Life - Lupple & Medi PRS

Han kunde inte häjda sin glädje och började att ta fram olika saker för en klänning och lade dem på sängen. Han såg sedan upp och lade huvudet på sned, funderade på vad överraskningen kunde vara för något och han satte sig ner med klänningen i handen.

Willow såg på henne med ett leende.
"Jo jag vet. Det kanske blir för jobbigt för honom." Hon skakade på huvudet.
"Jisses ibland alltså."

Mi hörde Ethans iver och log snett men lät blicken vila på Olivia. " Tillsammans kommer ni klara det." Log hon och snurrade lite med sitt eget hår. "Olivia, jag behöver din åsikt om en sak." Viskade hon lågt.

Hon såg på henne och nickade.
"Ja jag tror det med." Hon såg sedan förvånad u.
"Självklart. Som väktare är det min uppgift att ta hand om allas problem." Hon log mjukt till henne.
"Och kanske behöver hjälp själv då och då men då har jag er att förlita mig på..."

"Du har alltid stöd Olivia." Viskade hon leendes och pillade nervöst med sitt hår. Hon var nervös och rastlös. Hon tog något varv runt rummet innan hon stannade framför Olivia. "Din mormor gav mig ett gott råd. Att jag skulle förvandla Ethan, om jag verkligen älskade honom." Viskade hon lågt. Så att knappt Olivia hörde och därför hörde inte heller Ethan. "Jag funderar på det." Viskade hon nervöst.

Hon stannade upp och tog hennes händer.
"Om fitt hjärta säger det. Jag såg hur glad han var när han fick reda på att han fick välja kläder åt dig." Hon log.
"Tänk så här. Om han lämnar dig som människa blir du ensam. Jag tror du var rätt nedstämd innan han kom in i ditt liv."

Mi kramade hennes händer varsamt. Glad över att hennes händer blev upptagna. "Han är ibland lätt att glädja. Andra gånger är det svårare." Viskade hon lågt. "Jag vill inte att han ska försvinna." Viskade hon ärligt. "Och om han blir som mig...så." Viskade hon lyckligt. "Jag vill försäkra dig om att ifall han väljer den vägen och han blir en fara för er så kommer jag ta honom härifrån tills det lugnar ned sig." Viskade hon ärligt.

Hon såg på henne med ett leende och smekte hennes kind.
"Jag kan alltid hålla mig säker Mi. Jag kan kanske bo hos magikern?" Hon log mjukt.
"Kanske inte vad Gabriel vill men om jag ska vara säker så är det nog en bra idé" hon smekte hennes kind.

Mi såg på henne, leendes. "Åh kära Olivia. Inte behöver du oroa dig. Jag vill träffa din bebis, den nya väktaren innan jag försvinner en lång period. Och kanske är det fint att vara gifta innan." Viskade hon och tänkte högt. "Du är säker här både nu och i framtiden." Viskade hon. "Har jag ditt tillstånd?" Frågade hon försiktigt.

Hon log stort.
"Ni kommer vara de bästa moster och morbror det lovar jag. Sovkväll hos moster Mi." Hon log.
"Självklart har du mitt tillstånd men jag vill att Ethan är med på bröllopet." Hon smekte magen.
"Om Ethan behöver sova när Honey är född kan du väl smita hit?"

Mi fnissade lågt och nickade. "Åh jag hoppas att vi kommer vara det." Viskade hon och nickade. "Självfallet. Så snabbt kommer det inte ske." Lovade hon och smekte hennes kind lätt och rörde försiktigt vid magen. "Tack Olivia." Log hon och flyttade undan sina händer. "Det skulle jag kunna. " Viskade hon leendes.