Skriva av sig-tråden

Nu mår jag så dåligt att det inte ens finns.
Jag vet själv hur det är att vara kär, och den andra personen inte har samma känslor, eller känner likadant.

Nu har han sagt det. Nu kan jag inte låtsats längre.
Han har sagt att han är kär i mig. Men jag ser honom som en vän. Och fick råd av en killkompis, att det var bäst att säga som det är.
Men nu vet jag inte hur allt blir längre.
Det var han som sa att vänskapen blir förstörd.. Men han vågade ändå chansa för att berätta för mig vilket jag tycker är jättesött av honom.
Men jag mår dåligt nu, för jag vet vem han berättar det här till och vilka som kommer få reda på det. Jag är rädd att han inte pratar med mig alls. Åhgud.

Jag och min bästis ska möta min pojkvän kl 9.30!
Är skit närvis, och åter kommer vad som händer!

Jag mår dåligt. Jag har så ont i huvudet och jag behöver bara få en stor kram eller något. Deppig.

Kram ♥

Stor cyberkram ♥

Tack snälla mugglisar♥

Berättade lite mer om skolan för mamma, om hur fältarna förolämpar pojkar genom att kalla dem tjejer som om det vore det värsta man kan vara, och flickorna genom att säga att vi är fula och tjocka. Hon fick det, än en gång, att handla om sig själv. Hur jobbigt det är när hon särbehandlas pga är chef. Bra gjort, mamma. Du är så bra på att låtsas att allt handlar om dig.

Vill släppa på trycket, jag vill så gärna gråta, jag vill så gärna göra någonting. Det här fungerar inte länge till, det vet jag. Bristningsgränsen är så jävla nära. Men jag vägrar bli inlagd igen, jag vägrar.

Jag känner bara att jag behöver någon som håller om mig. Jag känner mig så tom och jag vill bara skrika men inget kommer ut ur mig. Det känns så onaturligt men jag behöver någon eller något som får mig att känna mig mänsklig igen