Life - Lupple & Medi PRS

"Åh vad bra." sa hon och tog hennes händer.
"Att se dig så lycklig gör mig lycklig. Det betyder att barnet blir en solstråle varje dag." Hon log.
"Och lär inte mina barn dumheter bara." sa hon tyst. och tog väskan igen.
"Ska vi fortsätta kanske?"

Mi skrattade lyckligt, klingande och såg på henne. "Det kommer hon vara, en solstråle." Log hon lyckligt och nickade. "Vi fortsätter." Log hon och ledde henne mot rummet och skrattade till. "Jag ska lära dem alla dumheter jag kan." Flinade hon skämtsamt. "Tänk såhär, om de ska göra dumheter så är det bäst att göra det med en ansvarsfull och mogen person." Flinade hon. Hon skojade såklart.

Hon skrattade mjukt och nickade.
"Då är du bättre. Jag litar inte på Gabriel när det kommer till dumheter." Hon log och smekte magen.
"Åh jag är så sugen på en stor köttbit med rödvinssås." Hon såg på henne.
"Förlåt om jag är så."

Mi såg på henne och flinade lite. " Han kommer vara en riktigt bra pappa precis som du kommer vara den bästa mamman." Log hon uppmuntrande och öppnade dörren till rummet de valt. Det var nybäddat och elden från den öppna spisen spred värmen i rummet. "Sådär." Log hon.

Olivia nickade och klev in i rummet och skrattade.
"Oh han kommer bli en bra pappa. Jag har bara för höga krav." Hon såg på henne.
"När han dör.... Kan jag få bo hos dig några nätter? Jag och barnen? De kanske ska bo i byn men jag..."

Mi stannade upp, lite förvirrad. " Olivia, han kommer inte dö än på länge." Viskade hon. "Och inte du heller." Viskade hon lugnande och ledde in henne i rummet och stängde dörren. "Du är alltid välkommen, oavsett skäl." Log hon.

Hon såg på henne och log.
"Du vet vad jag menar." sa hon och tog hennes hand.
"Så vill du visa mig runt?" Hon svalde till och skakade på huvudet.
"Jag låste ut Gabriel. Jag var så arg."

Hon såg på henne och skrattade lågt. "Låste ut honom?" Flinade hon och började gå efter att hon stängt dörren till hennes rum. "Vad vill du se?" Frågade hon.

"Jag var ju arg. Självklart låste jag ut honom." Hon såg på henne.
"Vilket är det bästa rummet?" Frågade hon mjukt.
"Har du något rum du älskar mer än något annat"

Mi log snett och ryckte på axlarna. "En favorit, jag tror en av mina favoriter är ett av tornrummen. Ethan tycker inte så mycket om dem. Det blir lite ensamt så jag bor närmare personalen nu. " Log hon,