Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
LauraTree
Elev |
Okej, jag känner mig så himla ensam just nu. Sommaren har börjat och jag sitter ensam inomhus och har ingen att vara med
13 jun, 2012 11:22 |
|
Kintsugi
Prefekt |
Skrivet av LauraTree: Okej, jag känner mig så himla ensam just nu. Sommaren har börjat och jag sitter ensam inomhus och har ingen att vara med Den känslan är jobbig! Har du någon annan du skulle kunna kontakta och umgås med? Kanske bjuda hem någon på filmkväll? Ibland får man vara den som tar första steget. Möjligheter finns, det gäller bara att våga se och prova dem! Det är inte lätt alla gånger och ensamhetskänslorna som kommer i mellan gör det inte enklare. Men jag håller tummarna för dig! ☽ Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name ☾ 13 jun, 2012 12:04 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Ne, så hemskt! varför just på skolavslutningsdagen?Ooookeeej, jag tror det är första gången jag skriver här... Men jag måste bara skriva av mig. Okej. Jag och pappa sitter på bussen till skolan runt kvart över 5-tiden (på kvällen för min skola har skolavslutning på kvällen). När vi kommer fram till triangeln (ett ställe i stan) ser vi en helehoppsans massa polisbilar och ambulanser... Och jag ser en sko mitt på vägen. Sen ser jag ett öppet fönster, min första tanke är att någon har begått självmord eller nått... Sen ser jag att det öppna fönstret bara är öppen för han som bodde där var nyfiken på vad som hände. I alla fall. Vi åkte långsamt, och när vi sen kom ännu närmare fram... Då såg jag två kroppar som låg väldigt stilla... Och en hel del blod. Jag har aldrig sett så mycket blod och kommer nog aldrig få se det igen. Om du tänker dig en vattenpöl när det har regnat, så mycket blod var det... Då tänker jag, eftersom att jag bor i malmö, att någon har blivit skjuten. Så ja, jag vandrar till skolavslutningen (bussen jag skulle ta sen kunde inte köra för alla poliser osv) och allt jag bara ville göra var att sätta mig i en buske, skaka och böla. I know, jag kanske överreagerar men eh, jag var verkligen inte förberedd på att få se det... Jag skulle ju bara ha skolavslutning och sen ha ett awesome sommarlov... Och jag visste inte änns om det var lik eller om de levde som låg där. ... Så under hela avslutningen funderade jag på om de två människorna fortfarande levde eller om de var döda. Inte riktigt en partyhöjare. Senare på min kusins studentfest ville jag ta reda på hur det verkligen var... Det var tydligen en rejäl biljakt, där föraren till bilen hade kört på en cyklist och en vandrare. Cyklisten var död när jag läste det... Undra hur länge till han levde efter att jag såg honom? Jag läste att han dog på sjukhuset... Så... Ja... Han levde där. Det trodde jag verkligen inte... Med tanke på allt blod. Det är bara svårt att verkligen greppa taget om. Och jag har en jättejobbig känsla, kanske inte så konstigt om man tänker efter eftersom att jag har sett en döende människa idag som bara skulle hem från jobbet eller nått jag vet inte... Förlåt om jag har tråkat ut dig, men eh. Tack om du har läst. ♥ Jag läste, och jag kan berätta att jag skulle ha känt exakt likadant. Jag förstår om du känner dig chockad och har svårt att greppa taget om vad som hände. Men vetdu, det tar ett tag innan det släpper. Kanske det känns bättre om du pratar med en kurator, eller någon annan? Har själv också sett ett lik, hos min mormor. Mormors bror (tror jag) var på besök hos henne.Mormor sa åt mig att gå till övrevåningen och kolla på några gamla böcker som hon ville bli av med. Så jag gick upp, och där, mitt på golvet, låg han. Stendöd. Sa inte börja gå in på detaljer, men det var inte riktigt det bästa minne jag har. Så ja, jag vet hur det känns. Kramizar på dig ♥ Har sovit på det, känns lite bättre... Dock drömde jag ju hela natten att jag höll på att bli dödad. Jippie. -___- Tack så mycket för förslaget, men jag känner mig mycket mer bekväm med folk på mugglis... Och jag tror ni hjälper mycket mer än vad en kurator någonsin kan göra för mig. Åååh, det kan inte alls ha vart trevligt. Jag antar att han inte riktigt var jätteung? Men det är ändå grymt hemskt. *hug hug* och tack för allt. c: 13 jun, 2012 12:18 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Ne, så hemskt! varför just på skolavslutningsdagen?Ooookeeej, jag tror det är första gången jag skriver här... Men jag måste bara skriva av mig. Okej. Jag och pappa sitter på bussen till skolan runt kvart över 5-tiden (på kvällen för min skola har skolavslutning på kvällen). När vi kommer fram till triangeln (ett ställe i stan) ser vi en helehoppsans massa polisbilar och ambulanser... Och jag ser en sko mitt på vägen. Sen ser jag ett öppet fönster, min första tanke är att någon har begått självmord eller nått... Sen ser jag att det öppna fönstret bara är öppen för han som bodde där var nyfiken på vad som hände. I alla fall. Vi åkte långsamt, och när vi sen kom ännu närmare fram... Då såg jag två kroppar som låg väldigt stilla... Och en hel del blod. Jag har aldrig sett så mycket blod och kommer nog aldrig få se det igen. Om du tänker dig en vattenpöl när det har regnat, så mycket blod var det... Då tänker jag, eftersom att jag bor i malmö, att någon har blivit skjuten. Så ja, jag vandrar till skolavslutningen (bussen jag skulle ta sen kunde inte köra för alla poliser osv) och allt jag bara ville göra var att sätta mig i en buske, skaka och böla. I know, jag kanske överreagerar men eh, jag var verkligen inte förberedd på att få se det... Jag skulle ju bara ha skolavslutning och sen ha ett awesome sommarlov... Och jag visste inte änns om det var lik eller om de levde som låg där. ... Så under hela avslutningen funderade jag på om de två människorna fortfarande levde eller om de var döda. Inte riktigt en partyhöjare. Senare på min kusins studentfest ville jag ta reda på hur det verkligen var... Det var tydligen en rejäl biljakt, där föraren till bilen hade kört på en cyklist och en vandrare. Cyklisten var död när jag läste det... Undra hur länge till han levde efter att jag såg honom? Jag läste att han dog på sjukhuset... Så... Ja... Han levde där. Det trodde jag verkligen inte... Med tanke på allt blod. Det är bara svårt att verkligen greppa taget om. Och jag har en jättejobbig känsla, kanske inte så konstigt om man tänker efter eftersom att jag har sett en döende människa idag som bara skulle hem från jobbet eller nått jag vet inte... Förlåt om jag har tråkat ut dig, men eh. Tack om du har läst. ♥ Jag läste, och jag kan berätta att jag skulle ha känt exakt likadant. Jag förstår om du känner dig chockad och har svårt att greppa taget om vad som hände. Men vetdu, det tar ett tag innan det släpper. Kanske det känns bättre om du pratar med en kurator, eller någon annan? Har själv också sett ett lik, hos min mormor. Mormors bror (tror jag) var på besök hos henne.Mormor sa åt mig att gå till övrevåningen och kolla på några gamla böcker som hon ville bli av med. Så jag gick upp, och där, mitt på golvet, låg han. Stendöd. Sa inte börja gå in på detaljer, men det var inte riktigt det bästa minne jag har. Så ja, jag vet hur det känns. Kramizar på dig ♥ Har sovit på det, känns lite bättre... Dock drömde jag ju hela natten att jag höll på att bli dödad. Jippie. -___- Tack så mycket för förslaget, men jag känner mig mycket mer bekväm med folk på mugglis... Och jag tror ni hjälper mycket mer än vad en kurator någonsin kan göra för mig. Åååh, det kan inte alls ha vart trevligt. Jag antar att han inte riktigt var jätteung? Men det är ändå grymt hemskt. *hug hug* och tack för allt. c: *hug* ♥ Okej, om du känner dig bekvämast med oss mugglisar ska du naturligtvis inte prta med en kurator :] Du kan alltid skicka en uggla till mig, om du vill prata :] Och ja, det var nog rätt hemskt... Men som du sa - han var inte så värst ung. Typ mellan 65 och 75 år. Alla dör någon gång... :3 13 jun, 2012 12:48 |
|
LauraTree
Elev |
Skrivet av Kintsugi: Tack så jättemycket, det värmer verkligen att någon bryr sig. ♥Skrivet av LauraTree: Okej, jag känner mig så himla ensam just nu. Sommaren har börjat och jag sitter ensam inomhus och har ingen att vara med Den känslan är jobbig! Har du någon annan du skulle kunna kontakta och umgås med? Kanske bjuda hem någon på filmkväll? Ibland får man vara den som tar första steget. Möjligheter finns, det gäller bara att våga se och prova dem! Det är inte lätt alla gånger och ensamhetskänslorna som kommer i mellan gör det inte enklare. Men jag håller tummarna för dig! Jag har en annan kompis jag gärna skulle vara med, men hon vill alltid, och då menar jag ALLTID, umgås med sin familj i stället. Det känns som om jag tränger mig på ifall jag frågar henne och då blir det så stel stämning. Vad gäller de andra två så kändes det igår som om de helst ville vara för sig själva. Detta var riktigt sårande, eftersom jag klassat den ena av dem som min allra bästa vän så länge jag kan minnas. För bara några månader sedan konfirmerade vi oss ihop. Av egen erfarenhet vet jag att livet (och "kompisrelationerna" eller vad det heter) består av upp och nergångar, men varför ska det gå neråt precis när sommarlovet börjat? Sommarlovet jag längtat till sen förra slutade. Nu längtar jag i stället tillbaka till förra året. Dessutom är jag rädd att gå miste om min bästis ifall de här två fortsätter umgås på sommaren när jag är borta 13 jun, 2012 12:59 |
|
Ginny00
Elev |
Jag hatar mina 'kompisar' idag.
En av de få sanna vänner jag har, som inte bor i samma stad som mig, sa en gång att hon inte vet hur det är att ha falska vänner. Det fick mig att gråta. Livet är så jävla orättvist. (Jag skriver ett mer ordentligt inlägg sen, tror jag) 13 jun, 2012 13:11 |
|
onlyoliviaa
Elev |
Skrivet av LauraTree: Skrivet av Kintsugi: Tack så jättemycket, det värmer verkligen att någon bryr sig. ♥Skrivet av LauraTree: Okej, jag känner mig så himla ensam just nu. Sommaren har börjat och jag sitter ensam inomhus och har ingen att vara med Den känslan är jobbig! Har du någon annan du skulle kunna kontakta och umgås med? Kanske bjuda hem någon på filmkväll? Ibland får man vara den som tar första steget. Möjligheter finns, det gäller bara att våga se och prova dem! Det är inte lätt alla gånger och ensamhetskänslorna som kommer i mellan gör det inte enklare. Men jag håller tummarna för dig! Jag har en annan kompis jag gärna skulle vara med, men hon vill alltid, och då menar jag ALLTID, umgås med sin familj i stället. Det känns som om jag tränger mig på ifall jag frågar henne och då blir det så stel stämning. Vad gäller de andra två så kändes det igår som om de helst ville vara för sig själva. Detta var riktigt sårande, eftersom jag klassat den ena av dem som min allra bästa vän så länge jag kan minnas. För bara några månader sedan konfirmerade vi oss ihop. Av egen erfarenhet vet jag att livet (och "kompisrelationerna" eller vad det heter) består av upp och nergångar, men varför ska det gå neråt precis när sommarlovet börjat? Sommarlovet jag längtat till sen förra slutade. Nu längtar jag i stället tillbaka till förra året. Dessutom är jag rädd att gå miste om min bästis ifall de här två fortsätter umgås på sommaren när jag är borta Jag kan känna igen mig i det här. När jag var mindre hade jag en bästis som jag var med jätte mycket, sen började vi umgås med en tredje tjej och då blev dem jätte tajta och "uteslöt" mig ibland. Mitt tips är att fortsätta kontakta dina kompisar men samtidigt vara med andra också. Du kanske kan ringa den där trevliga tjejen i din parelell klass som du aldrig har vågta bjuda hem? Du har ingenting att förlora på att ringa någon som du inte känner så bra. Man blir jätteglad och jag har ytterst svårt att tro att någon inte skulle vela det. Och om det är så så har du iaf försökt. Det är aldrig den som säger Hej som känner sig dum, det är den som inte gör det. Du kan säkert också gå på något läger och träffa massa trevliga nya vänner. Oftast löser det sig om man försöker och vågar ta första steget. Idag så är jag fortfarande kompis med båda de här tjejerna. Dock pratar de nästan inget med varandra ^^ Lycka till, jag vet att du kommer att ha en underbar sommar om du bestämmer dig för det
13 jun, 2012 13:15 |
|
LauraTree
Elev |
onlyoliviaa, tack så jättemycket ♥ Ja, jag får väl prova nåt av det där... Tack.
13 jun, 2012 13:24 |
|
Tramptass96
Elev |
Jag fick reda på igår att en av mina kompisar tagit livet av sig. Hon är borta, jag kommer aldrig få träffa henne igen och nu är jag bara helt tom. Igår grät jag i flera timmar och sen blev det helt tomt. Jag vet inte vad jag ska göra.
![]() CreepyCorner
13 jun, 2012 14:23 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Tramptass96: Jag fick reda på igår att en av mina kompisar tagit livet av sig. Hon är borta, jag kommer aldrig få träffa henne igen och nu är jag bara helt tom. Igår grät jag i flera timmar och sen blev det helt tomt. Jag vet inte vad jag ska göra. Nej, fy. Jag beklagar ♥ Det är verkligen hemskt när något sånt här händer. Så orättvist, så fel. Det känns säkert jobbigt. Jag förstår 100 % hur du känner. Helt tom. Man vet inte om man ska gråta eller gråta, springa iväg eller skrika. Men du måste försöka gå vidare. Glöm henne aldrig, gläd dig åt alla minnen du har kvar av henne. Var stark. Du är stark, jag vet det. Lev för henne ♥ Du får jättegärna skicka en uggla till mig om du vill prata. Min brevlåda är öppen för alla ♥ 13 jun, 2012 14:27 |
Du får inte svara på den här tråden.




Mugglarportalen