PRS Lupple & Medi

"Bra." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Så det är därför jag är här. För mitt blod?" Hon lekte lite med täcket och hon kunde höra röster från huset.
"Jag har inte sett så mycket av huset. Imorgon skulle jag vilja se mer av det."

Dorian såg på henne och suckade tyst.
" Det låter så hemskt när du säger så, men ja. Ceremonin kommer göra ditt blod starkare men det ska göra dig frisk. Vi får be någon förklara detta bättre för dig. " Sa Dorian tyst och nickade lite åt hennes ord.
"Det får du göra. Finns mycket intressant." Sa han och flinade till.

Hon såg på honom och suckade tyst.
"Jag ska inte ta några språngmarscher jag lovar. Jag hade typ svimmat där borta. Jag mår fortfarande illa." Hon log svagt och pekade på honom.
"Du har ju tavlor du målat. Du ska visa mig i morgon okej?"

Dorian nickade lätt. "Okej jag tror dig. "Sa han och flinade.
"Okej, men du behöver sova." Sa han med ett svagt leende på läpparna.

"Jag vet. " Hon såg på honom och såg sig om.
"Men inte nu. Det är bara på eftermiddagen och jag.. liksom är inte trött." Hon skrattade mjukt och såg verkligen trött ut.
"Men jag kan försöka om du nu vill det."

" Ta en tupplur då, så hinner du kanske se lite av huset innan kvällen. " Sa han och flinade lätt.
"Jag väcker dig om typ en timme." Log han och la rätt sitt hår.

"Okej" Hon lade sig tillrätta och det tog inte lång tid innan hon hade somnat. Hennes andetag blev djupa och regelbundna.Läpparna gled isär och hon gav ifrån sig en djup suck.

Dorian tänkte säga något mer men hon somnade ganska snabbt, han log smått innan han reste sig från stolen och släckte ned rummet och gick ut från hennes rum och stängde dörren efter sig.
En timme, vad skulle han göra i en timme? Han gick runt i huset och gick in i rummet med alla hans målningar och stirrade på dem.
Detta ville hon alltså se. Han satte sig på golvet lutad mot väggen och tittade runt på dem.
Han var nöjd över dem, de visade större delen av hans historia och familjens historia. Platser han och dem hade varit på.
Några av hans favoritplatser och målningar från hans människoliv, målningar av hans biologiska föräldrar som han trodde han mindes dem. Platsen han var uppväxt på. Borde han ta ned dem? Han bet sig lite i läppen och tittade på dem.

Maria knackade på väggen.
"Dorian?" Hon såg på honom och lade huvudet på sned så hennes hår ramlade över till ena sidan.
"Hur är det?" Hon stod fortfarande och såg på honom och suckade.
"Nu när hon vet så är jag osäker på att hålla dig borta från Cedric. Men jag och din syster kommer vara med. Om du verkligen vill ha mer skydd kan din far stå i samma rum fast med ryggen vänd eller något."

Dorian vände blicken mot Maria och ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, bra antar jag. "Sa han och log svagt men slutade le när hon började prata om Cedric igen.
"Lathan får väldigt gärna vara med." Sa Dorian och såg på henne.
"Skulle du kunna tala med Willow om ceremonin? Hon har mycket frågor och jag kan inte svara på alla och jag tror hon känner sig säker med dig." Sa Dorian lugnt och log svagt.