PRS Lupple & Medi

"Han blir inte sur." Han log och nickade.
"Ja kan hämta." Han gick iväg och kom tillbaka med en karta.
"Ifall du inte litar på mig." Han log och gav honom den.
"Jag kommer snart med maten. Så vila er." Han gick mot dörren och drog ner ljuset och log.
"Så."

Dorian studerade kartan, log svagt. Tog ut en tablett och luktade på den innan han gav den till WIllow. " Ta den." Sa han.

Hon tog den och svalde den och drack av vattnet.
"Så bättre?" Hon klappade på sitsen vid henne.
"Sött dig." Hon log mot honom.

Han svalde hårt och slog sig ned vid henne. " Så fort du ätit." Sa han.

Hon såg på honom och log.
"Så du ska stå där?" Han såg på honom.
"Du kan ju fixa mobilerna till att börja med." Hon log och såg på honom.
"Så jag har en fråga." Hon tog vattnet.
"Kan du måla av mig igen? Jag älskar att se dig jobba och det blir så bra."

Han såg på henne. "Älskling, drick bara vatten. Jag satte mig precis. " Sa han oroligt.
"Inte nu. Drick vatten." Upprepade han.

"Jag drack ju." Hon såg på honom och tog flaskan och drack djupa klunkar.
Hon lutade sig mot honom.
"Jag har bara lite huvudvärk det är inge fara älskling."

Dorian skakade på huvudet. " Visst visst." Sa han oroligt men när maten väl kom skulle han kunna kyssa den där Goro vilket han självklart inte gjorde. Men lyckan var total.

Manten kom och Goro satte ner tallriken och en flaska vatten till.
"Så hoppas det smakar. Ring om det är ngåto." Han log och lämnade rummet.
Willow började att äta av maten och såg på honom.
"Så vad tycker du? Jag älskar Japan men jag älskar Italien mer. Det är där familjen är." Hon svalde biten och log stort mot honom.

Dorian såg på henne och log svagt. " Jag gillar det. " Sa han ärligt. " Vet inte vad jag gillar mest. Min familj, vi är inte alltid tillsammans. Vi är alltid familj dock så." Sa han fundersamt.