De utvalda

Ethan sov ett bra tag till, men efter några timmar vaknade han till och satte sig upp. "Eletha?" mumlade han trött.

"Jag är här, hur är det?" frågade Eletha, hon hade inte rört sig från stolen och gjorde det inte nu heller. Hon var rädd att komma honom nära för att hon skulle skada honom.

"Bättre, lite ont i huvudet bara" mumlade Ethan och såg upp på henne. "Kom och lägg dig, jag fryser så kom och värm mig" log han.

Eletha skakade på huvudet och satt kvar, "Jag vill inte göra dig illa, bättre att jag går." sa hon med sin mjuka stämma.
"Du kan få fler filtar." sa hon sedan.

Ethan såg oförstående på henne en stund. "Du kommer inte göra mig illa? Det som hände förut var mitt fel..." mumlade han skamfyllt. "Förlåt mig Eletha, jag borde ha lyssnat på dig och inte bråkat...".

"Men tänk om jag gör det igen? Det var inte ditt fel Ethan, det var mitt jag gjorde dig illa." svarade Eletha och såg på honom.
"Du gjorde inget fel." sa hon igen.

Ethan suckade. "Jo, jag försökte ta på dig fastän du inte ville, tvångsbära trots att du sa nej...". Han suckade djupt.

"Åh" sa Eletha, som nu mer förstod hennes reaktion.
"Gör det inte mer är du snäll." sa hon och tog sig försiktigt fram till honom.
"Gissar att det var minnen från förr som spöka och tog över mig." sa hon dock med ånger över vad hon gjort med honom.

Ethan nickade. "Jag lovade, förlåt mig". Han strök henne över kinden och log svagt. "Jag ville bara att du skulle ta det lugnt...".

"Jag satt på en stol Ethan, jag tog det lugnt." log hon och kysste honom lätt samtidigt som hon kröp intill honom.
"Ja innan jag sprang ut i skogen då." flinade hon lätt.