wolfy & rollspelare prs

Han vände sig sedan om för att lämna köket och gå tillbaka upp till sitt rum, svor lågt då han insåg att hon grät. Hon skulle inte gråta över en idiot som han. Jonathan satte sig ner på huk framför henne och tog hennes händer i sina. Han kysste hennes knogar några gånger innan han sökte ögonkontakt.
”Gråt inte,” bad han.

Cleo gnällde lite när hon hörde honom. Hon öppnade ögonen och kollade in i hans. Hon kunde inte riktigt styra sig själv längre utan lutade sig fram och kysste mjukt hans läppar.
"Jag vill inte ha den, om jag tar den så känns det som att det här är ett avslut. Jag vill inte ha ett avslut, jag vill komma tillbaka till dig. Jag vill ha dig, inte en brosch." sade hon hest mot hans läppar och snyftade till.

Jonathan höll andan då hon pratade om att hon inte ville att det skulle vara ett avsked. Det ville han inte heller, var det inte uppenbart? Han lutade sig närmare för ytterligare en kyss. Han tänkte inte släppa taget om henne. Han hade varit nära att förlora henne och den känslan var för mycket.
”Jag vill ha dig också,” mumlade han, ”förlåt, förlåt, förlåt.” Han kramade en aning hårdare om hennes händer.

Cleo flätade samman deras fingrar och slöt ögonen i några sekunder, hon svarade inte utan kysste honom igen. Hon missbedömde avståndet och det slutade upp med att han hamnade på golvet med henne över sig. Hon fnittrade till genom tårarna och tryckte ansiktet mot hans hals. Hon lämnade små kyssar mot hans hud och gjorde små sugmärken.

Plötsligt var en stor del av all frustration, ilska, sorg, alla de känslor som nästan ätit upp honom inifrån, som bortblåsta. Det var så här det skulle vara, Cleo i hans armar och han med sitt ansikte mot hennes hår. De passade perfekt, som pusselbitar, även om de båda lätt fick konstiga idéer.
”Du ska vara glad om jag ens släpper dig efter det här,” mumlade han med ett leende och kysste henne.

Cleo log svagt och slöt ögonen, det kändes så otroligt rätt att vara i hans famn. Hon besvarade hans kyss och smekte hans kinder. Alla ångestkänslor som hon känt av försvann, hon avskydde sig själv för att hon var så svag för någon.
"Jag måste hem, jag behöver städa upp." mumlade hon och drog sig undan. "Jag har skola också." sade hon och smekte hans kind.

Jonathan suckade djupt åt henne. Var hon tvungen att åka iväg just nu för att städa? Han kunde ju i och för sig följa med henne. Om hon inte hellre blev lämnad ifred förstås.
”Jag följer med,” erbjöd han sig och höjde överkroppen så att hon satt i hans famn istället och la armarna om hennes midja.

Cleo kollade på honom och skakade på huvudet. Hon ville inte riktigt ha med honom, hon skulle ändå behöva åka till sin skola efter några timmar och han behövde sova.
"Jag ska iväg mot skolan runt halv åtta och du behöver sova. Jag kan komma hit efter skolan." log hon och smekte hans kinder.

Jonathan kunde inte låta bli att tyst stöna till. Trots att han nog skulle somna bums bara han la huvudet på kudden, så ville han tro att sömn var bland hans minsta bekymmer för tillfället. Men han skulle åtminstone få se henne på eftermiddagen, det var ju ändå något.
”En kyss till?” sa han förväntansfullt. Helst såg han ju att det skulle bli en kyss till därefter, varför inte två också?

Cleo skrattade lite åt honom, kände sig nästan som en mamma. Hon smekte hans axlar och kysste mjukt hans läppar en gång till innan hon klev upp.
"Smsa din adress bara." log hon och smekte hans kind innan hon gick mot dörren. Det kändes bra nu när de var sams, all sorg som hon nästan blivit krossad av var helt borta. Som om inget hade hänt alls.