The Vampire Diaries[Roll]

"Var exakt är vi?"frågade Elijah då Klaus stannat bilen mitt inne i en stor stad.
"Los Angeles, tror jag.. Men jag är inte säker."
"Men det är jag!"utbrast Kol. "Checka in de där brudarna, för fan, vi ses någon gång hörni!"
Klaus himlade med ögonen och skakade på huvudet.
"Vi fortsätter till San Francisco i morgon va?"frågade han sedan av Elijah som nickade.
"Jag tror det är en bra idé", sade han innan Klaus försvann ut ur bilen. Han hade parkerat på andra sidan om ett väldigt fint, lyxigt hotell. Precis i hans smak. "Vart försvann Kol?"
"Ingen aning..."svarade Klaus.

Caroline hade gått på flyget för ca tio minuter sedan , och resan till Los Angeles var kort, det tog ca 1-1,5 timmar.
Hon hade hamnat mitt emot ett gammalt par, det var okej, förutom att de försökte socialisera med henne...
Hon svarade bara kort och försökte visa att hon var ointresserad genom att hålla på med sin mobil.
Hon bestämde sig för att skicka iväg ett SMS till Elena och berätta var hon befann sig.

"Jag sitter på ett flyg till Los Angeles, ringer imorgon... Kram Caroline"

Hon satte i sina hörlurar med hög musik och lutade huvudet bakåt och blundade, just nu var livet underbart...

Klaus hade i alla fall underhållit sig själv, blonda idioter till kvinnor som presenterat sig för honom i en bar. Han hade varit törstig och deras död var skriven i ödet. Hur som helst så hade han ingen aning om vart någon annan av hans familjemedlemmar befann sig, Kol roade sig förmodligen på fler olika sätt. Men Rebekah och Elijah hade Klaus ingen aning om vart som de befann sig.
Han hade gått tillbaka till samma bar som han mött kvinnorna efter att han tömt dem på blod. Han hade bestämt sig för att hålla sig nära hotellet och bilen ifall någon av hans syskon skulle strula till det.

Caroline gick av flygplanet och beställde en taxi.
Som vanligt erbjöd de sig att hjälpa henne med bagaget, och hon tackade ja med ett sött leende.
När hon väl satt i taxin frågade hon om det fanns något bra, och gärna väldigt fint och glamoröst hotell i närheten. Det var så hon ville ha det...
Taxiföraren sade att det fanns ett väldigt dyrt och överdrivet lyxigt hotell ner för nästa gata.
"Släpp av mig där, tack" sade hon utan tvekan.

När de väl kom dit var hon överrumplad, det var väldigt vackert och lyxigt, det var perfekt helt enkelt.
En man hjälpte henne med hennes bagage och hon sade till honom att han kunde ta ta upp dem till hennes rum, hon ville utforska hotellet...

Eijah ringde efer ett tagoch berättade att han fått tag på Kol samt rum på hotellet. Kol hade slocknat i soffan och det ville inte klaus beskåda. Så han stannade kvar i hotellets bar, han hade inte så hemskt mycket planer. Ändå gick tankarna tillbaka till Caroline, varför hade hon tagit så illa upp vid huset? Det var nog en fråga som aldrig skulle besvaras...

Caroline gick först till hotellets restaurang, den var av mycket hög klass, såg hon på långt håll.
Hon tänkte kanske ta en drink, men denna gång bara en. Hon kände konstigt nog inget alls från gårdagens "festande", på vissa vis var det skönt att vara vampyr.
Hon började gå mot baren, men stannade tvärt, det såg ut som Klaus satt i baren? Hon ruskade på huvudet, nej, hon hade bara sett honom bakifrån, det kunde vara vem som helst.
Hon satte sig i ändan av baren, långt ifrån alla andra.
Hon tog av sig sina solglasögon och beställde en drink.

Klaus tömde sin whisky och gjorde ansats att ställa sig upp och gå till rummet men avbröt sig då van fick syn på Caroline. Följde hon efter honom? Ilsket och utan att tänka gick han fram till henne och damp ner på stolen bredvid. Jisses vad han skulle få ångra det hela.
"Så du följer efter mig nu?" var meningen som kom ut ur hans mun.

En röst som tillhörde Klaus talade med henne.
Vad fan gjorde han här tänkte hon irriterat, men samtidigt tog hennes hjärta ett skutt.
Hon vände sig emot honom.
"Jaha, vilket sammanträffande", sade hon ironiskt glatt.
Hon tog en klunk ur sin drink.
Varför skulle de alltid träffas såhär? Det var sjukt.

"Erkänn redan", sedan Klaus uppmanande. "Du gillar mig, det var därför som du reagerade som du gjorde då jag sade att vi skulle åka."
Hanlog mot henne och hoppades att hans chansning inte var fel.

"Klaus..." sade hon i ett försök att vara ointresserad.
Hon bestämde sig för att vara ärlig.
"Jag vet ärligt talat inte, men visst jag kanske gillar dig", fortsatte hon uppmanande.
Hon tog ett djupt andetag och tittade in i hans ögon, de var vackra.
"Och jag förstår inte varför, men jag antar att man inte kan kontrollera sina känslor", sade hon och snurrade runt sitt glas på bordet.
Det var sant, allting, vilket var lättande.