Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och skrattade till.
"Focus på barnen? Se detta som en utmaning för dig. Att vara focuserad på annat än barnen är viktigt. Se detta som en övning med." sa hon mjukt.

Gabriel såg upp på henne med en liten besviken blick. En utmaning? En övning? Han försökte samla sig men det var näst intill omöjligt. Hon, Olivia var ju så himla lockande.

"Åh sluta med den blicken." hon stannade upp och sjönk ner i ögonhöjd.
"Om jag var här eller i fara då skulle du inte kunna tänka ordentligt. Har jag rätt? Tänk om något händer nu och du är helt fixerad av mig." Hon smekte hans huvud.
"Jag älskar dig men när månen har passerat får du nosa och vara på mig hur mycket du vill.."

Hon hade en väldigt god poäng. En alldeles för god poäng. Han behövde lära sig att fokusera på fler saker samtidigt. Hennes säkerhet och alla andras var uppenbarligen låg med tanke på att han blev alldeles för lockad av henne. Han drog frustrerat med ena framtassen över gräset och sänkte skamset ned sin blick. Hon hade helt rätt. Hans fokus var för smalt. Han pressade nosen mot hennes ben innan han tvingade sig att fokusera blicken framåt och fokusera sina sinnen runt omkring sig. Och vanligtvis hade han kunnat hitta barnen oerhört fort-men nu? Hans fokus drogs om och om igen till henne.

Hon log mjukt.
"Försök inte att tänka på mig. " sa hon lågt och sjök ner vid hans sida.
"Om det skulle komma ett anfall skulle du inte märka det. Du är för kär i mig just nu." viskade hon och log stort.
"Du kommer få kyssa mig sen och älska mig. Jag lovar"

Hans tass stannade upp och han blickade mot henne. Hennes leende, hon var så himla vacker. Hennes löfte var däremot väldigt positivt och han såg på henne med stora lyckliga ögon. Han behövde bara fokusera en liten stund vilket gjort det lättare. Han tog några djupa andetag och gjorde sig redo för att börja gå när Sammy närmade sig. Sammy var allt annat en ett hot men just idag kändes han som ett hot och Gabriel morrade lågt, hotfullt och Sammy stannade upp och sjönk ihop lite.

Hon gick men stannade upp och slutade klappa honom. Hon gav honom en liten knäpp istället.
"Gabriel du är inte den ända vargen som har en blvande fru. Du är inte häller den ända blivande pappan." Hon gick mot Sammy.
"Straffet blir att jag ställer mig vid Sammy. Du är för svartsjuk just nu."

Gabriel kände hennes hand försvinna och han avskydde det men att hon gick till Sammy. Det var fruktansvärt. Hans blick svartnade och han ville inget hellre än att döda Sammy. Här och nu. Slita honom i stycken.

Sammy kände av ändringen i hans humör och gnydde tyst, flyttade sig undan från henne. Flyttade sig framför henne och försökte göra sig så liten han kunde. Gabriel fnyste irriterat mot honom och blottade tänderna innan han vände om och började leta.

"Gabriel!" Hon lade armarna i kors.
"Nu slutar du vara svartsjuk. Om du ska vara på det här viset så kom till mig när du hamnat på jorden igen." Argt gick hon mot hans hus, låste efter sig och tog sig till portalen.
Hon var upprörd och satte sig på sängen.
"Ibland vill man bara..."

Hennes ilska fick honom att hoppa till. Han förstod den inte alls inte till en början men efter några minuter så började han förstå. Han hade överreagerat. Sammy låg stilla på gräset och iakttog honom. Hans blick var tydlig nog.