Ny genaration, nya känslor

Haha, sorry guys! Min hjärna verkar ha tagit sommarlov eller något, för jag kommer typ inte på något XP Men kan inte du skicka en uggla till mig där du skriver vad du kan tänka dig ska hända? Snälla?

Annars så kanske 99hpevanescences ide kan vänta till nästa kapitel..?

Jao men jag har fått några få idéer nu så jag ska börja skriva idag

Yey

Förlåt för inget kapitel Är så elak nu, förlåt... Men det är så att jag r med i en skrivartävling och vill gärnna skirva klart mitt bidrag och jag måste lämna in idag och jag har inte haft så mycket tid att skriva på den, då förstår ni väl att jag knappast hunnit på denna... Men det ska komma! I promise! Ska försöka skriva ett idag! Hoppas ni förlåter!

såklart vi förlåter det speciellt jag det är ju min skrivtävling

Ja, vi fölåter dig och lycka till i skrivtävlingen

Jag förlåter dig och väntar troget Skriver ju också lite fint i den skrivartävlingen

Jag är hemsk! Jag har inteskrivit på evigheter och nu så får ni ett hemskt kapitel som både är kort (om man jämför med mina andra så är det i alla fall kortare) och tråkigt... Men har haft hjärnsläpp på detta kapitlet, men det blir bättre!!! I promise! Nästa kapitel (som jag ska försöka skriva tills imorgon) ska bli bättre! Men ni för nöja er med detta... Hoppas änså det finns nåt ni gillar... Kanske sista meningen? Den gillar jag i alla fall xD

Kapitel: 70
”Vad gör du?” frågade Lily Albus som satt och hukade sig över bordet.
Han tittade upp på sin lillasyster. ”Jag skriver ett brev till mamma och pappa. De vill nog veta hur du mår nu... Så... Hur mår du?”
Lily flinade. ”Jag mår ganska bra! Hälsa dom det!”
”Okej!” sa Albus och krafsade ner lite på pergamentet, sedan tittade han upp igen. ”Mamma undrar också om du fått en partner till balen... Eh, har du det?”
Lily slutade flina. ”Öhm... Jag hade en, men... Men... Vi ska inte gå med varandra längre... Så svaret är nej!”
Albus nickade långsamt. ”Jaha... Okej... Jag visste inte om det... Förlåt Lily, jag beklagar, eller? Gillade du honom så jag behöver beklaga, eller är det bara skönt att slippa honom vem det nu var?”
Lily märkte hur besvärad Albus var nu. Han var inte van vid detta. Han visste ju inte om Lily hade gillat killen hon skulle gått med som råkade vara Scorpius Malfoy... Han var inte van vid att trösta nån tjej för hennes kille gjort slut, för de han hängt med som varit tjejer är ju Lily och Rose mest och de har inte haft nån kille, i alla fall inte Lily och de brukar ju inte precis gå till Albus för att sörja över sånt i fall något sånt skulle hända...
”Albus, du behöver inte beklaga, det... Det var mitt val...” sa Lily med en klump i halsen men log mot honom ändå.
Albus såg lättad ut. ”Okej! Men jag skriver väl det... Mamma kommer explodera, bara så du vet...” flinade han och krafsade ner saker på pergamentet. När han hade gjort det reste han sig. ”Nu ska jag ta och skicka brevet... Ses!”
”Nej! Vänta, Al!” sa Lily.
”Jaha... Vad är det?” frågade Albus och såg bekymrad ut.
”Kan jag få hänga med? Jag skulle ändå fixa en grej i uggletornet så jag kan väl hänga med?”
”Jaha! Okej, visst! Kul med sällskap!” sa Albus och log. ”Kom då!”
De gick ut genom porträttet tillsammans och för att busa med Albus så hade Lily tagit tag i hans arm så de nu gick i armkrok. De skrattade med varandra och höll på att krocka med mycket folk för de gick jämte varandra så de var som en dubbelt så bred person.
”Kommer du bra överens med Nobert nuförtiden?” frågade Lily när de började närma sig uggletornet.
”Nja... Bättre än förr! Han busar inte extremt mycket nu, lyssnar mer, men han är fortfarande smått elak och envis... Och...” Albus avbröt sig och sken upp. ”Titta! Där är Li!”
Han pekade mot en mörkhårig vacker tjej med huvudet neråt och studerande sin arm. Hon verkade hört Albus för efter att han nämnt henne tittade hon upp och hennes ansikte började också skina.
”Albus!” sa hon och sprang fram till honom. Hon slängde sig i hans armar och utan att Albus hade fått en förvarning om det eller sånt så började hon kyssa honom.
Det var en lång kyss men tillslut så slutade den. Albus hade ett litet leende på läpparna men han rodnade stort så att det såg i princip ut att hans hår började få rödskiftning som händer ibland med Albus och James som inte ärvt deras mammas hårfärg. Lily behöver inte oroa sig över det, hon har ju redan rött hår!
”Oj, oj, oj! Albus! Så du är ihop med Li!?” sa Lily och fnissa.
”Ehe... Alltså... Öhm... Vi... Jag...” Albus kunde inte få fram orden...
”Men kom igen, Albus!” sa Li lite upprört. ”Jag är fullkomligt galen i dig och du verkar ju inte hata mig i alla fall, men hallå! Räknas det inte som om vi är ihop!? Snälla, Al! Vi ska ju gå på balen och allt... Jag är väl din flickvän? Snälla? Jag gör vad som helst...!”
Lily blev så chockad över det hon fick höra så hon var tvungen att sätta en hand för sin mun för att hindra hennes chockade skrik.
Albus började rodna mer igen. ”Li... Ja-jag vet inte vad jag ska säga... Öh... Alltså...”
”Han har aldrig varit med om nåt sånt här!” sa Lily för att hjälpa till. ”Alltså är en gullig människa och allt sånt, men det har alltid varit så att han varit för sig själv ibland och inte haft tjej innan, du har ju haft flera killar så du är ju mer van hur man sköter sånt här men inte min käre storebror här är inte det... Men han gillar dig, det ser jag på honom! Han är nog galen i dig och... AJ!”
Albus hade slagit till henne med armbågen.
Li började le och kramade om Albus med ena armen, den andra hade hon nere. Den var skadad såg Lily och Albus märkte det också.
”Li, vad har hänt med din arm?” frågade han lite oroligt.
”Va? Jaha! Det! Nej men det var så att jag och Kate bråkade... Kate är en tjej från Ravenclaw. Båda vi blev skadade vid armen för vi höll i varandra och rätt som det var halkade vi och trillade ner på gruset och rispade armen. Jag ska gå till madam Pomfrey, Kate har redan gått dit... Men då måset jag skynda mig... Jag hinner inte prata längre, men ses sen! Hej då Lily och hej då Albus, gullet!” sa Li och sprang iväg.
När de inte kunde se henne vände sig Lily mot Albus.
”ALBUS!!! HUR OFÖRKÄMD FÅ DU VARA!?” röt hon.
Albus blev helt chockad. ”Va-vadå? Jag visste inte vad j-jag skulle säga... Du-du berättade ju själv!”
”Ja, men det är inte det! Vad oförskämt av dig att inte berätta för din kära lillasyster att du hade en tjej! Och inte vilken tjej som helst! LI CHANG!”
Albus rodnade. ”Ja, men alltså... Du vet... Hon och jag... Ja... Alltså... Skrivit och... Sen så blev det så” mumlade Albus, vissa ord ohörbara.
Lily himlade med ögonen. ”Jaja! Kom nu, din Cassanova!” sa hon och kopplade armkrok igen.

Kommentera vad ni tyckte om detta dåliga kapitel

dåligt med detta kapitel: inget , det var jättebra som vanligt och du har rätt, jag älskar den sista meningen i kapitlet Casanova hehe