Allmänt rollspel! {HP}

"Jodå, jag trivs verkligen. Adeleines familj är jättesnälla, de har verkligen tagit emot mig med öppna armar", svarade hon uppriktigt.

Anthony log brett. "Vad skönt", svarade han.

Cassandra nickade som svar och log sedan.

"Anthony, kom upp hit ett tag!", ropade Lydia, och Anthony suckade. "Jag måste gå, men vi får prata snart igen. Hälsa Leine ifrån mig när hon är tillbaka", bad han. "Och försök att inte oroa dig för Leine. Hon är stark. Hon klarar sig."

"Okej, du får ha det så bra så ses vi snart", svarade hon och log brett innan eldens lågor minskade och Anthonys konturer blev allt svagare.

(spolar lite smått)

I övermorgon var det ett nytt år. Nytt år - nya möjligheter (till fullskaligt krig)? Året som hade gått hade varit helt sjukt, men May hade svårt att föreställa sig att det inte skulle bli värre.
Ett som var säkert var i alla fall att hon skulle ta studenten från Hogwarts. Efter sin examen visste hon inte riktigt vad hon skulle göra. Hennes föräldrar menade på att hon ju alltid kunde knäcka extra hos dem, eller kanske bli auror? Försvar mot svartkonster var visserligen hennes favoritämne, men hon lockades trots det inte riktigt till aurorlivet. Hon skulle kunna tänka sig att bli frisör, eller allra helst radiopratare eller något sådant. Hon hade inte presterat jättebra under den senaste quidditchmatchen, så att tagga till extra till de två spelen som var kvar skulle nog bli hennes nyårslöfte. Och att alltid stå upp för rättvisa och vara lojal. Hennes elevhems värderingar hade alltid varit viktiga för henne, och nu mer än någonsin var det dem som fick henne att svälja flyktinstinkten och stå kvar.
Snön låg kvar på marken och det blev riktigt kallt i hennes rum högst upp i huset när hon öppnade fönstret för att släppa ut familjens uggla Tom. Hon hade fäst ett brev till Rachel, Anthony, Ethan och Damon, och ett gemensamt till Adeleine och Cassandra på hans ben. Hon skulle tycka om att träffa dem någon gång innan skolan, bortanför det vanliga livet liksom, och därför frågat om de inte kunde antingen gå ut eller ses hemma hos någon på nyår. Hon vägrade nämligen att spendera den kvällen med fulla hotellgäster eller ensam på sitt rum. Hon hoppades bara att Tom skulle lyckas i tid... Trollkarlssamhället var värdelöst på den punkten att kommunicera. Det fanns liksom inget som var lika käckt som att slänga iväg ett sms.
May stängde fönstret och satte sig ner för att skriva ytterligare ett brev till Sarah som var orolig för att bli uttagen ur Hogwarts. Det var faktiskt väldigt spännande att se vilka elever som skulle återvända till skolan nästa år.

29:e december.
Ethan stirrade på almanackan. Om typ två dagar var det ett nytt år. Om ungefär ett halvår skulle han sluta skolan och han hade knappt en aning om vad han skulle göra efter det. Definitivt inte lärare och han antog att han inte skulle kunna bli helare heller, men kanske Quidditchspelare. Eller auror. Fast kanske inte.

Adeleine hade inte riktigt pratat med någon på flera dagar. Inte mer än hon behövde iallafall. Hon hade såklart pratat med Cassandra, - hon bodde ju numera under samma tak som hennes familj, men utöver det så höll hon sig mest inne i sitt rum. Hon hade ett brev från Ethan liggandes på hennes nattduksbord, men hon orkade inte lyfta på fjäderpennan och skicka ett svar. Julen, som en gång var hennes favorithögtid, var nu den tiden på året som hon ogillade mest. Hon saknade Troy, mer och mer varje gång. Hon kom ihåg hur de brukade klä granen tillsammans, och hur Troy hade jagat henne runt hela huset. Hon skulle aldrig få uppleva det igen. Det hade gått så långt nu, så att hon hade börjat avskärma sig från omvärlden. Adeleine kunde höra hennes föräldrars oroade röster när de viskade utanför rummet, undrandes vad de skulle göra åt sin dotters situation.

Rachels föräldrar satt med varsin arm om henne medan de satt på en mugglarbiograf, i väntan på att filmen skulle börja. De hade som tradition att gå på mugglarbio varje jullov efter att Rachels mammas kollega tipsat om det en gång för sju år sen.
Det hade bara följt med med åren efter det, helt enkelt.
Rachel hade inte hört så mycket från Adeleine på sistone. Cassandra hade skrivit då och då, men Leine hade varit tyst vilket fick henne att bli orolig.

Cassandra saknade Anthony mer än någonsin då hon märkte att Adeleine skärmade av sig mer och mer från henne och deras familj. Hon hade flera gånger försökt att prata med Adeleine då hon numera var hennes syster men aldrig fått något svar om anledningen till varför hon betedde sig såhär. Hon mindes fortfarande juldagens morgon när hon öppnat paketet som meddelade att hon skulle få bli en del av Adeleines underbara familj. Varje gång hon tänkte på minnet blev hon fylld av lycka, hon kunde inte fått en bättre familj. Hon tog upp ett pergament och en fjäderpenna och började skriva på den torra biten.

Ethan.

Adeleine blir mer och mer avvisande och jag vet inte hur jag ska hjälpa till. Skulle du kunna komma? Vet att det kan vara olägligt men hon behöver verkligen dig. Hoppas att du har haft en bra jul och hälsa din familj.

Cassandra.