AlvaRawenclaw
Elev
|
Skrivet av Ingis: Tycker ni att jag ska börja skriva en ff som heter Utan föräldrar? Om ni vill kan ni få en beskrivning eller/och ett litet smakprov innan ni svarar. ^_^
Namnet låter spännande :]
speech!
1 maj, 2012 11:32
|
Luna.Lovegood
Elev
|
Jag funderar på att skriva till Rowling 
Ska fråga om lite olika grejer, tror jag. (Om det är möjligt att råka ut för en flempulverolycka, och hur. Om inte Hermione blev lite väl mkt äldre än de andra efter ett år med tidvändaren. Vad man har för religion i trollkarlsvärlden. Ja, lite sånt.)
Ngn som vill ge mig lite tips på mer? Vill ha lite konstiga frågor, så där. 
1 maj, 2012 11:36
|
Lills
Elev
|
Skrivet av Ingis: Tycker ni att jag ska börja skriva en ff som heter Utan föräldrar? Om ni vill kan ni få en beskrivning eller/och ett litet smakprov innan ni svarar. ^_^
Det låter bra. Smakprov? ^^
 
1 maj, 2012 11:40
|
Ingis
Elev
|
Skrivet av Lills: Skrivet av Ingis: Tycker ni att jag ska börja skriva en ff som heter Utan föräldrar? Om ni vill kan ni få en beskrivning eller/och ett litet smakprov innan ni svarar. ^_^
Det låter bra. Smakprov? ^^ Okej...
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag satte mig tvärt upp i sängen. Klockan var tre på natten. Jag hade blivit väckt av en plötslig knall. Förvirrad tittade jag runt i det mörka rummet och lyssnade.
”Avada Kedavra!”
Jag hoppde till och fick sedan en stöt i magen. Vem uttalade den dödliga förbannelsen i vårt hus? Så kom jag och tänka på det pappa hade sagt för tre år sedan, när jag var åtta:
’Om du hör den, den oförlåtliga och dödliga förbannelsen, här i vårt hus… Snälla, Jimmie, spring då. Om du hör det… Avada Kedavra… snälla, Jim, skynda dig, och glöm inte att ta med dig kläder, mat och annat som kan tänkas behövas för att överleva.’.
Jag kastade ner täcket på golvet och rusade fram till garderoben. Jag slet av mig pyjamasen, kastade på mig en tunika, ett par byxor och min resmantel. Sedan tog jag fram min koffert och slängde ner en hög med kläder, min kudde, en filt, en fjäderpenna, en bläckflaska och en pergamentrulle i den. Precis när jag var på väg ner, beredd på att se det värsta, och med gråten som fick mig att nästan inte kunna andas, fast i halsen, hörde jag pappas röst.
”Hogsmeade, Jimmie, Hogsmeade!”
”Avada Kedavra!”
Jag vågade inte röra en fena. Ytterdörren smällde igen. Jag förstod att mördaren var borta, och vågade andas ut. Men jag började gråta. Tårarna bara rann och rann ned för mina kinder, men jag är osäker över om jag gav i från mig något ljud. Fast egentligen minns jag faktiskt inte mycket av just den stunden, det bara bankade i mitt huvud och i mitt hjärta.
Jag gjorde ett försök i att skaka ur mig rädslan, och panikslagen och med kofferten i händerna sprang jag ner för trappan och ner till köket.
Min mamma var död.
Min pappa var död.
Och jag var helt ensam kvar.
  
1 maj, 2012 11:51
|
Luna.Lovegood
Elev
|
Skrivet av Ingis: Skrivet av Lills: Skrivet av Ingis: Tycker ni att jag ska börja skriva en ff som heter Utan föräldrar? Om ni vill kan ni få en beskrivning eller/och ett litet smakprov innan ni svarar. ^_^
Det låter bra. Smakprov? ^^ Okej...
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag satte mig tvärt upp i sängen. Klockan var tre på natten. Jag hade blivit väckt av en plötslig knall. Förvirrad tittade jag runt i det mörka rummet och lyssnade.
”Avada Kedavra!”
Jag hoppde till och fick sedan en stöt i magen. Vem uttalade den dödliga förbannelsen i vårt hus? Så kom jag och tänka på det pappa hade sagt för tre år sedan, när jag var åtta:
’Om du hör den, den oförlåtliga och dödliga förbannelsen, här i vårt hus… Snälla, Jimmie, spring då. Om du hör det… Avada Kedavra… snälla, Jim, skynda dig, och glöm inte att ta med dig kläder, mat och annat som kan tänkas behövas för att överleva.’.
Jag kastade ner täcket på golvet och rusade fram till garderoben. Jag slet av mig pyjamasen, kastade på mig en tunika, ett par byxor och min resmantel. Sedan tog jag fram min koffert och slängde ner en hög med kläder, min kudde, en filt, en fjäderpenna, en bläckflaska och en pergamentrulle i den. Precis när jag var på väg ner, beredd på att se det värsta, och med gråten som fick mig att nästan inte kunna andas, fast i halsen, hörde jag pappas röst.
”Hogsmeade, Jimmie, Hogsmeade!”
”Avada Kedavra!”
Jag vågade inte röra en fena. Ytterdörren smällde igen. Jag förstod att mördaren var borta, och vågade andas ut. Men jag började gråta. Tårarna bara rann och rann ned för mina kinder, men jag är osäker över om jag gav i från mig något ljud. Fast egentligen minns jag faktiskt inte mycket av just den stunden, det bara bankade i mitt huvud och i mitt hjärta.
Jag gjorde ett försök i att skaka ur mig rädslan, och panikslagen och med kofferten i händerna sprang jag ner för trappan och ner till köket.
Min mamma var död.
Min pappa var död.
Och jag var helt ensam kvar.
Jättebra Den måste du absolut fortsätta på!
1 maj, 2012 11:53
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Luna.Lovegood: Skrivet av Ingis: Skrivet av Lills: Skrivet av Ingis: Tycker ni att jag ska börja skriva en ff som heter Utan föräldrar? Om ni vill kan ni få en beskrivning eller/och ett litet smakprov innan ni svarar. ^_^
Det låter bra. Smakprov? ^^ Okej...
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag satte mig tvärt upp i sängen. Klockan var tre på natten. Jag hade blivit väckt av en plötslig knall. Förvirrad tittade jag runt i det mörka rummet och lyssnade.
”Avada Kedavra!”
Jag hoppde till och fick sedan en stöt i magen. Vem uttalade den dödliga förbannelsen i vårt hus? Så kom jag och tänka på det pappa hade sagt för tre år sedan, när jag var åtta:
’Om du hör den, den oförlåtliga och dödliga förbannelsen, här i vårt hus… Snälla, Jimmie, spring då. Om du hör det… Avada Kedavra… snälla, Jim, skynda dig, och glöm inte att ta med dig kläder, mat och annat som kan tänkas behövas för att överleva.’.
Jag kastade ner täcket på golvet och rusade fram till garderoben. Jag slet av mig pyjamasen, kastade på mig en tunika, ett par byxor och min resmantel. Sedan tog jag fram min koffert och slängde ner en hög med kläder, min kudde, en filt, en fjäderpenna, en bläckflaska och en pergamentrulle i den. Precis när jag var på väg ner, beredd på att se det värsta, och med gråten som fick mig att nästan inte kunna andas, fast i halsen, hörde jag pappas röst.
”Hogsmeade, Jimmie, Hogsmeade!”
”Avada Kedavra!”
Jag vågade inte röra en fena. Ytterdörren smällde igen. Jag förstod att mördaren var borta, och vågade andas ut. Men jag började gråta. Tårarna bara rann och rann ned för mina kinder, men jag är osäker över om jag gav i från mig något ljud. Fast egentligen minns jag faktiskt inte mycket av just den stunden, det bara bankade i mitt huvud och i mitt hjärta.
Jag gjorde ett försök i att skaka ur mig rädslan, och panikslagen och med kofferten i händerna sprang jag ner för trappan och ner till köket.
Min mamma var död.
Min pappa var död.
Och jag var helt ensam kvar.
Jättebra Den måste du absolut fortsätta på!
GASH vad bra!!!!!!!!!!
1 maj, 2012 12:03
|
Ingis
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Luna.Lovegood: Skrivet av Ingis: Skrivet av Lills: Skrivet av Ingis: Tycker ni att jag ska börja skriva en ff som heter Utan föräldrar? Om ni vill kan ni få en beskrivning eller/och ett litet smakprov innan ni svarar. ^_^
Det låter bra. Smakprov? ^^ Okej...
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag satte mig tvärt upp i sängen. Klockan var tre på natten. Jag hade blivit väckt av en plötslig knall. Förvirrad tittade jag runt i det mörka rummet och lyssnade.
”Avada Kedavra!”
Jag hoppde till och fick sedan en stöt i magen. Vem uttalade den dödliga förbannelsen i vårt hus? Så kom jag och tänka på det pappa hade sagt för tre år sedan, när jag var åtta:
’Om du hör den, den oförlåtliga och dödliga förbannelsen, här i vårt hus… Snälla, Jimmie, spring då. Om du hör det… Avada Kedavra… snälla, Jim, skynda dig, och glöm inte att ta med dig kläder, mat och annat som kan tänkas behövas för att överleva.’.
Jag kastade ner täcket på golvet och rusade fram till garderoben. Jag slet av mig pyjamasen, kastade på mig en tunika, ett par byxor och min resmantel. Sedan tog jag fram min koffert och slängde ner en hög med kläder, min kudde, en filt, en fjäderpenna, en bläckflaska och en pergamentrulle i den. Precis när jag var på väg ner, beredd på att se det värsta, och med gråten som fick mig att nästan inte kunna andas, fast i halsen, hörde jag pappas röst.
”Hogsmeade, Jimmie, Hogsmeade!”
”Avada Kedavra!”
Jag vågade inte röra en fena. Ytterdörren smällde igen. Jag förstod att mördaren var borta, och vågade andas ut. Men jag började gråta. Tårarna bara rann och rann ned för mina kinder, men jag är osäker över om jag gav i från mig något ljud. Fast egentligen minns jag faktiskt inte mycket av just den stunden, det bara bankade i mitt huvud och i mitt hjärta.
Jag gjorde ett försök i att skaka ur mig rädslan, och panikslagen och med kofferten i händerna sprang jag ner för trappan och ner till köket.
Min mamma var död.
Min pappa var död.
Och jag var helt ensam kvar.
Jättebra Den måste du absolut fortsätta på!
GASH vad bra!!!!!!!!!! Ehm, okej, nu har jag fixat en tråd. ^^ http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=17860
1 maj, 2012 12:11
|
Lills
Elev
|
Skrivet av Ingis: Skrivet av Lills: Skrivet av Ingis: Tycker ni att jag ska börja skriva en ff som heter Utan föräldrar? Om ni vill kan ni få en beskrivning eller/och ett litet smakprov innan ni svarar. ^_^
Det låter bra. Smakprov? ^^ Okej...
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag satte mig tvärt upp i sängen. Klockan var tre på natten. Jag hade blivit väckt av en plötslig knall. Förvirrad tittade jag runt i det mörka rummet och lyssnade.
”Avada Kedavra!”
Jag hoppde till och fick sedan en stöt i magen. Vem uttalade den dödliga förbannelsen i vårt hus? Så kom jag och tänka på det pappa hade sagt för tre år sedan, när jag var åtta:
’Om du hör den, den oförlåtliga och dödliga förbannelsen, här i vårt hus… Snälla, Jimmie, spring då. Om du hör det… Avada Kedavra… snälla, Jim, skynda dig, och glöm inte att ta med dig kläder, mat och annat som kan tänkas behövas för att överleva.’.
Jag kastade ner täcket på golvet och rusade fram till garderoben. Jag slet av mig pyjamasen, kastade på mig en tunika, ett par byxor och min resmantel. Sedan tog jag fram min koffert och slängde ner en hög med kläder, min kudde, en filt, en fjäderpenna, en bläckflaska och en pergamentrulle i den. Precis när jag var på väg ner, beredd på att se det värsta, och med gråten som fick mig att nästan inte kunna andas, fast i halsen, hörde jag pappas röst.
”Hogsmeade, Jimmie, Hogsmeade!”
”Avada Kedavra!”
Jag vågade inte röra en fena. Ytterdörren smällde igen. Jag förstod att mördaren var borta, och vågade andas ut. Men jag började gråta. Tårarna bara rann och rann ned för mina kinder, men jag är osäker över om jag gav i från mig något ljud. Fast egentligen minns jag faktiskt inte mycket av just den stunden, det bara bankade i mitt huvud och i mitt hjärta.
Jag gjorde ett försök i att skaka ur mig rädslan, och panikslagen och med kofferten i händerna sprang jag ner för trappan och ner till köket.
Min mamma var död.
Min pappa var död.
Och jag var helt ensam kvar.
NEJ VAD SORLIGT! D':
Men det var jättebra! Du måste verkligen skriva vidare. Såg tråden, ska såklart bevaka. Har du satt upp något kapitel än? ♥
1 maj, 2012 12:58
|
Ingis
Elev
|
Skrivet av Lills: Skrivet av Ingis: Skrivet av Lills: Skrivet av Ingis: Tycker ni att jag ska börja skriva en ff som heter Utan föräldrar? Om ni vill kan ni få en beskrivning eller/och ett litet smakprov innan ni svarar. ^_^
Det låter bra. Smakprov? ^^ Okej...
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag satte mig tvärt upp i sängen. Klockan var tre på natten. Jag hade blivit väckt av en plötslig knall. Förvirrad tittade jag runt i det mörka rummet och lyssnade.
”Avada Kedavra!”
Jag hoppde till och fick sedan en stöt i magen. Vem uttalade den dödliga förbannelsen i vårt hus? Så kom jag och tänka på det pappa hade sagt för tre år sedan, när jag var åtta:
’Om du hör den, den oförlåtliga och dödliga förbannelsen, här i vårt hus… Snälla, Jimmie, spring då. Om du hör det… Avada Kedavra… snälla, Jim, skynda dig, och glöm inte att ta med dig kläder, mat och annat som kan tänkas behövas för att överleva.’.
Jag kastade ner täcket på golvet och rusade fram till garderoben. Jag slet av mig pyjamasen, kastade på mig en tunika, ett par byxor och min resmantel. Sedan tog jag fram min koffert och slängde ner en hög med kläder, min kudde, en filt, en fjäderpenna, en bläckflaska och en pergamentrulle i den. Precis när jag var på väg ner, beredd på att se det värsta, och med gråten som fick mig att nästan inte kunna andas, fast i halsen, hörde jag pappas röst.
”Hogsmeade, Jimmie, Hogsmeade!”
”Avada Kedavra!”
Jag vågade inte röra en fena. Ytterdörren smällde igen. Jag förstod att mördaren var borta, och vågade andas ut. Men jag började gråta. Tårarna bara rann och rann ned för mina kinder, men jag är osäker över om jag gav i från mig något ljud. Fast egentligen minns jag faktiskt inte mycket av just den stunden, det bara bankade i mitt huvud och i mitt hjärta.
Jag gjorde ett försök i att skaka ur mig rädslan, och panikslagen och med kofferten i händerna sprang jag ner för trappan och ner till köket.
Min mamma var död.
Min pappa var död.
Och jag var helt ensam kvar.
NEJ VAD SORLIGT! D':
Men det var jättebra! Du måste verkligen skriva vidare. Såg tråden, ska såklart bevaka. Har du satt upp något kapitel än? ♥ Men herregud vad glad man blir! ♥
Jag sätter ut första ikväll.
1 maj, 2012 13:02
|
Lills
Elev
|
Skrivet av Ingis: Skrivet av Lills: Skrivet av Ingis: Skrivet av Lills: Skrivet av Ingis: Tycker ni att jag ska börja skriva en ff som heter Utan föräldrar? Om ni vill kan ni få en beskrivning eller/och ett litet smakprov innan ni svarar. ^_^
Det låter bra. Smakprov? ^^ Okej...
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag satte mig tvärt upp i sängen. Klockan var tre på natten. Jag hade blivit väckt av en plötslig knall. Förvirrad tittade jag runt i det mörka rummet och lyssnade.
”Avada Kedavra!”
Jag hoppde till och fick sedan en stöt i magen. Vem uttalade den dödliga förbannelsen i vårt hus? Så kom jag och tänka på det pappa hade sagt för tre år sedan, när jag var åtta:
’Om du hör den, den oförlåtliga och dödliga förbannelsen, här i vårt hus… Snälla, Jimmie, spring då. Om du hör det… Avada Kedavra… snälla, Jim, skynda dig, och glöm inte att ta med dig kläder, mat och annat som kan tänkas behövas för att överleva.’.
Jag kastade ner täcket på golvet och rusade fram till garderoben. Jag slet av mig pyjamasen, kastade på mig en tunika, ett par byxor och min resmantel. Sedan tog jag fram min koffert och slängde ner en hög med kläder, min kudde, en filt, en fjäderpenna, en bläckflaska och en pergamentrulle i den. Precis när jag var på väg ner, beredd på att se det värsta, och med gråten som fick mig att nästan inte kunna andas, fast i halsen, hörde jag pappas röst.
”Hogsmeade, Jimmie, Hogsmeade!”
”Avada Kedavra!”
Jag vågade inte röra en fena. Ytterdörren smällde igen. Jag förstod att mördaren var borta, och vågade andas ut. Men jag började gråta. Tårarna bara rann och rann ned för mina kinder, men jag är osäker över om jag gav i från mig något ljud. Fast egentligen minns jag faktiskt inte mycket av just den stunden, det bara bankade i mitt huvud och i mitt hjärta.
Jag gjorde ett försök i att skaka ur mig rädslan, och panikslagen och med kofferten i händerna sprang jag ner för trappan och ner till köket.
Min mamma var död.
Min pappa var död.
Och jag var helt ensam kvar.
NEJ VAD SORLIGT! D':
Men det var jättebra! Du måste verkligen skriva vidare. Såg tråden, ska såklart bevaka. Har du satt upp något kapitel än? ♥ Men herregud vad glad man blir! ♥
Jag sätter ut första ikväll.
Åh, nice! Bevakar den nu. 
1 maj, 2012 13:03
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen