If the stars keep shining [Sv]

ABSOLUT INTE!

PS. WOW älskar denna ff!!

meeer såbraa

Det är så fint!. Mer!.

aaw så käär i kapitlet det är såå läskigt och bra på samma gång!

ÅH SÅ BRA!!! gud jag ryser, det där kapitlet var riktigt, riktigt bra.

Det var såå fint!! ♥♥ Men du, nu får du sluta sno mina idéer, haha xD Du kan i och för sig (krångliga ord) inte veta vad jag planerar, och det är inte precis så här, men ändå rätt ironiskt att vi tänker på nästan samma sätt 8P

Kapitel 34 –
Ginny Weasley


Hela kvällen svävade jag på små fluffiga moln. Jag var gift. Jag var inte längre miss Weasley. Jag var mrs Potter.
Jag satt tillsammans med Harry hela kvällen. Vi pratade med kompisar och åt god mat.
Ja… Det var helt enkelt underbart!
Under efterrätten så fick vi ett besked som chockade oss alla. Eller ja. Mest mamma.
Det var Bill som kom med ett tillkännagivande.
"Fleur är gravid!"
Det var knäpptyst. Sen öppnade mamma munnen, men hon reagerade inte som jag trott att hon skulle.
"Åhh! Grattis! Jag ska bli farmor."
Efter det var isen bruten. Alla gratulerade. Jag sneglade på Harry, som satt med en sovande Teddy i knät. Han skulle bli en så bra pappa, men barn tänkte jag nog vänta med i några år.
"Har du sett George?" Angelina avbröt mina tankar. Jag ruskade beklagande på huvudet.
"Nej. Men han kanske gått upp på rummet.", sa jag. Hon nickade och försvann ut ur Stora Salen.

Den natten sov jag oroligt…
Harrys hand släppte min och han försvann bort. Det kom en hård vind, och han var borta. Ron och Hermione kom rusande och även de blev slukade av vinden.
Med ett skrik satte jag mig upp i sängen. Jag var genomsvettig.
Harry, som hade vaknat av mitt rop såg oroligt på mig.
"Mår du bra, Gin?", frågade han. Jag nickade och lade mig åter. Ovetandes om att mardrömmarna skulle fortsätta ett bra tag framöver.

Morgonen därpå när jag och Harry kom ner till Stora Salen för att äta frukost var där tomt, förutom Hermione och Ron.
Harry slog sig ner bredvid dem och jag mittemot. När jag såg dem alla tre framför mig kom drömmen tillbaka och bländade mig.
"Gin. Mår du bra?" Ron lät orolig. Jag öppnade ögonen. Darrande i hela kroppen.
"Ja… Jag är okej!", ljög jag. Ingen av de tre såg särskilt övertygad ut.
"Var är George?", frågade jag för att leda in samtalet på något annat.
Just då kom min äldre bror in i salen med Angelina. George såg väldigt blek ut, och Angelina sneglade oroligt på honom med jämna mellanrum.

De två slog sig ner bredvid mig. Jag studerade den ensamma tvillingen.
Han var vit i ansiktet och hans ögon var matta, trötta och glanslösa. Som om de när som helst skulle slockna.

awwhh stackars Geooorgie ♥
älskar hur du skriver!

åh så bra... i just love it, really!