prs yehet & kkaebsong

Att Yaosu står där, med rödsprängda ögon och rosiga kinder får Joshua att skifta tillbaka. Jo, han har också tårar i ögonen, och de puffiga kinderna är än rödare än vad de var innan.
"Jag tror inte han kan skifta just nu.." Viskar cm och lämnar en puss på Zihaos nos innan han de är ner Yaosu bredvid dem, för att dra in dem bägge två i en kram. "Han är verkligen inte frisk.." Viskar han och stryker handen över Zihaos rygg, man kan känna så mycket ben, mycket mer än innan.

Ett ganska bra tag satt de två bröderna och blängde på varandra. Även om Yaosu mycket väl visste att det var Zihao, så kunde han knappt känna igen honom. På ungefär samma sätt kunde inte tjugoåringen känna igen den äldre, utan han var mest ett hot.
”Nej, jag ser det”, viskade tjugotvååringen tillslut och vände bort blicken, med en liten snyftning. Försiktigt lutade han huvudet mot Joshuas axel och slöt ögonen. ”Jag trodde verkligen att han var död..det var så mycket blod och ringen bara låg där och..och..” Rösten tynade med ens bort och den äldsta Xie brodern brast slutligen ut i gråt på riktigt. Detta förvirrade Zihao extremt mycket. Varför grät dem? Över honom? Nej.

Försiktigt virar Joshua sin arm om den äldsta Xie brodern, och kramar om honom hårt.
"Det gjorde vi alla.." Mumlar han, minns alla panikattacker han haft, jo han har gått ner en del i viikt också. Men inte lika drastiskt som Zihao. Zihao som ser väldigt förvirrad ut. Försiktigt lutar Joshua sin panna mot sin fästmans och sluter ögonlocken. Zihao minns nog inte. "Du blev kidnappad.. torterad och misshandlad, det är antagligen därför du förträngt allt.

Zihao stirrade blank framför sig, försökte att smälta situationen som fick hans hjärna att smälta ihop till en rörig sörja. Okej, så Joshua var alltså hans fästman, den saken var klar även om det inte direkt spelade någon roll. Tjugoåringen visste knappt vad som menades med att vara förlovade längre. Betydde det att man gillade varandra väldigt mycket? Älskade varandra? Vad var kärlek?
”Tror du att han någonsin kommer bli normal igen? Eller, han var ju aldrig normal..”

"Han kanske inte blir som han var förut.." börjar Joshua och stryker försiktigt händerna över Zihaos huvud, för att sedan krama om honom. "Men han biter inte på oss, han nafsar och låter oss krama honom, det måste betyda någonting iallafall."

”Jag tror däremot att han försöker”, påpekade Yaosu och drog undan handen som nyss legat tätt intill den yngre broderns vassa tänder. Jo, Zihao hade defintivt planer på att gnaga fingrarna av dem. Men han orkade inte..han orkade knappt ens lyfta på huvudet och blotta tänderna. ”Men du har defintivt rätt, det måste betyda någonting att han åtminstone inte försöker döda oss..” Men jag vill försöka döda er. Problemet är att min kropp strejkar och mitt ben gör ont.

"Zihao," säger Joshua seriöst och håller upp köttbiten framför vargens ansiktet. "Du får inte bita av din storebrors fingrar, han har letat jättelänge efter dig. Ät kött igen istället ' påpekar han medan fingrarna kliar den smala vargen bakom öronen.

De kolsvarta ögonen fäste sig osäkert på köttbiten ett slag, innan Zihao faktiskt bestämde sig för att ta emot den. Han var ju trots allt alldeles utsvulten, när allt kom omkring.
”Tror du att han förstår vad du säger?” Undrade Yaosu och betraktade tjugoåringen med lätt sorgsna ögon. ”För det känns nästan som det..men å andra sidan har han alltid lyssnat på dig. Åtmsintone sedan ni blev ett par”, fortsatte han och kom upp på fötter. ”Tänker gå och leta rätt på Weimin, han förtjänar att veta att den här klumpedunsen inte är död.”

"Ja, jag tror han förstår.. men jag tror inte han riktigt kommer ihåg oss, tyvärr." Påpekar Joshua tyst medan blicken vilar på Zihao som slukar i sig köttet, innan han tar upp en till köttbit för att ge honom en till. "Ja.. gå och säg till honom du." Försiktigt stryker han händerna över Zihaos huvud. "Du förstår vad vi säger, eller hur.."

Att förstå vad du säger och att faktiskt ha viljan att förstå, är två helt olika saker. Jag vill liksom inte förstå men dina ord tränger sig ändå igenom och nystar in sig i min hjärna..Zihao fiskade hungrig upp en andra köttbiten och skiktade den praktiskt taget hel. Den här hungern skulle säkert ta år och släcka, kanske till och med en hel livstid? När allting slutligen var uppätet och svalt stirrade tjugoåringen mot Joshua. Människan gav honom mat och mat är bra. Det betydde att han måste vara snäll och omtänksam.