt namn i bägaren? För om han gjorde det är han en bra skådespelare. Han ville hindra mig från att tävla.’’
’’Vi vet att han är en bra skådespelare’’, sa Sirius. ’’För han övertalade ministeriet om att släppa honom, eller hur? Jag har hållit lite koll på The Daily Prophet, Harry…’’
’’Du och resten av världen’’, sa Harry bistert.
’’…och om man läser mellan raderna på den där Skeeterkärringens artikel förra månaden så var Moody attackerad kvällen innan han började på Hogwarts.
Harry var påväg att säga något, men Sirius avbröt honom;
’’Ja, jag vet, hon säger att det var falskt alarm, men jag däremot tror inte det. Jag tror det var någon som försökte hindra honom från att komma till Hogwarts. Jag tror någon visste att han eller hennes jobb skulle bli mycket svårare om han var i närheten. Moody är den bästa auroren Ministeriet någonsin haft.’’
’’Så… det du säger är att… Karkaroff försöker döda mig? Men… varför?’’
’’Jag har hört om många konstiga saker. Dödsätarna har varit mer aktiva det senaste. De var ju vid Quidditch – VM, eller hur? Någon framkallade mörkrets märke… och sen – hörde du om den där häxan från ministeriet som är försvunnen?’’
’’Bertha Jorkins?’’
’’Precis… hon försvann i Albanien, och det är där Voldemort enligt ryktet var senast… och hon visste om att det skulle bli en trekamp, eller hur?’’
’’Ja, men… det känns inte så troligt att hon skulle promenara rakt in i Voldemort, eller hur?’’
’’Hör på, jag kände Bertha Jorkins. Hon gick på skolan samtidigt som mig, hon var bara några år äldre än din pappa och jag. Och hon var en idiot. Väldigt nyfiken och snokande – men ingen hjärna alls. Och det är ingen bra kombination, Harry. Det skulle vara lätt att lura henne.’’
’’Så… så Voldemort kanske vet om att trekampen hålls i år? Är det det du menar? Du tror att Karkaroff handlar på order?’’
’’Jag vet inte’’, sa Sirius. ’’Jag vet inte… men vem som än la ditt namn i bägaren hade en anledning… det skulle vara ett bra sätt att attackera dig på, och få det att verka som en olycka.’’
’’Det låter som en bra plan’’, sa Harry. ’’Då kan de bara luta sig tillbaka och låta drakarna göra jobbet.’’
’’Just det – drakarna’’, sa Sirius. Han hade ont i knäna och var aningen stressad – närsomhelst kunde de komma folk igen, och då måste han härifrån illa kvickt. ’’Det finns ett sätt, Harry. Prova inte en kvävningsbesvärjelse, drakar är starka och för mäktiga för att bli besegrade av en enda kvävningsbesvärjelse. Man måste vara runt ett halvt dussin trollkarlar för att komma över en drake…’’
’’Ja, jag såg nyss det.’’
’’Men du kan göra det på ett annat sätt, det är en enkel formel. Bara…’’
Harry höll plötsligt upp handen som för att tysta honom, och Sirius knep ihop.
’’Gå!’’ väste han! ’’Gå! Det kommer någon!’’
Sirius drog sig tillbaka snabbt. Det var tur, för i samma sekund hördes en nyckel som vreds om och någon var tillbaka i huset.

Super

Braaaaa!!!

AWESOME

SUPERAWSOME !!!! som Altid

Jätte jätte jätte bra som vanligt! : Keep on girl

Hittar inga ord