Den du minst anade [SV]

Freddie :'( R.I.P ♥


Men annars superduperAwesome!!!

Bra!

å¨ghhhhhh, bra!

Superbra!!!

Erica: Jag är på gränsen till tårar varje gång jag läser om Freds död... Men när dy skriver gör det inte så mycket att tårarna rinner♥

ÅÅÅÅH du är så himla bra på att skriva!

Jag hade kollat det här kapitlet för länge sedan, men då hade jag inte haft tid att läsa hela kapitlet, men nu gjorde jag det.
Och som vanligt så var det bara awesome. Du är Awesome Erica. Det är bara sanningen. Du är awesome på att skriva. ÅH! Jag önskar jag hade din talang! ♥

SÅÅÅ SUPERDUPERBÄST BÄSTASTE ERICA ♥

Hej på er.

Nu ska jag förklara lite saker. Dåliga och bra.
Jag är nästan säker på att alla ni någon gång eller kommer att göra gå in i en period i livet. en period då allting bara är... hemskt. Även om allt bra händer... så är det fortfarande hemsk.
Jag är inne i den nu.
Det är om många saker. Jag går till exempel igenom en väldigt stor förändring i mitt liv nu och under hela min vakna tid tänker jag.
Jag kan inte säga att det är just anledningen till att jag inte skriver. Min sommar har varit... den värsta hittills. Jag tänker på den här fanfictionen hela tiden och får ångest när jag inser att jag inte skriver.
Jag har ju vartenda jävla ord i huvudet!
Varför kan jag inte bara då skriva ner det?
Jo, eftersom jag redan har fått gå igenom ett avsked. Skulle jag bara kunna sätta mig och skriva ner det igen? Att skriva ner det skulle vara som att återuppleva mina just nu värsta minnen.
Ja, i nästa kapitel finns ett avsked. Jag kan inte skriva det. Inte just nu. Kanske inte på en vecka. Kanske inte på två veckor.
Jag behöver läka mina egna sår innan jag kan sätta mig och vara Alice.
När jag är glad. Är Alice glad.
När Alice är glad. Är jag glad.
När jag är ledsen. Är Alice ledsen.
När Alice är ledsen. Är jag ledsen.
Antagligen låter det helt jävla patetiskt i era öron. För det gör det i mina.
Det jag vill komma fram till är att jag inte kan. Jag kan inte ge henne den smärtan jag själv upplever. Jag ser henne som en syster. En jag tar till flykt till när jag inte mår bra.
Om jag nu skadar min karaktär kommer jag inte ha krafter att läka henne igen.

Nu kommer det knäppaste av allt. Jag skrev en. En oneshort. En fanfiction på ett kapitel.
För att kunna förklara lite. Förklara för mig själv.
Och jag tänkte att ni kunde få läsa den. Under tiden alltså. Om ni vill. Som lite tröst för att det inte har kommit på så länge.
HÄR

Och sedan ser jag folk som uppdaterar flera dagar i veckan och då ångrar jag stark att jag ens startade den här.
Men den får ett slut. När jag har läkt. Jag sjukskriver mig lite kan man säga. Kanske en dag, kanske en vecka. När jag orkar igen kommer det.
och som lovat kommer det komma i Harrys perspektiv + en extrasak som jag har planerat i månader.

Den här fanfictionen har funnits i mitt huvud i åtta månader. Varje dag i åtta månader. Jag har planerat, ritat, skrivit, suddat ut, börjat om, planerat mer. Gjort alla möjliga kreativa saker som allt från att sjunga till att baka för att hämta inspiration från alla möjliga håll. Jag tar dethär på fullaste allvar och det kommer jag alltid göra.

Jag älskar er, tack för att ni finns.

Sen bara en fråga:
Gillar ni att få med detaljer? Extramatrial och bonussaker?

Så som sagt. Läs gärna oneshorten undertiden ^^

Erica, ta din tid. Du är värd ALLT. Du kommer klara dig igenom perioden, jag lovar. Stressa inte med nåt, satsa på att ta hand om dig själv nu.
Och om du vill prata så finns jag ALLTID, okej ? ♥ Älskar dig!

Hey... ta inte mina ord... Som sagt... Jag håller med ♥♥♥